Telefonen vibrerar. “Inget nummerpresentation” står det på skärmen. Hemligt nummer.
– Hej. Du ville prata med någon som utsatts för våld.
Kvinnan i andra änden av telefonen säger inte sitt namn. Hon säger inte heller varifrån hon ringer.
– Du kan kalla mig Röd, säger hon.
RÖD?
– På ett av trygghetsboendena jag bodde på fick vi namn efter färger. Jag var röd, svarar hon.
Jag fick en sådan panikattack, det var hemskt. Sedan ser jag en polisbil och jag springer skrikande fram till den.
“RÖD”
Så länge Röd kan minnas har våld varit en konstant i hennes liv. Redan från barndomen har hennes liv kantats av fysiska, psykiska och sexuella övergrepp. Ibland ren tortyr.
– Jag har fått fly från min familj och sedan från män som misshandlat mig, säger Röd.
Redan innan hon tog sina första steg, bara några månader gammal, dokumenterades det första sexuella övergreppet, säger Röd. Under uppväxten har hon sålts till främmande män och hotats till livet av medlemmar i sin egen familj.
– När jag var i tjugoårsåldern rymde jag från min familj. De pratade öppet framför mig om hur de skulle döda mig och komma undan med det. Jag behövde komma därifrån, säger Röd.
“Våldet går långt tillbaka i tiden för mig”, säger kvinnan som kallar sig “Röd”. Alla bilder i artikeln är ordnade.
Foto: Hedvig Nittve
Hon lämnar sitt barndomshem, men våldet slutar inte där. På flykt från sin familj hamnar Röd i klorna på en man som också misshandlar henne. De kommande åren kommer de våldsamma männen att avlösa varandra. Det är ett kretslopp där Röd snurrar mellan skyddat boende och våldsamma förhållanden.
Hur kommer det sig att du hamnade i så många våldsamma relationer?
– Vad jag har hört har de här männen valt mig. De har sett i mina ögon och i mitt kroppsspråk att jag är någon de kan avslöja, säger Röd och fortsätter:
Jag kunde inte acceptera att det var fel, jag var inte mottaglig för det
“RÖD”
– Undermedvetet har jag nog också dragits till de här männen. Min familj har fostrat mig till våld, det är vad jag är van vid. Det låter kanske konstigt men på något sätt var det svårt för mig att förstå att det var fel.
När hon äntligen bryter cirkeln av våldsamma relationer har hon passerat 30 och blivit mamma.
– Mitt senaste våldsamma förhållande var i Norrköping med mitt barns pappa. Han var en del av ett kriminellt nätverk och det kändes som en trygghet. Han var lika hemsk som min familj och kunde skydda mig från dem, säger hon.
“Först då kunde jag ta mig ur hjärntvättningen”, säger “Röd” om att bli mamma.
Foto: Hedvig Nittve
Röd får knappt lämna lägenheten och hennes pojkvän misshandlar henne både psykiskt och fysiskt.
– Jag kunde inte acceptera att det var fel, jag var inte mottaglig för det, säger Röd och fortsätter:
– Men något förändrades när jag blev mamma. Mitt barn blev min räddning. Först då kunde jag ta mig ur hjärntvättningen. Jag ville inte att mitt barn skulle gå igenom samma saker som jag har varit med om. Då insåg jag också hur fel de där sakerna var.
När “Röd” blir mamma förändras hon. Så småningom finner hon styrkan att ta sig ur sin situation.
Foto: Hedvig Nittve
Red vill ge sitt barn en ljus framtid. Hon bestämmer sig för att bli den bästa versionen av sig själv. Hon börjar stå upp för sig själv, hon börjar säga ifrån. Men hennes pojkvän gillar det inte.
En dag när Red ammar deras gemensamma barn, tar hennes pojkvän hårt tag i hennes handled.
– Det gjorde fruktansvärt ont. Han sa att han kunde bryta den och att han skulle döda mig, säger Röd.
Det är inget nytt för henne. Röd har varit utsatt för våld och mordhot tidigare. Men den här gången har något förändrats. Hon har förändrats. Sedan man blev mamma har en motståndskraft successivt byggts upp. Hon lägger sig inte längre platt för våldet.
Sedan hon flydde från sitt barndomshem i 20-årsåldern har “Röd” haft fyra partners som utsatt henne för våld. Hon har flyttat runt i olika städer och bott på många av landets skyddade härbärgen.
Foto: Hedvig Nittve
– Samma eftermiddag säger jag att jag ska gå och handla. Jag tar med mig vagnen och går ut, säger Röd.
Hon har inte mycket tid, för för varje minut som går är chansen större att han kommer att känna obeslutsamhet. Hon måste agera snabbt. Hon börjar gå mot polisstationen i Norrköping i rask takt med barnvagnen framför sig. Men det är långt till polisstationen.
Telefonen börjar vibrera i fickan. Han ringer, ringer och ringer. Paniken växer i Röds bröst.
– Jag fick en sådan panikattack, det var hemskt. Då ser jag en polisbil och jag springer skrikande fram till den, säger Röd.
Jag kommer nog behöva leva skyddad resten av mitt liv. Du måste bara göra det bästa av situationen
“RÖD”
Det har nu gått fyra år sedan dagen då hon hoppade in i polisbilen och lämnade Norrköping för gott. Fyra år där hon och hennes barn flyttades mellan olika städer och olika skyddade boenden. Fyra år av att ständigt titta över axeln. Men också de fyra första åren i Röds liv utan att bli utsatt för våld. Hon och hennes barn bor nu på en hemlig plats.
– Sakta men säkert började jag bygga upp vårt liv igen. I dag mår jag mycket bättre och jag har börjat plugga, säger Röd.
“Röd” kommer att få leva skyddat i många år framöver, säger hon.
Foto: Hedvig Nittve
Ett liv i säkerhet innebär också ett liv på flykt. För att inte riskera att bli frikänd måste hon till exempel åka till en annan stad än den hon bor i för att söka vård, hon kan inte ha ett eget telefonabonnemang i sitt namn och det är svårt att leva ett socialt liv.
– Jag kommer nog att behöva leva skyddad hela mitt liv. Du måste bara göra det bästa av situationen. Jag utsätter mig inte för onödiga risker och är selektiv med vilka jag umgås med och vart jag går, säger Röd.
Är du rädd för att bli hittad?
– Rädd är fel ord. När du har varit med om så mycket som jag, är du inte rädd för att bli avslöjad. Men jag har lärt mig att acceptera att jag när som helst kan hittas och behöva fly igen. Det är inget liv jag önskar någon, säger Röd.
“Röd” säger att det kan vara svårt att inse att ens partner utsätter en för våld: “Man normaliserar det som händer och vill se det bästa i personen.”
Foto: Hedvig Nittve
Hon skriver nu en bok om sina erfarenheter och vill i framtiden arbeta för att hjälpa andra utsatta kvinnor. Hon tror att det kan vara lättare att ta emot hjälp om den kommer från någon som har haft liknande erfarenheter.
– Allt detta mörker som jag har upplevt kan jag använda för att hjälpa andra, säger Röd.
Hon vill också använda sin röst för att påverka samhället för att ge bättre hjälp till utsatta kvinnor.
– Visst finns det hjälp att få om man är utsatt, och den hjälpen ska man söka, även om det kunde vara mycket bättre, säger Röd.
Vad skulle du vilja säga till andra utsatta kvinnor?
– Var inte så hård mot dig själv. Jag vet själv att man lätt tvivlar på sin egen erfarenhet, man normaliserar det som händer och vill se det bästa i personen.
“Röd” lever med skyddad identitet. Hennes namn och bostadsort är inte heller kända av NT.
Foto: Hedvig Nittve
Röd säger att man inte kan tvinga någon att lämna en våldsam relation, det är en insikt att offret måste komma till sig själv.
– När man kommit till den insikten ska man lita på sig själv och ta sig därifrån på snabbaste och säkraste sätt, säger hon och fortsätter:
– Hur andra har behandlat dig definierar inte vem du är, det gör du.
Kvinnojouren varnar för att våldet i intima relationer ökar under julen – läs om vad du kan göra om du eller någon i din närhet blir utsatt.
Polisen: 114 14
Social kris Norrköpings kommun: 011-15 22 83
Vrinnevis sjukhus: 010-103 00 00
Föreningen Kvinnojoren i Norrköping: 072-518 38 11
Tantens plikt: 072-045 45 61
Flickans dag: 020-54 49 00
HBT-jour Norrköping (homo-, bi- och transpersoner): 011-444 14 40
Women’s Peace Line: 020-50 50 50
Frideborg: (skyddsboende i Norrköping) 011-15 54 69
Telefonen vibrerar. “Inget nummerpresentation” står det på skärmen. Hemligt nummer.
– Hej. Du ville prata med någon som utsatts för våld.
Kvinnan i andra änden av telefonen säger inte sitt namn. Hon säger inte heller varifrån hon ringer.
– Du kan kalla mig Röd, säger hon.
RÖD?
– På ett av trygghetsboendena jag bodde på fick vi namn efter färger. Jag var röd, svarar hon.
Jag fick en sådan panikattack, det var hemskt. Sedan ser jag en polisbil och jag springer skrikande fram till den.
“RÖD”
Så länge Röd kan minnas har våld varit en konstant i hennes liv. Redan från barndomen har hennes liv kantats av fysiska, psykiska och sexuella övergrepp. Ibland ren tortyr.
– Jag har fått fly från min familj och sedan från män som misshandlat mig, säger Röd.
Redan innan hon tog sina första steg, bara några månader gammal, dokumenterades det första sexuella övergreppet, säger Röd. Under uppväxten har hon sålts till främmande män och hotats till livet av medlemmar i sin egen familj.
– När jag var i tjugoårsåldern rymde jag från min familj. De pratade öppet framför mig om hur de skulle döda mig och komma undan med det. Jag behövde komma därifrån, säger Röd.
“Våldet går långt tillbaka i tiden för mig”, säger kvinnan som kallar sig “Röd”. Alla bilder i artikeln är ordnade.
Foto: Hedvig Nittve
Hon lämnar sitt barndomshem, men våldet slutar inte där. På flykt från sin familj hamnar Röd i klorna på en man som också misshandlar henne. De kommande åren kommer de våldsamma männen att avlösa varandra. Det är ett kretslopp där Röd snurrar mellan skyddat boende och våldsamma förhållanden.
Hur kommer det sig att du hamnade i så många våldsamma relationer?
– Vad jag har hört har de här männen valt mig. De har sett i mina ögon och i mitt kroppsspråk att jag är någon de kan avslöja, säger Röd och fortsätter:
Jag kunde inte acceptera att det var fel, jag var inte mottaglig för det
“RÖD”
– Undermedvetet har jag nog också dragits till de här männen. Min familj har fostrat mig till våld, det är vad jag är van vid. Det låter kanske konstigt men på något sätt var det svårt för mig att förstå att det var fel.
När hon äntligen bryter cirkeln av våldsamma relationer har hon passerat 30 och blivit mamma.
– Mitt senaste våldsamma förhållande var i Norrköping med mitt barns pappa. Han var en del av ett kriminellt nätverk och det kändes som en trygghet. Han var lika hemsk som min familj och kunde skydda mig från dem, säger hon.
“Först då kunde jag ta mig ur hjärntvättningen”, säger “Röd” om att bli mamma.
Foto: Hedvig Nittve
Röd får knappt lämna lägenheten och hennes pojkvän misshandlar henne både psykiskt och fysiskt.
– Jag kunde inte acceptera att det var fel, jag var inte mottaglig för det, säger Röd och fortsätter:
– Men något förändrades när jag blev mamma. Mitt barn blev min räddning. Först då kunde jag ta mig ur hjärntvättningen. Jag ville inte att mitt barn skulle gå igenom samma saker som jag har varit med om. Då insåg jag också hur fel de där sakerna var.
När “Röd” blir mamma förändras hon. Så småningom finner hon styrkan att ta sig ur sin situation.
Foto: Hedvig Nittve
Red vill ge sitt barn en ljus framtid. Hon bestämmer sig för att bli den bästa versionen av sig själv. Hon börjar stå upp för sig själv, hon börjar säga ifrån. Men hennes pojkvän gillar det inte.
En dag när Red ammar deras gemensamma barn, tar hennes pojkvän hårt tag i hennes handled.
– Det gjorde fruktansvärt ont. Han sa att han kunde bryta den och att han skulle döda mig, säger Röd.
Det är inget nytt för henne. Röd har varit utsatt för våld och mordhot tidigare. Men den här gången har något förändrats. Hon har förändrats. Sedan man blev mamma har en motståndskraft successivt byggts upp. Hon lägger sig inte längre platt för våldet.
Sedan hon flydde från sitt barndomshem i 20-årsåldern har “Röd” haft fyra partners som utsatt henne för våld. Hon har flyttat runt i olika städer och bott på många av landets skyddade härbärgen.
Foto: Hedvig Nittve
– Samma eftermiddag säger jag att jag ska gå och handla. Jag tar med mig vagnen och går ut, säger Röd.
Hon har inte mycket tid, för för varje minut som går är chansen större att han kommer att känna obeslutsamhet. Hon måste agera snabbt. Hon börjar gå mot polisstationen i Norrköping i rask takt med barnvagnen framför sig. Men det är långt till polisstationen.
Telefonen börjar vibrera i fickan. Han ringer, ringer och ringer. Paniken växer i Röds bröst.
– Jag fick en sådan panikattack, det var hemskt. Då ser jag en polisbil och jag springer skrikande fram till den, säger Röd.
Jag kommer nog behöva leva skyddad resten av mitt liv. Du måste bara göra det bästa av situationen
“RÖD”
Det har nu gått fyra år sedan dagen då hon hoppade in i polisbilen och lämnade Norrköping för gott. Fyra år där hon och hennes barn flyttades mellan olika städer och olika skyddade boenden. Fyra år av att ständigt titta över axeln. Men också de fyra första åren i Röds liv utan att bli utsatt för våld. Hon och hennes barn bor nu på en hemlig plats.
– Sakta men säkert började jag bygga upp vårt liv igen. I dag mår jag mycket bättre och jag har börjat plugga, säger Röd.
“Röd” kommer att få leva skyddat i många år framöver, säger hon.
Foto: Hedvig Nittve
Ett liv i säkerhet innebär också ett liv på flykt. För att inte riskera att bli frikänd måste hon till exempel åka till en annan stad än den hon bor i för att söka vård, hon kan inte ha ett eget telefonabonnemang i sitt namn och det är svårt att leva ett socialt liv.
– Jag kommer nog att behöva leva skyddad hela mitt liv. Du måste bara göra det bästa av situationen. Jag utsätter mig inte för onödiga risker och är selektiv med vilka jag umgås med och vart jag går, säger Röd.
Är du rädd för att bli hittad?
– Rädd är fel ord. När du har varit med om så mycket som jag, är du inte rädd för att bli avslöjad. Men jag har lärt mig att acceptera att jag när som helst kan hittas och behöva fly igen. Det är inget liv jag önskar någon, säger Röd.
“Röd” säger att det kan vara svårt att inse att ens partner utsätter en för våld: “Man normaliserar det som händer och vill se det bästa i personen.”
Foto: Hedvig Nittve
Hon skriver nu en bok om sina erfarenheter och vill i framtiden arbeta för att hjälpa andra utsatta kvinnor. Hon tror att det kan vara lättare att ta emot hjälp om den kommer från någon som har haft liknande erfarenheter.
– Allt detta mörker som jag har upplevt kan jag använda för att hjälpa andra, säger Röd.
Hon vill också använda sin röst för att påverka samhället för att ge bättre hjälp till utsatta kvinnor.
– Visst finns det hjälp att få om man är utsatt, och den hjälpen ska man söka, även om det kunde vara mycket bättre, säger Röd.
Vad skulle du vilja säga till andra utsatta kvinnor?
– Var inte så hård mot dig själv. Jag vet själv att man lätt tvivlar på sin egen erfarenhet, man normaliserar det som händer och vill se det bästa i personen.
“Röd” lever med skyddad identitet. Hennes namn och bostadsort är inte heller kända av NT.
Foto: Hedvig Nittve
Röd säger att man inte kan tvinga någon att lämna en våldsam relation, det är en insikt att offret måste komma till sig själv.
– När man kommit till den insikten ska man lita på sig själv och ta sig därifrån på snabbaste och säkraste sätt, säger hon och fortsätter:
– Hur andra har behandlat dig definierar inte vem du är, det gör du.
Kvinnojouren varnar för att våldet i intima relationer ökar under julen – läs om vad du kan göra om du eller någon i din närhet blir utsatt.
Polisen: 114 14
Social kris Norrköpings kommun: 011-15 22 83
Vrinnevis sjukhus: 010-103 00 00
Föreningen Kvinnojoren i Norrköping: 072-518 38 11
Tantens plikt: 072-045 45 61
Flickans dag: 020-54 49 00
HBT-jour Norrköping (homo-, bi- och transpersoner): 011-444 14 40
Women’s Peace Line: 020-50 50 50
Frideborg: (skyddsboende i Norrköping) 011-15 54 69