Dala-sjukvården krisar – Kristersson blickar i skyn – hufvudstadsbladet

Höjda skatter, höjda patientavgifter och minskad bemanning inom vården. Det är den framtid som Region Dalarnas politiska ledning pekar på för att få ihop en krisfylld ekonomi.

Att skära ner på vården är knappast någon som blir regionpolitiker drömmer om. Men som verkligheten ser ut för politikerna i Dalarna finns det få alternativ.

Sedan Fredrik Reinfeldt (M) blev statsminister 2006 har sju jobbskatteavdrag införts. Sammantaget kostar det statskassan cirka 150 miljarder kronor – om året.

Det är otroligt mycket pengar som skulle kunna användas för att korta köer och säkra kvaliteten på vården. Eller till skolan, väghållningen, försvaret, polisen eller pensionerna. Eller att reparera trasiga växlar, kablar och spår så att tågen kan gå i tid.

Förespråkarna säger att skatteavdraget för anställda gör det mer lönsamt att arbeta. Men det finns fler sätt att se till att arbetet lönar sig.

Bland annat kan fackförbundens förmåga att förhandla om högre löner stärkas genom att se till att det som köps in från stat, regioner och kommuner kommer från företag med kollektivavtal.

Under de senaste decennierna flera andra förändringar har ytterligare urholkat möjligheterna till god välfärd.

Lägger man ihop jobbskatteavdraget med rut- och rotavdrag, skrotad arv och förmögenhetsskatt med mera handlar det om flera hundra miljarder kronor som går till privat konsumtion istället för till de gemensamma behoven. Skattesatsendvs skatternas andel av den totala ekonomin, har minskat från 50 till 41 procent.

Det ökade privata konsumtionsutrymmet har inte fördelats lika mellan befolkningen. Framför allt har det gjort människor som redan hade det ganska bra ställt ännu bättre.

Det märks i de dramatiska höjningarna av fastighetspriserna runt våra storstäder. Men stora grupper av låglönetagare har inte sett sin ekonomi förbättras på samma sätt.

Eftersom den senaste jobbskatteavdraget träder i kraft samtidigt kommer de flesta invånare i Dalarna aldrig att märka att de betalar mer skatt till regionen.

På det sättet innebär veckans beslut i regionfullmäktige en form av skatteväxling, där regionen höjer skatten medan staten sänker den. Men så har inte Ulf Kristerssons (M) regering presenterat sin politik.

Regionens skattehöjning kommer dock att drabba människor som lever på andra inkomster än lön – till exempel sjuklön eller pension. De får inget jobbskatteavdrag men tvingas ändå ha en skattehöjning.

Regionen har inte heller möjlighet att höja skatten mer för de som har bättre förutsättningar att betala. Bara staten kan beskatta höga inkomster extra.

Och Ulf Kristersson gör tvärtom, han sänker skatten mest för de som tjänar mest.

Runt Sverige region- och kommunpolitiker sitter nu och sliter sig i håret för att få ihop plus och minus eftersom de senaste årens prisökningar slitit hårt på budgetarna. Och de får ingen hjälp av regeringen, men de statliga subventionerna står stilla.

Dessutom väntar stora löneförhandlingar 2025, där facken förbereder sig för att ta igen de senaste årens reallönebortfall. De högre lönerna som väntar kommer att innebära ökade skatteintäkter för regionen, men också växande kostnader inom den personalintensiva vården.

Allt detta är hårda realiteter som den som har i uppdrag att få ordning på dalfolkets sjukvård måste förhålla sig till.

Region Dalarnas ledarkvartett bestående av Elin Norén (S), Sofia Jarl (C), Birgitta Sacrédeus (KD) och Elisabet Amnelius (DSP) har inte råd att kliva in i regeringsplanet och sväva högt över verkligheten, och strunta i konsekvenserna av sina egna. beslut.

Annat är det för statsministern som bekvämt kan luta sig tillbaka i flygsätet och konstatera att det är lokala och regionala politiker som fattar de tuffa prioriteringsbesluten när skolor och omsorgsavdelningar ställs mot varandra.

Sen kan han också glädja sig åt att han precis har bestämt sig för att avskaffa flygskatten. Så att de som har råd att ta sig till skyarna slipper betala de där kronorna till puben, och kan unna sig något extra där uppe i planet.

Det är viktigt att kunna prioritera.