De ukrainska männen som gömmer sig för att slippa strid

Bohdan ser sig om innan han kliver ur bilen. Rekryteringsstyrkorna rör sig över hela Charkiv och han vill inte fastna i en kontroll, och kanske tvingas till fronten för att strida.

– Jag kollade nyss i chattgruppen och såg inget om kontroller precis här. Men man vet inte, säger Bohdan.

Chattgruppen han talar om har över 70 000 medlemmar. Den är bara en av flera kanaler i miljonstaden Charkiv där invånare varnar varandra för var man riskerar att bli infångad av militären.

Bohdan visar mobilskärmen och förklarar.

– ”Gröna oliver vid köpcentret Sun City”, står det här. Gröna oliver betyder militärer. Svarta oliver är poliser.

Nya inlägg tickar in: ”Svarta oliver på Novgorodsgatan, de gör stickprov”. ”Nederbörd på Sjevtjenkogatan, skyfall i båda riktningarna vid Petrus- och Pauluskyrkan”.

– Skyfall betyder hårda kontroller, det kan vara vägspärrar. ”Snö” är ett annat ord för kontroller.

Kodorden används eftersom det kan ge fängelse att varna andra för militärens mobiliseringsmyndighet, som på ukrainska förkortas тцк och uttalas ”Te-tse-ka”.

– Blir du fångad av Tetseka har du inget val. Du måste följa med. Efter några veckors träning kan du vara vid fronten med vapen, säger Bohdan.

Och varför vill du inte det?

– Jag ville faktiskt det i början, år 2022. Jag anmälde mig frivilligt då, två gånger. Men då hade de inte plats för mig.

Snart tre år in i kriget har Bohdans sinne mörknat. Ett tag var han volontär i ett storkök som lagade mat åt soldater – och såg korrumperade militärer som stal och berikade sig.

– Jag har blivit besviken och trött sedan 2022, på militären och på hela samhället. Du blir inte heller ordentligt tränad. De skickar dig bara för att dö.

Runt 43 000 ukrainska soldater har dödats sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina, uppgav Volodymyr Zelenskyj nyligen. Enligt presidenten har 370 000 ukrainska soldater sårats.

Bohdan och många med honom tror att dödstalen är högre. Enligt Wall Street Journal, med källor i den ukrainska militären, har runt 80 000 ukrainska soldater stupat.

Oavsett vilken siffra som är korrekt kan alla ukrainare se att oerhört många landsmän tvingas plikta med sitt liv i försvaret mot Kremls invasionskrig. I Charkiv, Bohdans hemstad, grävs varje dag nya gravar på soldatkyrkogården.

– Min morbror dödades förra året, efter bara tre månader vid fronten, säger Bohdan.

Bristen på soldater är ett av Ukrainas största problem. Landets viktigaste allierade USA har länge pressat president Zelenskyj om att sänka mobiliseringsåldern från 25 år till 18 år.

– Det måste finnas folk vid frontlinjen. Ukraina måste fatta svåra men nödvändiga beslut, sa USA:s utrikesminister Anthony Blinken häromveckan.

Zelenskyj slår ifrån sig. Han vet att den ukrainska befolkningen är krigstrött och att nästan sju miljoner har flytt landet. Presidenten vill skydda de yngsta från att tvångsmobiliseras. USA och väst borde i stället skicka mer vapen till Ukraina, menar han.

Samtidigt vet Zelenskyj: Fler soldater krävs, om Ukraina ska kunna hålla emot.

I våras skärpte Ukraina mobiliseringslagstiftningen. Mobiliseringsåldern sänktes från 27 till 25 år. Ukrainska män upp till 60 år beordrades att senast i juli personligen registrera sig hos militären.

Nu måste männen bära med sig ett intyg om att de är registrerade – och de kan närsomhelst bli infångade av styrkor från mobiliseringsmyndigheten Tetseka.

– Du får inte ens hämta dina grejer hemma. Du skickas till ett uppsamlingscenter och sen direkt till militär utbildning, säger Bohdan.

Bohdan är en få män som DN intervjuar till det här reportaget som törs röra sig ute på stan, och inte bara sitter hemma. Han jobbar som kock på en av Charkivs bättre krogar. Vägen till jobbet innebär en ständig risk att bli fångad.

– Men jag är inte säker på jobbet heller, för Tetseka kan göra razzior där.

Männen från Tetseka har rykte om sig att vara hårdföra. På nätet cirkulerar videoklipp med uniformerade män som med våld släpar in protesterande män i bilar. De brutala scenerna får även somliga inom militären att känna skepsis – och de skrämmer många föräldrar.

En Charkivbo i 30-årsåldern som vill att vi kallar honom ”Mike” gömmer sig hemma hos sina föräldrar.

– Mamma handlar mat. Jag går nästan aldrig ut, säger Mike när DN träffar honom i hans pojkrum.

Mikes hy är blek. Han säger själv att hans kropp förfaller av innesittandet. Förr spelade han ibland fotboll med kompisar, men sedan i somras törs han sällan lämna lägenheten.

– Jag har en vän vid fronten. Han varnar mig. Undvik att hamna här, säger han.

En kväll i veckan smyger han ändå ut. Då träffar han andra män som gömmer sig, dricker öl och umgås.

– Annars hade jag förlorat förståndet.

Mike har ett jobb i IT-sektorn, och sköter det från datorn i sitt pojkrum. ”GET SHIT DONE”, står det på hans skärm.

När Mike ska rättfärdiga varför han håller sig undan pekar han på misskötsel inom militären, Tetseka-styrkornas brutalitet – samt korruption. En bit in i samtalet släpper han också fram en djupt mänsklig rädsla:

– Jag vill inte dö.

Både Mike och Bohdan kan ibland känna skam över att de håller sig undan.

– Om jag får barn i framtiden, vad ska jag säga till dem att jag gjorde under kriget? Att jag gömde mig? säger Mike.

Att Ukraina har problem med korruption är ingen hemlighet. Landet ligger på plats 104 av 180 när Transparency International rankar världens minst korrupta länder (Sverige är på plats sex).

I höstas avgick Ukrainas riksåklagare efter en jätteskandal där statstjänstemän myglat för att slippa militären. En rad åklagare hade låtsats vara funktionshindrade, och skaffat sig själva och närstående falska invaliditetsintyg.

I ett tv-tal till nationen sa Zelenskyj att fusket med invaliditetsintyg är utbrett.

– Det finns hundratals fall inom tullväsendet, skattemyndigheter, pensionsfonder och lokala myndigheter, dundrade presidenten.

Korruption finns även i militären. Det går ibland att muta sig ut ur mobiliseringen.

Under arbetet med det här reportaget får DN kontakt med en man som vi kallar Serhij. Han berättar om hur han just köpt sig fri efter att ha blivit infångad av en mobiliseringsstyrka.

– Jag var på väg att spela en fotbollsmatch när jag blev stoppad i en vägspärr. Sju män från Tetseka omringade mig. Jag fick inte ens åka hem och mata hunden, säger Serhij.

Han låstes in på ett rekryteringscenter och fick veta att han skulle till staden Dnipro för utbildning i 45 dagar. Sen skulle han tjänstgöra i en brigad.

– De sa att jag skulle få välja var jag skulle hamna, men det går inte att lita på, säger Serhij.

Han ringde ett samtal till en vän med kontakter. Snart återkom vännen: För 4 000 amerikanska dollar kunde Serhij bli fri. Vännen gav pengar till sin militärkontakt. Samma kväll släpptes Serhij.

– De som fångat mig var arga då, så jag tror inte att de fick del av pengarna. De gick nog till någon högre upp.

Nu håller sig Serhij inomhus. Han har slutat jobba – risken att bli infångad är för stor. Mutan åt upp hela hans sparkapital. Enda gångerna han går ut är för att träna fotboll enstaka kvällar.

– Då kollar jag chattgrupperna som varnar för ”oliver”, de är till stor hjälp.

Skäms du över att du köpte dig fri?

– Inte ett dugg. Det är militären som ska skämmas. Det här sättet att rekrytera är brutalt som i Ryssland, säger Serhij som egentligen heter något annat.

Men om du och fler mutar er ut – minskar inte försvarsviljan hos andra då?

– Jo. Men den minskar ännu mer av det här brutala systemet. Förut ville jag tjänstgöra hos ett drönarförband. Nu vill jag inte alls vara i militären.

Bohdan, kocken vars morbror dött vid fronten, håller med.

– Vad är det för land där mödrar ser sina söner packas in i bussar och misshandlas av sina egna? undrar Bohdan.

När DN är med Bohdan på ett torg i centrala Charkiv dyker plötsligt en av stadens mest framstående politiker upp. Parlamentsledamoten Maria Mezentseva, från Zelenskyjs parti, är känd för sitt stora engagemang för Ukrainas försvar och var själv frivillig i militären år 2014.

Bohdan håller sig i bakgrunden när jag frågar Maria Mezentseva om män som honom, de som gömmer sig.

– Det är ett superkänsligt ämne, säger Maria Mezentseva.

Hon påminner om krigets första dag 2022, då 75 000 ukrainare återvände från Polen och andra europeiska länder för att frivilligt ansluta sig till armén,

– Nu är de trötta och slitna. De behöver lösas av. Men vem ska lösa av dem, om folk gömmer sig?

Tycker du att de som gömmer sig är svikare?

– Varje människa har ett val. Vi är i ett krig för vår existens – och vi har 70 000 frivilliga kvinnor i militären. Om de kan göra en insats, borde de här männen också kunna göra det, säger Maria Mezentseva.

När politikern och hennes entourage försvunnit tittar Bohdan på den blågula patriotiska skylten på torget, med orden ALLT FÖR SEGERN.

– Politikerna bryr sig inte om vanligt folk, säger han.

Vissa soldater har förståelse för män som du, andra tycker att ni är fegisar. Vad säger du till dem?

– Jag vet att somliga är arga på oss, särskilt de som krigat länge. Och jag älskar verkligen mitt land. Men som jag ser det är jag inte skyldig någon något. Jag var volontär 2022, jag har gjort mitt. Nu är det varje man för sig själv.

Fotnot. DN har även följt och intervjuat en befälhavare i mobiliseringsmyndigheten Tetseka under ett arbetspass till ett kommande reportage.

Bohdan ser sig om innan han kliver ur bilen. Rekryteringsstyrkorna rör sig över hela Charkiv och han vill inte fastna i en kontroll, och kanske tvingas till fronten för att strida.

– Jag kollade nyss i chattgruppen och såg inget om kontroller precis här. Men man vet inte, säger Bohdan.

Chattgruppen han talar om har över 70 000 medlemmar. Den är bara en av flera kanaler i miljonstaden Charkiv där invånare varnar varandra för var man riskerar att bli infångad av militären.

Bohdan visar mobilskärmen och förklarar.

– ”Gröna oliver vid köpcentret Sun City”, står det här. Gröna oliver betyder militärer. Svarta oliver är poliser.

Nya inlägg tickar in: ”Svarta oliver på Novgorodsgatan, de gör stickprov”. ”Nederbörd på Sjevtjenkogatan, skyfall i båda riktningarna vid Petrus- och Pauluskyrkan”.

– Skyfall betyder hårda kontroller, det kan vara vägspärrar. ”Snö” är ett annat ord för kontroller.

Kodorden används eftersom det kan ge fängelse att varna andra för militärens mobiliseringsmyndighet, som på ukrainska förkortas тцк och uttalas ”Te-tse-ka”.

– Blir du fångad av Tetseka har du inget val. Du måste följa med. Efter några veckors träning kan du vara vid fronten med vapen, säger Bohdan.

Och varför vill du inte det?

– Jag ville faktiskt det i början, år 2022. Jag anmälde mig frivilligt då, två gånger. Men då hade de inte plats för mig.

Snart tre år in i kriget har Bohdans sinne mörknat. Ett tag var han volontär i ett storkök som lagade mat åt soldater – och såg korrumperade militärer som stal och berikade sig.

– Jag har blivit besviken och trött sedan 2022, på militären och på hela samhället. Du blir inte heller ordentligt tränad. De skickar dig bara för att dö.

Runt 43 000 ukrainska soldater har dödats sedan Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina, uppgav Volodymyr Zelenskyj nyligen. Enligt presidenten har 370 000 ukrainska soldater sårats.

Bohdan och många med honom tror att dödstalen är högre. Enligt Wall Street Journal, med källor i den ukrainska militären, har runt 80 000 ukrainska soldater stupat.

Oavsett vilken siffra som är korrekt kan alla ukrainare se att oerhört många landsmän tvingas plikta med sitt liv i försvaret mot Kremls invasionskrig. I Charkiv, Bohdans hemstad, grävs varje dag nya gravar på soldatkyrkogården.

– Min morbror dödades förra året, efter bara tre månader vid fronten, säger Bohdan.

Bristen på soldater är ett av Ukrainas största problem. Landets viktigaste allierade USA har länge pressat president Zelenskyj om att sänka mobiliseringsåldern från 25 år till 18 år.

– Det måste finnas folk vid frontlinjen. Ukraina måste fatta svåra men nödvändiga beslut, sa USA:s utrikesminister Anthony Blinken häromveckan.

Zelenskyj slår ifrån sig. Han vet att den ukrainska befolkningen är krigstrött och att nästan sju miljoner har flytt landet. Presidenten vill skydda de yngsta från att tvångsmobiliseras. USA och väst borde i stället skicka mer vapen till Ukraina, menar han.

Samtidigt vet Zelenskyj: Fler soldater krävs, om Ukraina ska kunna hålla emot.

I våras skärpte Ukraina mobiliseringslagstiftningen. Mobiliseringsåldern sänktes från 27 till 25 år. Ukrainska män upp till 60 år beordrades att senast i juli personligen registrera sig hos militären.

Nu måste männen bära med sig ett intyg om att de är registrerade – och de kan närsomhelst bli infångade av styrkor från mobiliseringsmyndigheten Tetseka.

– Du får inte ens hämta dina grejer hemma. Du skickas till ett uppsamlingscenter och sen direkt till militär utbildning, säger Bohdan.

Bohdan är en få män som DN intervjuar till det här reportaget som törs röra sig ute på stan, och inte bara sitter hemma. Han jobbar som kock på en av Charkivs bättre krogar. Vägen till jobbet innebär en ständig risk att bli fångad.

– Men jag är inte säker på jobbet heller, för Tetseka kan göra razzior där.

Männen från Tetseka har rykte om sig att vara hårdföra. På nätet cirkulerar videoklipp med uniformerade män som med våld släpar in protesterande män i bilar. De brutala scenerna får även somliga inom militären att känna skepsis – och de skrämmer många föräldrar.

En Charkivbo i 30-årsåldern som vill att vi kallar honom ”Mike” gömmer sig hemma hos sina föräldrar.

– Mamma handlar mat. Jag går nästan aldrig ut, säger Mike när DN träffar honom i hans pojkrum.

Mikes hy är blek. Han säger själv att hans kropp förfaller av innesittandet. Förr spelade han ibland fotboll med kompisar, men sedan i somras törs han sällan lämna lägenheten.

– Jag har en vän vid fronten. Han varnar mig. Undvik att hamna här, säger han.

En kväll i veckan smyger han ändå ut. Då träffar han andra män som gömmer sig, dricker öl och umgås.

– Annars hade jag förlorat förståndet.

Mike har ett jobb i IT-sektorn, och sköter det från datorn i sitt pojkrum. ”GET SHIT DONE”, står det på hans skärm.

När Mike ska rättfärdiga varför han håller sig undan pekar han på misskötsel inom militären, Tetseka-styrkornas brutalitet – samt korruption. En bit in i samtalet släpper han också fram en djupt mänsklig rädsla:

– Jag vill inte dö.

Både Mike och Bohdan kan ibland känna skam över att de håller sig undan.

– Om jag får barn i framtiden, vad ska jag säga till dem att jag gjorde under kriget? Att jag gömde mig? säger Mike.

Att Ukraina har problem med korruption är ingen hemlighet. Landet ligger på plats 104 av 180 när Transparency International rankar världens minst korrupta länder (Sverige är på plats sex).

I höstas avgick Ukrainas riksåklagare efter en jätteskandal där statstjänstemän myglat för att slippa militären. En rad åklagare hade låtsats vara funktionshindrade, och skaffat sig själva och närstående falska invaliditetsintyg.

I ett tv-tal till nationen sa Zelenskyj att fusket med invaliditetsintyg är utbrett.

– Det finns hundratals fall inom tullväsendet, skattemyndigheter, pensionsfonder och lokala myndigheter, dundrade presidenten.

Korruption finns även i militären. Det går ibland att muta sig ut ur mobiliseringen.

Under arbetet med det här reportaget får DN kontakt med en man som vi kallar Serhij. Han berättar om hur han just köpt sig fri efter att ha blivit infångad av en mobiliseringsstyrka.

– Jag var på väg att spela en fotbollsmatch när jag blev stoppad i en vägspärr. Sju män från Tetseka omringade mig. Jag fick inte ens åka hem och mata hunden, säger Serhij.

Han låstes in på ett rekryteringscenter och fick veta att han skulle till staden Dnipro för utbildning i 45 dagar. Sen skulle han tjänstgöra i en brigad.

– De sa att jag skulle få välja var jag skulle hamna, men det går inte att lita på, säger Serhij.

Han ringde ett samtal till en vän med kontakter. Snart återkom vännen: För 4 000 amerikanska dollar kunde Serhij bli fri. Vännen gav pengar till sin militärkontakt. Samma kväll släpptes Serhij.

– De som fångat mig var arga då, så jag tror inte att de fick del av pengarna. De gick nog till någon högre upp.

Nu håller sig Serhij inomhus. Han har slutat jobba – risken att bli infångad är för stor. Mutan åt upp hela hans sparkapital. Enda gångerna han går ut är för att träna fotboll enstaka kvällar.

– Då kollar jag chattgrupperna som varnar för ”oliver”, de är till stor hjälp.

Skäms du över att du köpte dig fri?

– Inte ett dugg. Det är militären som ska skämmas. Det här sättet att rekrytera är brutalt som i Ryssland, säger Serhij som egentligen heter något annat.

Men om du och fler mutar er ut – minskar inte försvarsviljan hos andra då?

– Jo. Men den minskar ännu mer av det här brutala systemet. Förut ville jag tjänstgöra hos ett drönarförband. Nu vill jag inte alls vara i militären.

Bohdan, kocken vars morbror dött vid fronten, håller med.

– Vad är det för land där mödrar ser sina söner packas in i bussar och misshandlas av sina egna? undrar Bohdan.

När DN är med Bohdan på ett torg i centrala Charkiv dyker plötsligt en av stadens mest framstående politiker upp. Parlamentsledamoten Maria Mezentseva, från Zelenskyjs parti, är känd för sitt stora engagemang för Ukrainas försvar och var själv frivillig i militären år 2014.

Bohdan håller sig i bakgrunden när jag frågar Maria Mezentseva om män som honom, de som gömmer sig.

– Det är ett superkänsligt ämne, säger Maria Mezentseva.

Hon påminner om krigets första dag 2022, då 75 000 ukrainare återvände från Polen och andra europeiska länder för att frivilligt ansluta sig till armén,

– Nu är de trötta och slitna. De behöver lösas av. Men vem ska lösa av dem, om folk gömmer sig?

Tycker du att de som gömmer sig är svikare?

– Varje människa har ett val. Vi är i ett krig för vår existens – och vi har 70 000 frivilliga kvinnor i militären. Om de kan göra en insats, borde de här männen också kunna göra det, säger Maria Mezentseva.

När politikern och hennes entourage försvunnit tittar Bohdan på den blågula patriotiska skylten på torget, med orden ALLT FÖR SEGERN.

– Politikerna bryr sig inte om vanligt folk, säger han.

Vissa soldater har förståelse för män som du, andra tycker att ni är fegisar. Vad säger du till dem?

– Jag vet att somliga är arga på oss, särskilt de som krigat länge. Och jag älskar verkligen mitt land. Men som jag ser det är jag inte skyldig någon något. Jag var volontär 2022, jag har gjort mitt. Nu är det varje man för sig själv.

Fotnot. DN har även följt och intervjuat en befälhavare i mobiliseringsmyndigheten Tetseka under ett arbetspass till ett kommande reportage.