Det är ett privilegium att vara brydd – hufvudstadsbladet

Solen reflekteras på de ljusa väggarna i mötesrummet. Luften är kvav och det hänger en fläkt i taket som kommer att falla när som helst. Bredvid mig satt en lite sned skärm där en powerpoint visades. Framför oss satt några barn som drev frågor mot Tanzanias härskare. En av dem är Ilhaan. Jag lovade att berätta för henne när jag kom tillbaka till Sverige och nu gör jag det.

jag tillsammans med andra ungdomspolitiker är i Zanzibar med Rädda Barnen. Ön kryllar av turister, det kryllar av barnrättshjältar. Ilhaan är ett barn som tidigt bestämde sig för att vara en barnrättshjälte. Hon är 17 år och har varit förlovad i 5 år. Under den här tiden har hon drivit kvinnorättsfrågor mot makthavarna. Hon berättade om hur hon genom Rädda Barnen och Barnens ungdomsråd fick veta att hon också hade rättigheter. Ilhaan tog sitt nyvunna förtroende och har sedan dess drivit på frågor som förbud mot barnäktenskap, kvinnors rätt till sin egen kropp etc. Hon hade till och med bestämt sig för att fortsätta berätta för fler unga flickor om deras rättigheter, genom att utbilda sig till lärare.

Det gör Ilhaan detta trots motstånd, dels från de starka patriarkala strukturer som finns i Tanzania och dels från den enpartistat Tanzania faktiskt är. Hennes engagemang är beundransvärd och oklanderlig. Hennes engagemang är svårt att hitta över hela världen, men speciellt i landet.

På landet precis lagom är det för svårt att komma till valurnan, det är för svårt att engagera sig politiskt och det är för tråkigt att vara källkritisk. När ett engagemang väl väcks är det intresseorganisationer som blir alternativet, det beror faktiskt ganska mycket på dig – den äldre generationen.

För du är demokrati något fint ord som kan slängas här och där, att diskutera om gräset är grönt är den nivå av demokrati man är bekväm med. Att plugga in politik är alldeles för obehagligt, det kan till och med vara lite läskigt. Och detta obehag sprider sig till unga människor. Men så här är det, demokrati är politik. Det går inte att undvika.

Intresseorganisationer i alla avseenden tänder de ett engagemang som vi inom politiken inte lyckats tända på. Men det är vårt gemensamma ansvar att leda värmen till ett politiskt engagemang. Politiken må vara långsam, men det är det som gör det så bra.

Och till dig som tar landet för givet: Eftersom det är sant att människor är födda till att ta saker för givet, kanske det är en del av vår strävan efter självbevarelsedrift. Men när slutar det uppenbara att vara självklart och var går vår gräns?

Ali Jundi

Ordförande SSU Dalarna.