Sveriges syrligaste biblioteksassistent vankar fram med en stödkrycka i ena handen när hon uppenbarar sig i personalköket. Normalt brukar hon presentera sig själv med det kaxiga epitetet ”Harriet, the one and only”, men för tillfället är hon lite stukad.
– Dä ä nö knepi’t i rygga’. De ha röntga’ mig å allt môjligt, men de har ingen aning om vad dä ä, skrockar Harriet Åhlund på sin karakteristiska Degerfors-dialekt när hon slår sig ner för det sedvanliga eftermiddagsfikat en grå novemberdag.
Det är framdukat med starkt bryggkaffe och bullar stora som dasslock. Vid bordet sitter kollegorna som också figurerar i humorklippen som gjort succé långt utanför biblioteksvärlden: Robin Karlsson, Åsa Johansson, Birgit Westergren och Dzejna Skenderagic. I dag har de nära 61 000 följare på Instagram – sex gånger fler än det bor invånare i kommunen. Och dubbelt så många som Stockholms, Göteborgs och Malmös stadsbibliotek har – tillsammans.
Deras kommentarsfält är översvämmat av kärleksbombningar i stil med: ”Harriet är mitt spirit animal!”, ”roligaste Instakontot ever!”, ”Jag vill också ha en Harriet i mitt liv!” och ”Vill typ åka till Degerfors bara för att besöka detta underbara bibliotek!”.
Numera tar de mest trogna fansen en omväg till den värmländska bruksorten i hopp om en selfie tillsammans med Harriet vid lånedisken och för att försäkra sig om att allt är ”på riktigt”.
– Äsch, i Degerfors vet ju alla att vi är på riktigt, ler lokalpatrioten Harriet Åhlund som jobbat på biblioteket i 25 år.
När hon besökte årets bok- och biblioteksmässa i Göteborg var det fler än en som blev starstruck.
– He he he, jag gjorde nästan ingen annat än att ta selfies med olika människor. Eftersom jag är ansiktsblind så vet jag aldrig med vem. Men folk är ju så glada och trevliga så det gör ingenting.
Första gången den lilla bruksorten sattes på kartan var på 1660-talet när stångjärnshammare anlades i både Nedre och Övre Degerfors. Först när Degerfors IF bildades 1907 fick det anrika Järnverket plötsligt konkurrens. Under åren har världsnamn som Gunnar Nordahl, Ralf Edström, Olof Mellberg och Sven-Göran Eriksson passerat revy i den anrika klubben som just lyckats ta sig tillbaka till högsta ligan.
Nu får fotbollen och järnverket också dela uppmärksamheten med biblioteket, som blivit rena smedjan för digital underhållning. Hjärnan bakom sketcherna är smålänningen Robin Karlsson som anställdes för sex år sedan för att också arbeta med sociala medier. Filmandet började som ”en rolig grej” när de gjorde en liten film om en sommarvikarie som skulle sluta hösten 2019. Det tog fart året därpå när Degerfors fick ta över Svensk biblioteksförenings Instagramkonto under en vecka och bestämde sig för att göra en svit med kortfilmer.
Redan från början var hela personalen med på noterna att spela fiktiva och skruvade versioner av sig själva. Klippen kretsar ofta kring små detaljer i vardagen där personalen intrigerar vid utlåningsdisken, tjafsar om vem som gör det starkaste kaffet och påfallande ofta uppvisar en högst tveksam arbetsmoral.
– Det mesta handlar om att skapa en höna av en fjäder på något sätt, sammanfattar Robin Karlsson som en gång lät spöka ut Harriet i kycklingdräkt och låtsades att hon hade utsetts till ”Årets bibliotekskyckling”.
Hans torra humor kan beskrivas som ett slags dialektal cringe med en stor portion värmländsk självironi. Inte minst från upphovsmannen som gärna framställer sig som en hackkyckling med havererade konstnärsdrömmar – och hela tiden plockas ner på jorden av sin sträva kollega Harriet som ofta rundar av sina nålstick med sitt hesa och sarkastiska signaturskratt ”he he he”.
– I början var det mer skruvat, nu är det lite mer jordat och realistiskt. Med tiden har mitt alter ego utvecklats till den här hunsade gestalten som drömmer sig bort och egentligen vill göra något annat, ler Robin Karlsson.
I en av sketchsnuttarna påminner han sin kärva kollega om att han föddes på samma datum som Mozart dog – ”så chansen att jag är en reinkarnation av Mozart borde åtminstone vara 10 procent … tänk på det nästa gång du behandlar mig som en disktrasa”. Harriet är inte imponerad, ojar sig och ler ironiskt: ”10 procent Mozart och 90 procent fjös – dä blir pärfäkt dä!”
– Alla gillar ju att få leka skurk. Och jag älskar att trycka till den där lilla fjösen Robin, skrockar hon.
– Du är i alla fall en skurk med charm, svarar han.
– He he he, men jag skulle förstås aldrig säga så i verkligheten, försäkrar Harriet.
Hennes figur framställs som en bakåtsträvare som föredrar modem framför ”sånt där bös” som wifi. I klippen tar hon också gärna personlig kontakt med stammisarna på telefon:
”Dä ä Harriet på biblioteke’! Ja har plockat ut lite böcker åt dä ja tänkte komme mä … Vill du läse dikter? Hopp. Jag har ju plocket ut det här du bruker vilja ha! Hemvändande, alkoholiserade poliser som ligger i skilsmässa å såna där görläskige deckere som har namn efter barnviser vettu. Tycker du ska läse det du alltid har läst! Men käre nön! Dä ä väl inte ’Babel’ dä här!? Du har tänkt bli skribent för DN Kultur kanske? He he he …”
Harriet själv läser varken feelgood eller polisdeckare utan är mer inne på romaner som gärna får utspela sig i historiska miljöer:
– Jag gillar till exempel Katarina Wennstams ”Sekelskiftesmorden” och ”Vit krysantemum” av Mary Lynn Bracht som utspelar sig i Korea under andra världskriget. Just nu läser jag ”Drottningens profet”, som handlar om Nostradamus, inte direkt lättläst, säger hon.
Många humorklipp uppstår helt spontant. En av Robins favoriter kom till efter att han råkade överhöra när Harriet bekände att hon som tolvåring vann en poesitävling med en plankad dikt.
– Ja, ja, det där är ju också helt sant. Jag tog en diktsamling på måfå ur pappas bokhylla och valde ut en dikt av Dan Andersson som jag snodde rakt av. Det var ju viktigt att den inte var för avancerad – för då skulle ju ingen ha trott att det var jag som hade skrivit det, berättar Harriet Åhlund som mest slukade serietidningar och Kittyböcker under uppväxten.
Sketcherna genomsyras av en humor som påminner om alltifrån Roy Andersson till Ulf Malmros ”Smala Sussie” och Mia Skäringers tv-serie ”Tabita tattoo” till brittiska ”The office”, kronjuvelen bland mockumentärer som utspelar sig på en arbetsplats.
– ”The office” är ju väldigt bra, men det var först nyligen som jag såg serien. Estetiskt är jag nog mest inspirerad av svensk 70- och 80-talsfilm – från Bergman till komedier som ”Gräsänklingar” med Gösta Ekman. Mest påverkad är jag nog av Bo Widerberg, både ”Mannen på taket” och ”Mannen från Mallorca” som ju ser väldigt naturliga ut. Vi jobbar också med retrofilter så att det ska ”brusa” lite i bilden. Sedan gillar jag amatörskådisar, det blir en helt annan autenticitet, säger Robin Karlsson.
Alla som följer kontot vet att han är road av att göra pastischer på olika genrer som pilsnerfilm, stumfilm och skräckfilm – en gång lät han Harriet uppenbara sig tillsammans med sin fiktiva tvillingsyster, som en blinkning till de kusliga Grady-systrarna i Kubricks ”The shining” som lockar till lek med den odödliga repliken: ”Come play with us, Danny. Forever … and ever … and ever …”
Fast humormässigt är han mest inspirerad av klassiker som ”Fawlty towers” och ”Seinfeld”, säger han.
– Och både jag och Harriet gillar Chaplin och Helan & Halvan – vi tjafsar ju med varandra på samma sätt. Jag vill åt en humor som bygger på igenkänning och karaktärer, inte bara skämt med punchlines eller renodlade bokskämt.
Skämt åsido så har det virala humorprojektet också en seriös undertext. Den virala succén har egentligen inte lyft den fysiska besöksstatistiken (som snittar på runt 150 personer per dag), men Robin Karlsson ser det mer långsiktigt.
– Inget Instagraminlägg i världen kan få hundratals nya människor att plötsligt välla in på ett bibliotek. Vi vill nå dem som kanske inte följer bokkonton och smyga in biblioteket i deras medvetande lite under radarn, ler Robin Karlsson.
Han berättar exalterat om när han nyligen skulle stänga biblioteket och ta in skyltarna utanför den tegelgula 50-talsbyggnaden.
– Plötsligt kom det förbi två killar i tolv–trettonårsåldern och berättade att ”Vi älskar ert Instagramkonto!”. Då blev jag lite extra varm i hjärtat eftersom vi inte ens finns på Tiktok, säger han.
Barn- och ungdomsbibliotekarien Åsa Johansson understryker att antalet lån per invånare i alla fall inte har minskat i Degerfors som på många andra ställen.
– Intresset för biblioteket har helt klart ökat. Tidigare fick vi nästan jaga folk för att de skulle komma hit. Numera får vi snarare säga nej till vissa författarbesök, vi har ju inte fått mer anslag bara för att det går bra i sociala medier, säger hon.
Under pandemiåret 2021 fick de en hel del medial uppmärksamhet efter att ha varit med i ”P1 Morgon”. Men det var först året därpå som det tog ordentlig skruv när de fick många delningar via större konton.
– Det var som om slussportarna öppnades inifrån på Instagram. Vi tyckte att det var jättestort när vi var uppe i 2 000 följare. När vi gick över 10 000 kändes det ”oj, oj, oj …”. Sen har vi blivit lite fartblinda. Nu tänker jag snarare: varför inte 100 000? säger Robin Karlsson.
Parallellt med det omtalade Instakontot arbetar Åsa Johansson med andra kanaler inom sociala medier och är drivande i projektet ”Hela Degerfors läser” som främst är riktat till unga. Hon är inte förvånad över larmrapporter om den epidemiska läskrisen som breder ut sig i skolorna och resten av samhället.
– Det är solklart att det har blivit svårare och svårare att få unga att läsa, säger Åsa.
Bland annat försöker de väcka läslusten med hjälp av fotbollsspelare från A-laget som läser sagor för unga och lockbeten som ”låna en bok och få en matchbiljett”. Bibliotekarierna har också varit på hemmaarenan Stora Valla och delat ut böcker till unga.
– Även Degerfors Järnverk är engagerade för att det ska finnas läskunniga ingenjörer också i framtiden. Vi är en liten kommun där alla stöttar varandra, säger Åsa Johansson.
Som småbarnsförälder har Robin Karlsson inte tid att läsa lika mycket som tidigare, men han lyckades i alla fall klämma in en essä om Doktor Mabuse under den gångna helgen.
– Jag är en sån där antikvariatmänniska som tycker om att hålla en gammal bok i handen, gärna tidiga Nobelpristagare. Jag gillar att se gamla filmer också, och den gamla tv-teatern på SVT:s Öppet arkiv. Tyvärr börjar jag snöa in lite på det här retrospåret och konsten att skriva repliker, till exempel George Saunders roman ”Lincoln i bardo” som är skriven helt i dialogform.
Hans pojkdröm var att bli serietecknare och han sökte även till DI en gång i tiden för att bli regissör. I stället blev det konstvetenskap vid Göteborgs universitet och serie- och bildberättarprogrammet i Gävle, som han haft stor nytta av när han skriver manus. Inspelningarna görs oftast på torsdagar innan biblioteket öppnar. Robin har ett utkast med sig som de läser igenom vid morgonfikat i personalrummet. Sedan skjuter de från höften, oftast i max en halvtimme.
– I början kunde vi göra ett antal filmer i ett annat tempo än vad vi gör nu. Det kunde bli två klipp i veckan, nu kan det gå tre veckor mellan klippen, säger han.
Just nu går de i väntans tider. Ett par tv-kanaler har visat intresse för att göra en serie. Sedan något år tillbaka har Robin Karlsson haft kontakt med produktionsbolaget Creative society i Stockholm. som bland annat ligger bakom tv-serier som ”Lyckoviken”, julkalendern ”Trolltider. Legenden om Bergatrollet” och Camilla Läckbergs kommande Netflixserie ”Glaskupan”.
– Vi har en bra dialog, men ingenting är helt spikat än. Det finns vissa kreativa nötter att knäcka när man ska gå från ett 90-sekundersformat till en tv-serie. Vi får se, säger Robin Karlsson som under tiden värper fram nya idéer för Instagram:
– Mitt senaste infall var att jag skulle sluta på Degerfors bibliotek för att börja på ett annat bibliotek – bara för att möta Harriets tvillingsyster där.
Man kan redan se det framför sig:
Kôm och lek mä oss, Robin! För alltid … och alltid … och alltid … he he he …
Läs fler artiklar av Nicholas Wennö och läs mer om böcker
Sveriges syrligaste biblioteksassistent vankar fram med en stödkrycka i ena handen när hon uppenbarar sig i personalköket. Normalt brukar hon presentera sig själv med det kaxiga epitetet ”Harriet, the one and only”, men för tillfället är hon lite stukad.
– Dä ä nö knepi’t i rygga’. De ha röntga’ mig å allt môjligt, men de har ingen aning om vad dä ä, skrockar Harriet Åhlund på sin karakteristiska Degerfors-dialekt när hon slår sig ner för det sedvanliga eftermiddagsfikat en grå novemberdag.
Det är framdukat med starkt bryggkaffe och bullar stora som dasslock. Vid bordet sitter kollegorna som också figurerar i humorklippen som gjort succé långt utanför biblioteksvärlden: Robin Karlsson, Åsa Johansson, Birgit Westergren och Dzejna Skenderagic. I dag har de nära 61 000 följare på Instagram – sex gånger fler än det bor invånare i kommunen. Och dubbelt så många som Stockholms, Göteborgs och Malmös stadsbibliotek har – tillsammans.
Deras kommentarsfält är översvämmat av kärleksbombningar i stil med: ”Harriet är mitt spirit animal!”, ”roligaste Instakontot ever!”, ”Jag vill också ha en Harriet i mitt liv!” och ”Vill typ åka till Degerfors bara för att besöka detta underbara bibliotek!”.
Numera tar de mest trogna fansen en omväg till den värmländska bruksorten i hopp om en selfie tillsammans med Harriet vid lånedisken och för att försäkra sig om att allt är ”på riktigt”.
– Äsch, i Degerfors vet ju alla att vi är på riktigt, ler lokalpatrioten Harriet Åhlund som jobbat på biblioteket i 25 år.
När hon besökte årets bok- och biblioteksmässa i Göteborg var det fler än en som blev starstruck.
– He he he, jag gjorde nästan ingen annat än att ta selfies med olika människor. Eftersom jag är ansiktsblind så vet jag aldrig med vem. Men folk är ju så glada och trevliga så det gör ingenting.
Första gången den lilla bruksorten sattes på kartan var på 1660-talet när stångjärnshammare anlades i både Nedre och Övre Degerfors. Först när Degerfors IF bildades 1907 fick det anrika Järnverket plötsligt konkurrens. Under åren har världsnamn som Gunnar Nordahl, Ralf Edström, Olof Mellberg och Sven-Göran Eriksson passerat revy i den anrika klubben som just lyckats ta sig tillbaka till högsta ligan.
Nu får fotbollen och järnverket också dela uppmärksamheten med biblioteket, som blivit rena smedjan för digital underhållning. Hjärnan bakom sketcherna är smålänningen Robin Karlsson som anställdes för sex år sedan för att också arbeta med sociala medier. Filmandet började som ”en rolig grej” när de gjorde en liten film om en sommarvikarie som skulle sluta hösten 2019. Det tog fart året därpå när Degerfors fick ta över Svensk biblioteksförenings Instagramkonto under en vecka och bestämde sig för att göra en svit med kortfilmer.
Redan från början var hela personalen med på noterna att spela fiktiva och skruvade versioner av sig själva. Klippen kretsar ofta kring små detaljer i vardagen där personalen intrigerar vid utlåningsdisken, tjafsar om vem som gör det starkaste kaffet och påfallande ofta uppvisar en högst tveksam arbetsmoral.
– Det mesta handlar om att skapa en höna av en fjäder på något sätt, sammanfattar Robin Karlsson som en gång lät spöka ut Harriet i kycklingdräkt och låtsades att hon hade utsetts till ”Årets bibliotekskyckling”.
Hans torra humor kan beskrivas som ett slags dialektal cringe med en stor portion värmländsk självironi. Inte minst från upphovsmannen som gärna framställer sig som en hackkyckling med havererade konstnärsdrömmar – och hela tiden plockas ner på jorden av sin sträva kollega Harriet som ofta rundar av sina nålstick med sitt hesa och sarkastiska signaturskratt ”he he he”.
– I början var det mer skruvat, nu är det lite mer jordat och realistiskt. Med tiden har mitt alter ego utvecklats till den här hunsade gestalten som drömmer sig bort och egentligen vill göra något annat, ler Robin Karlsson.
I en av sketchsnuttarna påminner han sin kärva kollega om att han föddes på samma datum som Mozart dog – ”så chansen att jag är en reinkarnation av Mozart borde åtminstone vara 10 procent … tänk på det nästa gång du behandlar mig som en disktrasa”. Harriet är inte imponerad, ojar sig och ler ironiskt: ”10 procent Mozart och 90 procent fjös – dä blir pärfäkt dä!”
– Alla gillar ju att få leka skurk. Och jag älskar att trycka till den där lilla fjösen Robin, skrockar hon.
– Du är i alla fall en skurk med charm, svarar han.
– He he he, men jag skulle förstås aldrig säga så i verkligheten, försäkrar Harriet.
Hennes figur framställs som en bakåtsträvare som föredrar modem framför ”sånt där bös” som wifi. I klippen tar hon också gärna personlig kontakt med stammisarna på telefon:
”Dä ä Harriet på biblioteke’! Ja har plockat ut lite böcker åt dä ja tänkte komme mä … Vill du läse dikter? Hopp. Jag har ju plocket ut det här du bruker vilja ha! Hemvändande, alkoholiserade poliser som ligger i skilsmässa å såna där görläskige deckere som har namn efter barnviser vettu. Tycker du ska läse det du alltid har läst! Men käre nön! Dä ä väl inte ’Babel’ dä här!? Du har tänkt bli skribent för DN Kultur kanske? He he he …”
Harriet själv läser varken feelgood eller polisdeckare utan är mer inne på romaner som gärna får utspela sig i historiska miljöer:
– Jag gillar till exempel Katarina Wennstams ”Sekelskiftesmorden” och ”Vit krysantemum” av Mary Lynn Bracht som utspelar sig i Korea under andra världskriget. Just nu läser jag ”Drottningens profet”, som handlar om Nostradamus, inte direkt lättläst, säger hon.
Många humorklipp uppstår helt spontant. En av Robins favoriter kom till efter att han råkade överhöra när Harriet bekände att hon som tolvåring vann en poesitävling med en plankad dikt.
– Ja, ja, det där är ju också helt sant. Jag tog en diktsamling på måfå ur pappas bokhylla och valde ut en dikt av Dan Andersson som jag snodde rakt av. Det var ju viktigt att den inte var för avancerad – för då skulle ju ingen ha trott att det var jag som hade skrivit det, berättar Harriet Åhlund som mest slukade serietidningar och Kittyböcker under uppväxten.
Sketcherna genomsyras av en humor som påminner om alltifrån Roy Andersson till Ulf Malmros ”Smala Sussie” och Mia Skäringers tv-serie ”Tabita tattoo” till brittiska ”The office”, kronjuvelen bland mockumentärer som utspelar sig på en arbetsplats.
– ”The office” är ju väldigt bra, men det var först nyligen som jag såg serien. Estetiskt är jag nog mest inspirerad av svensk 70- och 80-talsfilm – från Bergman till komedier som ”Gräsänklingar” med Gösta Ekman. Mest påverkad är jag nog av Bo Widerberg, både ”Mannen på taket” och ”Mannen från Mallorca” som ju ser väldigt naturliga ut. Vi jobbar också med retrofilter så att det ska ”brusa” lite i bilden. Sedan gillar jag amatörskådisar, det blir en helt annan autenticitet, säger Robin Karlsson.
Alla som följer kontot vet att han är road av att göra pastischer på olika genrer som pilsnerfilm, stumfilm och skräckfilm – en gång lät han Harriet uppenbara sig tillsammans med sin fiktiva tvillingsyster, som en blinkning till de kusliga Grady-systrarna i Kubricks ”The shining” som lockar till lek med den odödliga repliken: ”Come play with us, Danny. Forever … and ever … and ever …”
Fast humormässigt är han mest inspirerad av klassiker som ”Fawlty towers” och ”Seinfeld”, säger han.
– Och både jag och Harriet gillar Chaplin och Helan & Halvan – vi tjafsar ju med varandra på samma sätt. Jag vill åt en humor som bygger på igenkänning och karaktärer, inte bara skämt med punchlines eller renodlade bokskämt.
Skämt åsido så har det virala humorprojektet också en seriös undertext. Den virala succén har egentligen inte lyft den fysiska besöksstatistiken (som snittar på runt 150 personer per dag), men Robin Karlsson ser det mer långsiktigt.
– Inget Instagraminlägg i världen kan få hundratals nya människor att plötsligt välla in på ett bibliotek. Vi vill nå dem som kanske inte följer bokkonton och smyga in biblioteket i deras medvetande lite under radarn, ler Robin Karlsson.
Han berättar exalterat om när han nyligen skulle stänga biblioteket och ta in skyltarna utanför den tegelgula 50-talsbyggnaden.
– Plötsligt kom det förbi två killar i tolv–trettonårsåldern och berättade att ”Vi älskar ert Instagramkonto!”. Då blev jag lite extra varm i hjärtat eftersom vi inte ens finns på Tiktok, säger han.
Barn- och ungdomsbibliotekarien Åsa Johansson understryker att antalet lån per invånare i alla fall inte har minskat i Degerfors som på många andra ställen.
– Intresset för biblioteket har helt klart ökat. Tidigare fick vi nästan jaga folk för att de skulle komma hit. Numera får vi snarare säga nej till vissa författarbesök, vi har ju inte fått mer anslag bara för att det går bra i sociala medier, säger hon.
Under pandemiåret 2021 fick de en hel del medial uppmärksamhet efter att ha varit med i ”P1 Morgon”. Men det var först året därpå som det tog ordentlig skruv när de fick många delningar via större konton.
– Det var som om slussportarna öppnades inifrån på Instagram. Vi tyckte att det var jättestort när vi var uppe i 2 000 följare. När vi gick över 10 000 kändes det ”oj, oj, oj …”. Sen har vi blivit lite fartblinda. Nu tänker jag snarare: varför inte 100 000? säger Robin Karlsson.
Parallellt med det omtalade Instakontot arbetar Åsa Johansson med andra kanaler inom sociala medier och är drivande i projektet ”Hela Degerfors läser” som främst är riktat till unga. Hon är inte förvånad över larmrapporter om den epidemiska läskrisen som breder ut sig i skolorna och resten av samhället.
– Det är solklart att det har blivit svårare och svårare att få unga att läsa, säger Åsa.
Bland annat försöker de väcka läslusten med hjälp av fotbollsspelare från A-laget som läser sagor för unga och lockbeten som ”låna en bok och få en matchbiljett”. Bibliotekarierna har också varit på hemmaarenan Stora Valla och delat ut böcker till unga.
– Även Degerfors Järnverk är engagerade för att det ska finnas läskunniga ingenjörer också i framtiden. Vi är en liten kommun där alla stöttar varandra, säger Åsa Johansson.
Som småbarnsförälder har Robin Karlsson inte tid att läsa lika mycket som tidigare, men han lyckades i alla fall klämma in en essä om Doktor Mabuse under den gångna helgen.
– Jag är en sån där antikvariatmänniska som tycker om att hålla en gammal bok i handen, gärna tidiga Nobelpristagare. Jag gillar att se gamla filmer också, och den gamla tv-teatern på SVT:s Öppet arkiv. Tyvärr börjar jag snöa in lite på det här retrospåret och konsten att skriva repliker, till exempel George Saunders roman ”Lincoln i bardo” som är skriven helt i dialogform.
Hans pojkdröm var att bli serietecknare och han sökte även till DI en gång i tiden för att bli regissör. I stället blev det konstvetenskap vid Göteborgs universitet och serie- och bildberättarprogrammet i Gävle, som han haft stor nytta av när han skriver manus. Inspelningarna görs oftast på torsdagar innan biblioteket öppnar. Robin har ett utkast med sig som de läser igenom vid morgonfikat i personalrummet. Sedan skjuter de från höften, oftast i max en halvtimme.
– I början kunde vi göra ett antal filmer i ett annat tempo än vad vi gör nu. Det kunde bli två klipp i veckan, nu kan det gå tre veckor mellan klippen, säger han.
Just nu går de i väntans tider. Ett par tv-kanaler har visat intresse för att göra en serie. Sedan något år tillbaka har Robin Karlsson haft kontakt med produktionsbolaget Creative society i Stockholm. som bland annat ligger bakom tv-serier som ”Lyckoviken”, julkalendern ”Trolltider. Legenden om Bergatrollet” och Camilla Läckbergs kommande Netflixserie ”Glaskupan”.
– Vi har en bra dialog, men ingenting är helt spikat än. Det finns vissa kreativa nötter att knäcka när man ska gå från ett 90-sekundersformat till en tv-serie. Vi får se, säger Robin Karlsson som under tiden värper fram nya idéer för Instagram:
– Mitt senaste infall var att jag skulle sluta på Degerfors bibliotek för att börja på ett annat bibliotek – bara för att möta Harriets tvillingsyster där.
Man kan redan se det framför sig:
Kôm och lek mä oss, Robin! För alltid … och alltid … och alltid … he he he …
Läs fler artiklar av Nicholas Wennö och läs mer om böcker
