Sedan jag tillträdde som utrikesminister i september har världen knappt stått still.
I Ukraina rasar striderna i frontlinjen och i Mellanöstern är situationen både spänd och svår att förutse – vilket inte minst framgår av Assad-regimens snabba upplösning i Syrien.
I det läget måste vi i Sverige prioritera. För att navigera i en riskfylld miljö måste vi använda vårt utrikespolitiska kapital där vi kan göra störst skillnad och där våra intressen är starkast. I Sverige har vi inte alltid talat öppet om vilka våra nationella intressen är. Vi hade till exempel ett långtgående försvarssamarbete med Nato-länder långt innan vi faktiskt gick med i alliansen.
Trots det tog det lång tid innan vi accepterade konsekvenserna av detta. När Ryssland började sin fullskaliga invasion av Ukraina trodde Magdalena Andersson (S) först att en svensk ansökan om medlemskap i Nato skulle destabilisera säkerhetsläget i Europa. Vänsterpartiet, som ingår i Magdalena Anderssons vänsteralternativ, röstade först emot att skicka vapen till Ukraina.
Allt för länge präglades svensk utrikespolitik av föreställningen att vi skulle vara en moralisk stormakt, vars moral bestod i att inte välja sida
Det krävdes ett ryskt anfallskrig mot Ukraina för att skaka ideologiska föreställningar om hur fred och säkerhet ska byggas i Sveriges närområde.
Alldeles för länge präglades svensk utrikespolitik av föreställningen att vi skulle vara en moralisk stormakt, vars moral bestod i att inte välja sida. Den föreställningen är nu förlagd till historieböckerna. Det försvagade vårt inflytande och fjärmade oss från de länder som alltid legat oss närmast både geografiskt och värdemässigt – i Norden, i Europa och i väst.
Det är med dem Sverige ska driva våra intressen, varav fyra intressen kommer att vara framträdande inom överskådlig framtid.
1. Att Natos avskräckning är trovärdig. På torsdag ska riksdagen besluta om det svenska bidraget till Natos avskräckning och försvar 2025. Det gäller bland annat 600 svenska soldater till Natos brigad i Lettland, örlogsfartyg för de stående marinstyrkorna och stridsflygplan för alliansens luftrumsövervakning .
Vi går från ord till handling och visar vad det innebär att vara en trovärdig och engagerad allierad. Genom att bidra med värdefulla militära förmågor och fullt ut omfamna de möjligheter som vår geografi erbjuder, stärker vi försvaret av vårt närområde och bidrar till Natos kollektiva avskräckning. Det är bra för oss, för våra grannar och för hela Nato.
2. Att den nordisk-baltiska regionen är enad, trygg och stabil. De nordisk-baltiska länderna (NB8) är nu en maktfaktor i Europa. Tillsammans utgör vi en G20-ekonomi och är de näst största givarna av militärt stöd till Ukraina efter USA.
Det visade sig tydligt när statsministern nyligen höll ett toppmöte i Sverige, där även Polens premiärminister Donald Tusk deltog. Genom att sammanföra länderna kan vår påverkan bli ännu större.
Tillsammans måste vi se till att EU skärper sanktionerna mot Ryssland och att vi arbetar för gemensamma intressen som att begränsa Rysslands skuggflotta, som förutom att göda den ryska krigsekonomin också innebär allvarliga risker för Östersjömiljön.
3. Att internationell lag respekteras. FN-stadgan – baserad på alla staters suveränitet, territoriella integritet och jämlikhet – är avgörande. Sedan stadgan antogs har ingen internationellt erkänd stat försvunnit i krig. Principen att gränser inte ska flyttas med våld är en bärande pelare i vad vi kallar den regelbaserade världsordningen.
När frågan om fredsförhandlingar mellan Ukraina och Ryssland diskuteras är vår ståndpunkt därför tydlig: ingen fred får förhandlas över Ukrainas huvud, och det måste ha Ukrainas – och Europas – säkerhet i centrum.
Vikten av att respektera folkrätten gäller även i andra sammanhang, inte minst i Mellanöstern. Israel har en självklar rätt att försvara sig efter det värsta massmordet på judar sedan Förintelsen, och gisslan måste släppas omedelbart och villkorslöst. Samtidigt kräver regeringen att Israel gör mer för att skydda civilbefolkningen och för att öka flödet av och tillgången till humanitärt bistånd. Internationell lag måste respekteras. Bosättarnas våld måste upphöra och steg tas mot en tvåstatslösning.
Sverige kommer även fortsättningsvis att vara en stark röst för mänskliga rättigheter, särskilt när vi ser attacker mot bland annat kvinnors, flickors och hbtqi-personers fulla åtnjutande av mänskliga rättigheter som sker i flera delar av världen. Vi kommer aldrig att acceptera det omfattande och systematiska kvinnoförtryck som sker i länder som Afghanistan och Iran.
4. Att världshandeln är skyddad. Handeln med omvärlden har byggt upp det välstånd som vi lever i. Därför är vi också den tydligaste rösten för frihandel i EU än idag. Det betyder inte att vi är naiva inför de risker som finansiell öppenhet kan medföra.
Det är glädjande att EU-kommissionen nyligen avslutade förhandlingarna med Mercosur-länderna om ett handelsavtal, efter 25 års förhandlingar. Det har varit ett ekonomiskt och geopolitiskt misstag att låta förhandlingarna ta så lång tid, där EU har tappat mark i Sydamerika till spelare som Kina.
Utrikespolitik handlar om att vilja, men också om att välja.
Dessa intressen och värderingar måste vara vägledande i utrikespolitiken. Tiden då vi delegerade svåra utrikes- och säkerhetspolitiska uppgifter till andra är förbi. Nu måste Sverige tillsammans med våra allierade ha förmågan att försvara våra intressen och värderingar för att de ska respekteras. Kalla det en värderingsbaserad utrikespolitik, för världen som den är.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
