När energi- och livsmedelsminister Ebba Busch i SVT:s Aktuell i torsdag förklarade de höga elpriserna i södra Sverige med “strömbrist” i det svenska elsystemet blev jag uppriktigt förvånad. Hon ska rimligen informeras om att 2 475 megawatt (MW) exporterades genom elområde 4 den timme då elpriset var som högst och att det under hela torsdagen, såväl som onsdagen, exporterades drygt 2 000 MW varje timme på dygnet.
Exporten översteg hela produktionen i Ringhals kärnkraftverk med två reaktorer. Då kan det inte ha varit någon effektbrist i Sverige. Detsamma gällde för det mesta med höga elpriser 2022.
Jag skulle hellre inte tro att Busch talar emot bättre kunskap för att få politiska poäng med okunniga väljare, men om så inte är fallet indikerar hennes uttalanden, både under kampanjen och på senare tid, att hon är djupt okunnig om det nuvarande tillståndet. elsystemet, och att hon omgav sig med okunniga rådgivare. Det är nästan lika allvarligt. Elbrist i andra delar av Nordpools område kan inte vara Sveriges uppgift att hantera.
I själva verket de höga elpriserna i södra Sverige beror främst på en kombination av kapaciteten på kabelanslutningarna till norra Europa och tillämpningen av marginalkostnadsprincipen för att bestämma elpriset. Blir det strömbrist i norra Europa blir det höga elpriser där. De påverkar då elpriserna i Sverige som kan exportera el producerad till en betydligt lägre kostnad eftersom vi själva inte har någon effektbrist.
Den rimligaste åtgärden måste vara att anpassa metoden för att fastställa elpriserna. Marginalkostnadsprincipen bygger på elementär ekonomisk teori, där detta ska ge ett optimalt elsystem. Men teorin förutsätter en ideal marknad där konsumenterna kan anpassa sig till den rådande prisnivån. Och det gäller inte elmarknaden.
Åtgärder för att optimera förbrukningen med tanke på mycket höga elpriser kräver stora investeringar som kanske lönar sig först efter några år. De kommer inte att ske när osäkerheten om framtida prisnivåer är för stor.
Resultatet blir att konsumenter och företag kan komma att betala orimligt mycket mer än vad elen kostar att producera. Merparten av den elenergi som producerades i Sverige, och som användes i södra Sverige de aktuella dagarna, kostade inte mer än 50 öre per kilowattimme att producera. Det ledde till intäkter för elmarknadens aktörer från elområde 3 och 4 som översteg produktionskostnaderna med minst 664 miljoner kronor och även till extra intäkter för staten i form av moms på minst 166 miljoner kronor.
Om vinsten för elproducenterna är orimlig är svårt att bedöma. Det kan eventuellt behövas för att täcka kostnader när elpriserna är lägre än faktiska produktionskostnader. Men erfarenheterna från 2022 visar att perioder med höga marginalpriser kan bli långvariga.
Därför borde det vara uppenbart att det behövs en elprisreform som både leder till att producenterna kan räkna med en rimlig vinstmarginal och att användarna får lägsta möjliga kostnader. Så fungerade det i Sverige före avregleringen av elmarknaden 1996. Det känns mycket tveksamt att de extra momsintäkterna till statskassan går att försvara.
Frågorna som svenska hushåll och företag sedan 2022 förtjänar att ha besvarat är:
• Varför fortsätter Ebba Busch att agera som om problemet med de periodvis höga elpriserna är en effektbrist som faktiskt inte finns?
• Varför tar hon inte initiativ till en elprisreform som ger bättre förutsättningar för både kraftbolagens och elanvändarnas ekonomiska planering?
Mer om insändare: Så här skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare
