För bara några dagar sedan skulle det ha låtit som en utopi.
Bashar al-Assad, utan makt, utan att blodet har färgat alla Damaskus gator röda?
Nu vaknar vi till en ny verklighet. Vi vaknar upp till diktatorns värld som har styrt Syrien med järnhand i decennier, som har krossat varje försök till demokratiska protester med hårdast möjliga kraft, och som har förtryckt och jagat ut sitt eget folk ur landet.
Väldigt få kommer att sakna Assad. Miljontals människor kommer att fira hans fall.
Under lördagen träffade jag och fotografen Alexander Mahmoud den syriske dissidenten Alia Mansour. Hon berättade att en av de senaste nyheterna hon hade hört från sina kontakter i Syrien – om hur etiopiska kvinnor som kom till landet för att arbeta och tjäna pengar till sina familjer under några månader greps av regimstyrkor när de försökte gå tillbaka hem. , efter avslutat arbete. Om hur de sedan fick ett “val”: arbeta gratis hemma hos presidentens vänner och bekanta, eller kastas i fängelse.
– Förstår du? År 2024 har vi fortfarande slavar i Syrien. Ingenting kan vara värre än Assad, sa Alia Mansour.
Assadregimens fall kommer skaka Mellanöstern som en politisk jordbävning. Iran har förlorat sin allierade och sin landväg till den viktigaste iranska tillgången, den shiitiska milisen Hizbollah. Ryssland riskerar att förlora allt inflytande i Mellanöstern, när banden till Syrien bryts. Ett lapptäcke av olika regeringar i det splittrade landet kommer att försöka hitta en gemensam väg framåt. Det blir inte lätt.
Över hela världen följer exilsyrier utvecklingen. Det var så länge sedan det fanns något hopp att tala om och så plötsligt, inom loppet av ett par veckor, kastas allt upp i luften. Kan det här vara vändpunkten de har längtat efter?
Det firas idag. Inne i Syrien firar invånare i städer som rebellerna har tagit, de river Assad-statyer och tar porträtt av den fallne presidenten. Bredvid den för närvarande stängda gränsen mellan Syrien och Libanon samlas allt fler människor denna morgon. De håller upp den syriska revolutionära flaggan, den skiljer sig från regimens version, och skanderar att Assad är borta.
“Låt oss höja våra röster, syrier fruktar inte döden längre, himlen är nära!” skriker de och dansar utanför den fallfärdiga, stängda gränsposten.
Vi är så många som hoppas att syriernas glädje ska bestå. Den 8 december 2024 var faktiskt början på ett nytt, fritt Syrien.
Alia Mansour är egentligen inget fan av Hayat Tahrir al-Sham, HTS, alltså rebellgruppen som under ledaren al-Julani jagat Assad från makten. Hon vill leva i en sekulär stat, där varje människa har rätt att välja sitt eget liv och sin egen tro.
Vi vet ännu inte hur framtiden ser ut i Syrien. Hittills låter det som att HTS-rebellerna har dragit igenom och lyckats få med sig människorna längs vägen. al-Julanis mantra är att han vill se ett fritt Syrien, för syrier, oavsett religion eller ursprung.
Sådana mantran kan ändras. Diktatorer har fallit tidigare utan att lämna utrymme för fria ledare och öppna samhällen. Bakom kulisserna kan mycket hända utan att vi ser det.
Men hur det än blir så är det här en dag att minnas. Det är en dag som kommer att firas.
Diktatorn är borta. Assadregimens fall markerar slutet på en mycket mörk era i Syrien, Mellanöstern och hela världen.
