En krigszon är livsfarlig – men i Gaza pågår dessutom något ovanligt – hufvudstadsbladet

(Privat får förstås alla som drabbats av krig och katastrofer min sympati, men det här är just en chefredaktörs krönika.)

För den enskilde reportern är varje krigszon en livsfarlig och utmanande arbetsplats på alla sätt. Men i Gaza pågår något ovanligt – inte ens de mest erfarna, modigaste krigskorrespondenterna får komma in. De lokala journalisterna är helt ensamma.

Ingen journalist kan gå någonstans och känna sig helt trygg. Vi från Skånska går uppenbarligen inte innanför polisens avspärrningar, och vi måste vara väldigt försiktiga när vi rör oss längs vägar där det varit en olycka.

Men i Gaza släpps inte in internationella journalister alls.

“Jag har täckt flera krig i Gaza. Detta har aldrig hänt förut. Nu har det gått många månader utan att vi släppts in, det är absurt.”

Det säger Terese Cristiansson, TV4:s korrespondent i Mellanöstern, till tidningen Journalisten.

Udgivarna, en intresseorganisation som bland annat företräder Skånskan via Tidningsudgivarna, har under hösten uppmanat Israel att öppna gränsen till Gaza och släppa in internationella medier. Det har inte hänt.

Terese Cristiansson fortsätter: “Det finns några platser på jorden där man absolut inte kan vara journalist, men oftast kan man ta det beslutet själv. Nu är det beslutet som tas av Israel och Egypten.”

Samtidigt som oberoende journalister inte släpps in pågår ett informationskrig där propaganda och lögner flödar i sociala medier. Men också helt sanna vittnesmål och bilder från befolkningen och lokala journalister. Medieprofessor Kari Andén-Papadopoulos skrev om det i ett debattartikel i DN.

Och antalet döda lokala journalister i Gaza ökar. På mindre än ett år dödades 130 journalister av israeliska styrkor, enligt Reportrar utan gränser. Minst 32 dödades när de arbetade.

Jag kan bara föreställa mig hur det är att försöka behålla yttrandefriheten, vara en objektiv berättare i en extremt polariserad, pågående katastrof – och inte tillåtas komma i närheten av det. Att inte kunna se med egna ögon, inte självständigt kunna söka efter relevanta röster.

Min oro och önskan att värna om pressfriheten i världen förs vidare via de organisationer jag och Scania representeras av som jag nämnde ovan.

Det jag själv kan göra här och nu är att fortsätta utöva fri och oberoende journalistik.

Vill du hjälpa media i världen kan du också börja här hemma. Berätta för tidningen om saker som bör synliggöras, svara när journalister ringer dig på jobbet, kom ihåg att det är bättre att veta och förstå, sprid inte rykten utan att tänka igenom varför och hur det påverkar.

Jag vill också påminna om inför julen, en högtid då många saknar nära och kära som gått bort, att Skånska ger ut minnesmärken över de nyligen avlidna. Mejla materialet till personal@skd.se. Du hittar mer information om hur du gör under rubriken “Skicka in minnesord” i menyn på sajten. Du kan också maila och fråga!

Den 1 januari 2025 kommer vi att göra en prisjustering på några av våra paket. Prisjusteringen gör att vi kan fortsätta att förse dig med lokal journalistik med nyhetshändelser, djupgående reportage och underhållande läsning från din omgivning.

Om du berörs av prisändringen har du redan fått, eller kommer snart att få, information om vad som gäller för just ditt abonnemang i brev, e-post eller på din förskottsfaktura.

Tack för att du fortsätter dela nyheter med oss ​​på hufvudstadsbladet!