Sverige är på flera sätt ett skogsland. Nästan 70 procent av landet är skogsmark. Skogsbruket är av stor ekonomisk betydelse, trä- och pappersprodukter står för cirka 10 procent av Sveriges varuexport.
Skogen bidrar också till många andra värden, till exempel biologisk mångfald. Dessutom är skogen viktig för vår kultur och vår nationella självuppfattning. Över 300 000 enskilda svenskar äger skog.
Den senaste stora översynen av svensk skogspolitik genomfördes 1993. Sedan dess har skogspolitiken utgått från frihet under ansvar – att markägare så långt möjligt ansvarar för hur de sköter sin skog. Detta ger förutsättningar för en större mångfald av skötseltekniker och jordbrukssystem. En annan grundtanke är att miljöhänsyn och hög produktion ska vara lika viktiga mål, eftersom båda är av nationell betydelse.
Sedan 1993 har det sammanhang som skogsbruket verkar i förändrats. EU-inträde har inneburit en förändring. Klimatförändringarna innebär också utmaningar, men det ger också skogsbruket nya uppgifter. Skogen ska användas för att motverka klimatförändringarna genom att förse samhället med mer klimatvänliga produkter, som byggmaterial, och genom att ta upp koldioxid från atmosfären.
Jag har fått i uppdrag av regeringen att utreda förslag som säkerställer ett hållbart och konkurrenskraftigt skogsbruk, vilket stärker den ekonomiska friheten och investeringsviljan i skogen. Idag överlämnar jag delbetänkandet “Klara regler för ett aktivt skogsbruk” till landsbygdsminister Peter Kullgren (KD).
Jag föreslår bland annat följande reformer:
1. Ett system för ersättning till markägare när skogsbruket försvåras på grund av naturvård. Ett särskilt problem för skogsbruket är de begränsningar som skyddet av skyddade arter på EU-nivå innebär. Markägare som förbjuds att avverka sin skog på grund av skyddade arter får för närvarande ingen ersättning från staten.
Under utredningstiden har jag träffat flera av de många drabbade, till exempel familjen Hyttsten i västra Jämtland. I generationer har familjen drivit ett småskaligt jordbruk, kompletterat med skogsbruk. Nu har de fått avverkningsförbud i stora delar av sin skog. Konsekvensen är att ett planerat generationsskifte inte kunde genomföras. Det finns många liknande exempel från alla delar av landet.
På grund av den utbredda osäkerhet som råder börjar banker och andra långivare tveka om värdet av svensk skog som kreditsäkerhet
Denna rättsliga situation är både orättvis och ekonomiskt ohållbar. På grund av den utbredda osäkerhet som råder börjar banker och andra långivare tveka om värdet av svensk skog som kreditsäkerhet. Investeringsviljan i glesbygden blir lidande.
Därför föreslår jag en mekanism som ger markägare rätt till ersättning. När skogsbruket försvåras på grund av naturvården ska markägaren kunna kräva att staten beslutar om ett så kallat skogsmarksskyddsområde på platsen. Då får markägaren pengar i handen motsvarande 125 procent av marknadsvärdet. Många markägare vill givetvis helst fortsätta använda sin skog, men när det inte är möjligt ska ersättning utgå.
2. Ett nytt system för anmälan och samråd om skogsbruksåtgärder. I dag måste markägare göra en anmälan till Skogsstyrelsen för att få sin skog röjt. Problemet är att anmälningarna kan leda till överklaganden och därmed utdragna och dyra rättsprocesser. Hanteringen av anmälningar är dessutom ofta onödigt lång.
Jag föreslår att tidsfristen för att påbörja avverkning efter anmälan förkortas från sex veckor till tio dagar. Samtidigt föreslår jag nya regler som ska göra det tydligt för markägaren när naturvärdena är så höga att samråd med Skogsstyrelsen behövs. När en åtgärd kräver samråd är tidsfristen fortfarande sex veckor. Mitt förslag innebär därför att enkla åtgärder ska hanteras snabbare.
Jag föreslår också att endast avverkningsanmälningar som Skogsstyrelsen beslutar att agera på, och som därmed leder till ett myndighetsbeslut, ska kunna överklagas. I dag kan externa miljöorganisationer överklaga alla avverkningsanmälningar som lämnas in, även om Skogsstyrelsen inte fattar beslut utifrån anmälan.
3. Kostnadsbegränsning för markägaren. Idag kan det bli dyrt för markägare att uppfylla det så kallade kunskapskravet, det vill säga att inventera skyddade arter eller skaffa handlingar som myndigheterna kräver.
Det är inte rimligt inom ramen för pågående markanvändning att markägaren ska bära hela kostnadsansvaret. Jag föreslår därför en regel som begränsar hur mycket markägaren ska betala för att få underlaget.
4. Förenklingar i processen. Många markägare upplever att det är för många myndigheter inblandade i frågor som rör skogsbruket. Jag lämnar ett förslag om att effektivisera processen, så att Skogsstyrelsen tar över större delen av ansvaret från länsstyrelsen när det gäller att övervaka att miljölagstiftningen följs när det gäller skogsbruket.
Alla rättsprocesser som rör slutavverkning av skog bör också handläggas i samma domstol, mark- och miljödomstolen, istället för som i dag, då vissa frågor hamnar i förvaltningsrätten.
Övergripande medel mina förslag att det ska vara tydligt för alla inblandade intressenter – markägare, miljöorganisationer och investerare – vad som gäller. De likvärdiga skogspolitiska målen om produktion och miljö ska fortsätta att gälla. Det är bra för rättssäkerheten, för miljöskyddet och för produktiviteten i den svenska skogen.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
