En datakabel har gått sönder och en annan skadades i Östersjön tidigare i veckan. En fråga som har uppstått är om sjökablarna behöver skyddas bättre.
Enligt Hans Liwång, docent i försvarssystem vid Norges Försvarsuniversitet och forskare i marina system vid Kungliga Tekniska Högskolan, är det svårt.
– Vi pratar om mycket kablar och långa avstånd. Eftersom det är under vattnet har sensorer väldigt kort räckvidd vilket gör att det krävs mycket resurser om man verkligen vill övervaka dem, säger han.
Det tror Liwång sådan typ av övervakning är inte relevant. Det viktiga är att skydda funktionen mot samhället, i det här fallet att skicka data mellan länder.
Det sker främst genom redundans. Systemet är då byggt så att det går att dirigera om trafik via andra alternativ om något händer med en kabel – vilket det ganska ofta gör.
Undervattensledningar i Östersjön
Källa: Nord Stream. Svenskt elnät. Submarinecablemap.com
Marija Furdek Prekratic, forskare inom kommunikation, antenner och optiska nätverk vid Chalmers tekniska högskola, berättar hur redundans brukar fungera.
– Om kommunikationen mellan plats A och plats B går genom ett antal länkar (kablar) finns det oftast en reservväg för varje länk som är planerad i förväg. Det kallas “skydd”. Men sedan finns det också det som kallas “återställning”, där systemet räknar ut en ny rutt ad hoc utifrån tillgängliga länkar, säger hon.
– Vissa operatörer använder båda, det beror på typen av datatrafik. Högprioriterad trafik har högre säkerhet.
För den trasiga kabeln mellan Sverige och Litauen skulle man till exempel kunna dirigera datatrafiken till Lettland eller Finland istället och sedan åka landvägen till Litauen.
– Det är ganska många kablar som skulle behöva gå sönder samtidigt för att påverka samhället, säger Hans Liwång.
Han jämför med ett annat exempel:
– Vi har inte soldater som går under kraftledningar på land heller. När ett träd faller faller ett träd och den kraftledningen går sönder och sedan fixar de det när stormen är över. Du måste tänka lite här också.
Om det handlar om sabotage – hur många kablar skulle behöva förstöras för att det ska få verklig effekt?
– Om man är väldigt bra på sitt sabotage – att plocka strategiska punkter och samordna det, då kan man tänka sig att en handfull sabotage samtidigt skulle leda till effekter. De kanske inte är så stora, men i alla fall så att vi märker det. Men det krävs mycket resurser för att göra den sortens samordnade sabotage, säger Hans Liwång.
Läs mer:
Bilder visar skador på fartygets ankare: “Spetsarna har vridits”
Kabelinstallatör: “Är planerad – någon ligger bakom”
Sabotage utreds efter trasiga kablar i Östersjön
Marinen kommer att undersöka botten – skicka specialfartyg
En datakabel har gått sönder och en annan skadades i Östersjön tidigare i veckan. En fråga som har uppstått är om sjökablarna behöver skyddas bättre.
Enligt Hans Liwång, docent i försvarssystem vid Norges Försvarsuniversitet och forskare i marina system vid Kungliga Tekniska Högskolan, är det svårt.
– Vi pratar om mycket kablar och långa avstånd. Eftersom det är under vattnet har sensorer väldigt kort räckvidd vilket gör att det krävs mycket resurser om man verkligen vill övervaka dem, säger han.
Det tror Liwång sådan typ av övervakning är inte relevant. Det viktiga är att skydda funktionen mot samhället, i det här fallet att skicka data mellan länder.
Det sker främst genom redundans. Systemet är då byggt så att det går att dirigera om trafik via andra alternativ om något händer med en kabel – vilket det ganska ofta gör.
Undervattensledningar i Östersjön
Källa: Nord Stream. Svenskt elnät. Submarinecablemap.com
Marija Furdek Prekratic, forskare inom kommunikation, antenner och optiska nätverk vid Chalmers tekniska högskola, berättar hur redundans brukar fungera.
– Om kommunikationen mellan plats A och plats B går genom ett antal länkar (kablar) finns det oftast en reservväg för varje länk som är planerad i förväg. Det kallas “skydd”. Men sedan finns det också det som kallas “återställning”, där systemet räknar ut en ny rutt ad hoc utifrån tillgängliga länkar, säger hon.
– Vissa operatörer använder båda, det beror på typen av datatrafik. Högprioriterad trafik har högre säkerhet.
För den trasiga kabeln mellan Sverige och Litauen skulle man till exempel kunna dirigera datatrafiken till Lettland eller Finland istället och sedan åka landvägen till Litauen.
– Det är ganska många kablar som skulle behöva gå sönder samtidigt för att påverka samhället, säger Hans Liwång.
Han jämför med ett annat exempel:
– Vi har inte soldater som går under kraftledningar på land heller. När ett träd faller faller ett träd och den kraftledningen går sönder och sedan fixar de det när stormen är över. Du måste tänka lite här också.
Om det handlar om sabotage – hur många kablar skulle behöva förstöras för att det ska få verklig effekt?
– Om man är väldigt bra på sitt sabotage – att plocka strategiska punkter och samordna det, då kan man tänka sig att en handfull sabotage samtidigt skulle leda till effekter. De kanske inte är så stora, men i alla fall så att vi märker det. Men det krävs mycket resurser för att göra den sortens samordnade sabotage, säger Hans Liwång.
Läs mer:
Bilder visar skador på fartygets ankare: “Spetsarna har vridits”
Kabelinstallatör: “Är planerad – någon ligger bakom”
Sabotage utreds efter trasiga kablar i Östersjön
Marinen kommer att undersöka botten – skicka specialfartyg
