Fem ministrar till V eller SD i nästa regering – hufvudstadsbladet

Undersökningar som publicerats de senaste veckorna pekar i olika riktningar när det gäller väljarnas partisympatier. Det är möjligt att det finns en viss stabilitet mellan de två blocken. De som inför valet 2022 kallades för Ulf Kristerssons sida i politiken och Magdalena Anderssons. De fyra partierna i det förra är, sedan regeringsbildningen, Tidöpartierna, där de tre mindre bildar regering och den största står utanför den. Men för partier i varje block kan undersökningar visa olika nivåer av stöd.

I en undersökning gjord av Indikator opinion för Sveriges radio som publicerades den 28 november var två förändringar statistiskt säkra. Det ena var en minskning för Vänsterpartiet, från 9,0 procent för en månad sedan till 7,4 procent. Det står i kontrast till resultatet för V en vecka tidigare, den 20 november, i en undersökning som Novus gjort för TV4. I den hade V ökat, från 7,1 procent i förra mätningen till 8,2 procent.

Nooshi Dadgostars parti sades av Novus och i TV4 ha gynnats av presidentvalet i USA på ett sådant sätt att väljare i Sverige som har en stor motvilja mot Donald Trump och hans politik kan ha kommit att stödja V. Detta eftersom V har en politik det är helt klart annorlunda och tvärtemot Trumps. I Sverige skulle att stödja V vara att visa avstånd till Trump.

Novus, där V ökade, hade en mätperiod från 4 till 17 november. Indikatoropinionen, där V minskade, trots att den publicerades 8 dagar senare än Novus mätning, hade en mätperiod som startade tidigare och var mellan 29 oktober och 25 november. De två mätningarna överlappade varandra i två veckor. De borde ha visat resultat för V som var mer lika trendmässigt.

Debatten om antisemitism i V förekom under båda omröstningarna, liksom skildringen av det amerikanska valet. Även den ekonomiska politik V har i sitt alternativ till budget var känd vid båda mätningarna. Mycket sagt eftersom de borde ha haft liknande resultat, i stödnivån för V och i riktning mot utvecklingen av stödet: minskat eller ökat.

Man kan förstås säga att stödet för partier i olika mätningar måste tas med en stor nypa salt, särskilt mellan valen då väljarna kan göra sig besväret att markera mer relevanta saker som de gillar eller ogillar i partiernas politik än när det kommer till valdagen och mer allvar.

Den andra statistiskt sett var förändringen i Indikatoropinionen en ökning för M, med 2,4 procentenheter från 18,3 procent till 20,7 procent. Många av de nya M-anhängarna verkar ha kommit från SD som under samma period minskade 1,3 procentenheter från 20,6 procent till 19,3. I Novus noterades ingen statistisk säker ökning för M. Men partiet ökade fyra tiondelar av en procentenhet till 19,7 procent. SD ökade så mycket som M, till 20,6 procent, och var fortfarande större än M.

Denna beskrivning av de två partier som statistiskt säkerställt förändringar, V och M, i den senaste undersökningen (i skrivande stund) får räcka här. Under de senaste veckorna har även regeringsfrågan varit i debatten, främst rörande de fyra partierna på “Magdalena Anderssons sida i politiken”. V vill ingå i en S-ledd regering om valresultatet 2026 möjliggör en sådan möjlighet. Ja, V kommer inte att stödja en S-ledd regering om partiet inte får vara med.

C verkar mena att partiet inte kan samarbeta med V i någon större utsträckning. Om det bara gäller att sitta i en regering där V också är inblandad eller också ett samarbete kring budgeten av det slag Tidöpartierna nu har är oklart. I en S-ledd regering verkar MP ha lättast att kunna ingå utöver S. Och S, åtminstone partiledningen, verkar vara mer öppen för att ta in C i en regering (med även S och MP) än att ha V inkluderat.

Mindre uppmärksamhet har ägnats Tidöpartiernas problem om de vinner valet 2026 i betydelsen att få majoritet för sina partier. SD kräver att få vara med i en regering i så fall. Och L har sagt att partiet inte deltar i en regering där SD ingår. Men L har ändrat uppfattning om regeringen och SD tidigare.

Enligt uppgift, i SVT:s Politikbyrån har politiker i M, och kanske KD och L, ifrågasatt att SD skulle ha tillräckligt många företrädare (politiker) för att fylla poster i en regering om de skulle få poster i den som största parti på runt 20 procent. SD borde då ha föreslagit att i stället för proportionell fördelning mot väljarstöd skulle varje parti få lika många ministerposter, till exempel fem om det finns 20 ministrar. SD skulle förlora på det, liksom M, baserat på valresultatet 2022 och opinionsläget nu. Men KD och L skulle vinna på det. Så det skulle kunna locka L att acceptera att vara med i en regering med SD. M skulle kunna kompenseras genom att få de tyngsta ministerposterna. Förutom regering är de finans, utrikesfrågor och kanske rättvisa och försvar.

Tanken att SD kan bli ett regeringsparti i en moderatledd regering borde vänja sig vid väljarna redan. Det gäller även de som röstar på SD. De kan fundera på om de är nöjda med den politik som hittills förts av den moderatledda regeringen inom områden som skatter, välfärd, arbetsmarknad och en del annat som inte handlar om de områden som SD-väljare tenderar att värde som viktigast, som migration och brottsbekämpning och kanske den del av energi- och miljöpolitiken som rör priset på bensin och diesel.

Magdalena Anderssons S då? Ja, S borde kanske försöka locka C att samregera med V genom att erbjuda alla partier i en S-ledd rödgrön fyrpartiregering lika många ministerposter, alltså fem om det är 20. C, som bara fick 4,6 procent i Indikators åsikt och 5,3 procent i Novus, skulle tjäna på det.

S kan modifiera erbjudandet i sin version från att ge fyra partier lika många ministerposter till istället lika många ministrar vardera av 21, där statsministerposten är en av de sex ministrarna för S. Det måste finnas något mått av hur många ministrar S måste bjuda på för att få ihop motståndarnas C och V i en regering.