Finländska studenten hade fem bostäder på fem och ett halvt år i Göteborg

2022 flyttar läraren Mari Niemelä hem till Finland efter tio år i Sverige.

Hon gör som man brukar när man behöver boende. Går in på några mäklarsajter, scrollar genom bostäder och väljer favoriter. Skriver till hyresvärdarna och väntar på svar. Kommer inom kort att få flera offerter på tillsvidareanställningar centralt i Vasa.

Hon kan välja och vraka, inget ovanligt på Finlands fria hyresmarknad. Det kan bli dyrt, men du får bostad direkt nästan var som helst i landet, speciellt på sommaren när efterfrågan är låg.

– Jag förstår inte varför svenskarna vill ha kvar ett system som orsakar så mycket misär. Vilket tvingar människor att leva på nåd av någon annan, säger Mari Niemelä.

I Sverige finns för tillfället 400 000 studenter och 100 000 studentbostäder, enligt Sveriges förenade studentkårer.

– En omöjlig ekvation, konstaterar SFS-ordförande Rasmus Lindstedt.

70 procent av studenterna bor på orter där det tar minst en termin att få studentbostäder, visar SFS:s nya bostadsrapport för 2024. Därför tvingas majoriteten av studenterna in i det som SFS kallar otryggt boende. Det innebär dyra andrahandskontrakt, som i värsta fall slukar 70-80 procent av månadsinkomsten, eller ännu värre: sova i en kompis soffa.

Bostadsbristen plågar inte bara klassiska studentstäder som Lund, Göteborg, Stockholm och Uppsala.

– Ta ställen som Kiruna och Skellefteå till exempel. De spelar en central roll i att utbilda människor i den gröna omställningen. Det behövs personer som studerar och stannar kvar i arbetslivet efter studierna, säger Rasmus Lindstedt.

För att förbättra utbudet skulle det behövas statligt stöd för att bygga nya studentbostäder, anser Rasmus Lindstedt. Det finns i alla andra nordiska länder, påpekar SFS.

– Det är en långsiktig investering. Sverige och svensk ekonomi tjänar på lång sikt om de som vill flytta till sin egen ort och studera kan göra det.

Osäkra boenden orsakar stress för studenter, påpekar Lindstedt. I värsta fall tvingas folk avbryta sina studier, har han hört från kollegor runt om i landet.

– Elever från socioekonomiskt svaga hushåll väljer bort utbildningen för att de inte hittar boende. Där har staten ett stort ansvar för att lösa situationen. I Sverige ska du själv kunna välja utbildning och studieort, oavsett bakgrund.

Fem hem på ett och ett halvt år lyckades finska Mari Niemeläs komma med på andrahandsmarknaden i Göteborg.

Hennes första hem på västkusten var ett rum i Vasastan i centrala Göteborg. Hon delade lägenheten med hyresvärden och en annan boende. Huset låg förvisso i en trendig stadsdel på gångavstånd från universitetet och hyran på 5 000 kronor låter kanske låg – men Mari Niemeläs minnen därifrån är inte ljusa. Hon beskriver rummet som “ett mörkt litet skrymsle”.

– Mer som en garderob än ett rum, egentligen. Säng och kläder var det enda som fanns kvar.

Hon såg aldrig rummet som en långsiktig lösning utan hade tänkt stanna tills hon fick ett förstahandskontrakt. Så var inte fallet.

En kväll när hon kom hem upptäckte hon att hyresvärden hade bjudit över vänner på fest. En blöt sådan, insåg hon när hon såg ölflaskorna.

Mari Niemelä gick upp för trappan till sitt rum, öppnade dörren och frös av skräck.

– skrek jag. Inte nog med att det fanns konstiga, berusade män i mitt rum. De låg i min säng!

Hon kom fram till att hyresvärden gav sken av att hela bostaden var hans.

Hemmet hade känts otryggt från början, säger Niemelä. Dörrarna hade inga lås och hyresvärden arbetade hemifrån, vilket innebar att han var hemma praktiskt taget hela tiden.

Dagen efter började han packa för att flytta. De följande månaderna tillbringade hon hos sin syster i Varberg.

Mari Niemelä har hört värre skräckhistorier om andrahandsmarknaden än hans egen. Men hon ser tydligt kontrasten mot Finland.

– Jag hade ingen aning om att det var så svårt att få bostad i Sverige. Andrahandsmarknaden är en hopplös röra. En nyflyttad vet inte ens var han ska börja leta.