Det verkar vara dags att journalistiskt granska klimatfrågan från “andra sidan”, om uttrycket är tillåtet. Sedan en tid tillbaka har näringslivet gjort en dedikerad satsning på se över företagen i den gröna omställningen – och i måndags publicerade Kaliber en granskning av överdrifter i klimatdebatten.
Calibers program, i två delar, inledning med dramatisk musik och en typiskt dramatisk António Guterres.
“Översvämningar, torka, värmeböljor, extrema stormar och skogsbränder går från ont till värre och slår rekord med ständigt alarmerande frekvens”, sa FN-chefen i ett tal i New York hösten 2022.
Lägg sedan till han att antalet väder-, klimat- och vattenrelaterade katastrofer “har ökat med en faktor fem under de senaste 50 åren”.
På senare tid har effekterna av klimatkrisen alltmer setts runt omkring oss – liksom dem de katastrofala översvämningarna i Spaniende turboladdade orkanerna i USA och supertyfonen Man-yi som drabbade Filippinerna mitt under klimattoppmötet i Baku häromveckan.
Men ändå. En faktor fem på 50 år? Kan det vara sant?
Svaret är enkelt: nej. FN:s generalsekreterare har fel.
Anledningen till hans misstag finns i databasen EM-DATsom ger statistik över katastrofer sedan 1970-talet. Utifrån deras uppgifter uppgav FN-organet WMO bl.a en rapport 2021 att antalet klimatrelaterade katastrofer har femdubblats på 50 år. Det var nog därifrån generalsekreterarens siffra kom.
Men han glömde nämna huvudorsaken till den kraftiga ökningen: att rapporteringen av katastrofer har förbättrats under de senaste decennierna.
Dessutom, konstaterar WMO, har antalet döda i katastroferna minskat med två tredjedelar. Plötsligt blir bilden en helt annan.
Det betyder dock inte att vi kan luta oss tillbaka. Det extrema vädret blir utan tvekan värre till följd av mänskliga utsläpp. Vi har blivit bättre på att rädda liv, men de är fortfarande krossade av katastroferna. För ett par år sedan såg jag effekterna på nära håll, när jag träffade Lutfor Morol i det då nyligen tyfondrabbade Bangladesh. Familjen var på väg att ta ett ekonomiskt steg upp, men tyfonen förstörde både familjens hem och deras nya räkodling. När Lutfor och hans fru inte längre hade råd med mat valde de att gifta bort sin 13-åriga dotter för att hon skulle få mat och tak över huvudet.
Situationen är katastrofal. Varför överdriva?
När FN-chefen ändå ger den, om så bara vid enstaka tillfällen, energi till dem som tror att klimatkrisen inte är en kris. Det gynnar också de krafter som driver konspirationsteorier om klimatet, som fossilbränsleföretagen eller diktaturer som Ryssland och Kina som sprider klimatskeptiska konspirationsteorier för att skapa splittring i väst.
Därför är Kalibers recension viktig. Och det är därför det är så synd att de själva slarvar med uppgifterna.
Programmet nämner till exempel att de värsta tropiska cyklonerna ser ut att bli värre i framtiden – men det är de redan enligt IPCC. Caliber beskriver också varningar om Golfströmmens kollaps som alarmism, men här pågår en vetenskaplig debatt där några framstående forskare anser att IPCC är för konservativt i sin bedömning av riskerna.
Kalibers granskning avslutas också med IPCC-chefen Jim Skeas varning att ett apokalyptiskt språk om klimatet kan leda till passivitet.
Men stämmer det överens med vad forskningen säger?
Det skriver IPCC inget om det i sin senaste rapport. Flera studier har försökt undersöka saken utan kunna ge tydliga budskap – men skrämmande budskap verkar inte vara mindre effektiva än budskap om hopp i alla fall. Och tittar man på Greta Thunberg så verkar rädslataktiken åtminstone ibland fungera. I Bryssel de pekade på Greta-effekten när EU klubbade sitt klimatramverk 2019.
När DN intervjuade Jim Skea om hans uppmärksammade uttalande var budskapet också delvis annorlunda.
– Vi måste ha en balans mellan de allvarliga konsekvenserna av klimatförändringarna som vi redan ser, som kommer att bli allt värre i framtiden, och det faktum att människor har möjlighet att göra något åt det. Det är en hårfin balansgång, sa han.
