Oppositionsrådet i Falun, Susanne Martinsson (C), kritiserar politikern som gjort mer än någon annan. Något stämmer inte här.
I en tid då föreningslivet står inför ökade kostnader och stora utmaningar borde stöd från kommunen vara en självklarhet. För Falu Ridklubb var läget kritiskt förra året. Vi stod på branten av ruinen. Utan den ekonomiska hjälp som kultur- och fritidsnämndens ordförande Fredrik Persson såg till att vi fick hade vi gått i konkurs.
Det är svårt att inte ställa frågan: hade läget sett annorlunda ut om det handlade om en förening inom en mansdominerad sport? Ridklubbar är ofta kvinnodominerade, majoriteten av våra medlemmar är tjejer och unga kvinnor. Det är inte bara en fråga om idrott, utan också en fråga om jämställdhet och möjlighet för alla att delta i fritidsaktiviteter – oavsett kön eller ekonomiska förutsättningar.
Fredrik Persson var den enda politiker som kom ut till oss och faktiskt tog sig tid att förstå vår situation. Den hjälp vi fick baserades på budgetstatistik och framräknade prognoser. Vi har under flera år försökt få till stånd en meningsfull dialog med tjänstemän på kommunen, utan framgång.
Kommunens egen styrmodell säger att visioner och mål ska genomsyra verksamheten och att skattepengar ska användas på bästa sätt. Men när det gäller stödet till oss föreningar har dessa visioner inte omsatts i praktiken på ett hållbart sätt. Där står också att kommunen ska vara “lätt att samarbeta med” och att “allt som inte gynnar Faluborna ska ifrågasättas”. Hur är det då möjligt att vi som förening har kämpat utan att höra av de tjänstemän som borde vara vårt stöd? I en rapport från Dalarnas Ridsportförbund konstaterades att ridklubbarna i Falun behöver utökat stöd för att överleva. För oss är det ekonomiska läget väldigt påtagligt. Det vore både etiskt och juridiskt oförsvarligt att låta hästarna lida – vi kan trots allt inte sluta mata hästarna eller hoppa över veterinärbesök i väntan på att ett beslut ska tas.
Vi lever i en tid där kostnaderna i samhället ökar. Ridning är redan en dyr sport och utan stöd från kommunen riskerar det att bli en aktivitet enbart för de välbeställda. Är det verkligen den riktningen vi vill att Falu kommun ska ta? Föreningar som vår är en social tillgång och en hörnsten i ett större, mer inkluderande Falun. För mig som ridskolechef är det en självklarhet att vår verksamhet är en del av detta.
Om kommunen inte går in och stöttar föreningslivet blir konsekvenserna långtgående. Det handlar inte bara om att barn och unga går miste om fritidsaktiviteter utan också om att Falun förlorar en del av sitt kultur- och idrottsliv.
Som ridskolans chef är det är lätt att känna sig ensam i arbetet med att driva en större klubb. När man inte hör av sig till kommunens tjänstemän blir den ensamheten ännu mer påtaglig. Fredrik Persson visade mod och handling, men det räcker inte med att en enda politiker kliver fram. Vi behöver en långsiktig lösning, där politiker och tjänstemän samverkar för att verkligen stötta föreningslivet – inte bara i visionerna, utan också i praktiken.
Det är dags att ställa oss frågan: vill vi ha politiker och tjänstemän som bara sitter på sina stolar och tittar, eller vill vi ha ledare som vågar fatta beslut som faktiskt gör skillnad? Vår förening hade turen att träffa Fredrik, men ska kommunens förvaltning förlita sig på tur? Det vi som förening efterlyser är en fungerande struktur i kommunens förvaltning.
Falu Ridklubb är tacksamma för det stöd vi fått, men arbetet slutar inte här. För att föreningslivet i Falun ska blomstra behövs en gemensam insats – från oss, från politikerna och från tjänstemännen.
Lovisa Kieding, rektor för ridskolan Falu Ridklubb och Hanna Bergman tidigare ordförande Falu Ridklubb
