God jul med Marx och Dickens!  – hufvudstadsbladet

För några dagar sen kämpade jag med en julgransfot. Det är den återkommande julkänslan: Ligga på golvet och skruva i skruvar som inte går någonstans eftersom det billiga julgransstället är av plast där gängorna snabbt slits ut. Jag låg där på golvet, förbannad på julen. Vi gav upp, tog fram den gamla julgransställningen, gjord av rostig, tung metall. Problemet med den är att den rymmer alldeles för lite vatten.

Men då julgranen stod där, möjligen något snett. Till slut lyckades vi till och med lösa upp de elektriska ljusen och få upp stjärnan längst upp. Och det lyste!

Ljuset från en julgran i vinterskymningen är varm och hoppfull.

I lådan med julsaker plockade vi fram de röda kulorna. Och framför allt de gamla julsakerna som min fru gjorde som barn för att hänga på granen. Själv har jag inget gammalt julpynt kvar från min barndom. Vi hängde även upp saker som min dotter gjorde för länge sedan i skolan.

Och när lamporna lyste och bollarna skimrade och katten undersökte trädet och barndomen lyste från trädet, sen var det äntligen jul.

*

Jag gillar julen. Jag gillar julklappar. Jag menar till och med att julen ska vara den enda tiden på året – förutom födelsedagar – då det är rätt och rimligt att lägga pengarna man har på konsumtion. Helst meningsfulla saker förstås. Men jag gillar inte tanken på att ägna mig åt antikonsumtion under julen: det kan – och borde – göra resten av året.

Att ge bort Applåder är en trevlig och högtidlig sak. Att cirkla runt svettig julshopping för att hitta rätt present till en älskad är och förblir en vacker handling. Och de viktigaste julklapparna är pengarna du kan skicka till UNICEF eller Läkare utan gränser eller Rädda Barnen eller någon liknande organisation.

*

Det moderna firandet av jul har faktiskt med socialism att göra. I den engelske författaren Charles Dickens berättelse om den snåle, grinige och julhatande centurionen Mr Scrooge – modellen till Scrooge von Anka – hemsöks han av julens alla andar och spöken. Han ser sitt liv passera, från barn till vuxen. Han leds av andarna genom fattiga London och kommer äntligen på bättre tankar: En medkänsla för de som har det svårt föds.

Det kan vara så att Karl Marx och Friedrich Engels hade Dickens spöken i åtanke när de skrev i Kommunistiska manifestet om kommunismens spöke som vandrade runt i Europa och skrämde kapitalisterna. De läste Dickens, hans Christmas Carol var en bästsäljare. Liksom han bodde de i London. Och Dickens var på sin tid en arg profet för den medkänsla och solidaritet med de stora massorna av fattiga som skapades under industrialiseringen av landet. Han var en av rösterna som lade den moraliska grunden för det socialistiska uppsving som så småningom kom.

De sjuka idag i våra västerländska samhällen är att de är rikare än någonsin – men att fattigdomen kvarstår. Jag tror att nästan varenda människa under julen någon gång tänker på det. Det skrivs om barnfamiljer som har ont om pengar, om lösdrivare, om de som känner sig ensamma en julaftonskväll och bara har tv-rutan att trösta sig med. Barnen i ett utbommat Gaza passerar under våra ögonlock, den iskalla vintern i det attackerade Ukraina anas ibland i ens egen kropp.

Mitt i handeln och julfrid, solidariteten lyser igenom.

*

Jag vill säga hej God jul till Dalademokratens läsare. Under det senaste året har tidningen förändrats rejält. En liten redaktion kämpar hårt för att få ut nyheter och åsikter online dagligen och i papper tre dagar i veckan. På opinionssidorna har läsarna fått ta del av ett mycket bredare författarregister än någonsin tidigare, lokala texter, texter om rikspolitik, internationella perspektiv. Jag skulle vilja påstå att DD:s opinionssidor idag är bland de bästa i landet.

Sedan en månad tillbaka har även redaktionen fått en fantastisk förstärkning i form av Peter Gustavsson, då jag själv gått ner lite i tiden, med en sextiofemårings rättigheter (jag fyllde i december). Vi kommer att ösa som vanligt mot allt vi ogillar i det högerland som Sverige alltmer blivit.

*

Jag tittar den skimrande julgranen. Och alla andar från det förflutna, nuet och framtiden – precis som i Dickens julberättelse – dansar framför mig.

god jul!