God jul – men måste den kosta 93 miljarder? – hufvudstadsbladet

Redan dagen innan dopet. Men handeln i våra stormarknader har tagit fart sedan oktober.

Stilla natt har ljudit över korv, lutfisk, rödbetssallad, örtbröd, presenthyllor och chokladaskar. Tomtarna har tafsat runt med nya attraktioner, granar har gnistrat, dofter av glögg och pepparkakor har livat upp våra trötta ben.

Som vanligt känns det lite grand som om vi redan hade firat den stora högtiden, många gånger om.

Och ändå återstår sprinten! Sista “konsumtionen” mot målet. Klarar du det, med alla listor över alla måsten? Eller ska vi sakta ner och ta det lite lugnare?

En sak är klar: Handeln räknar med oss; “köp, köp bara!”.

I år är det många som jagar efter kinesiska lågprisprylar, flugit hit till priset av stora koldioxidutsläpp; dagligen landar 88 Boeing 777 här i väst, välfyllda med varor.

Julhandeln 2024 ser ut att omsätta 93 miljarder kronor! Nästan dubbelt så mycket som Sveriges internationella bistånd, 50 miljarder. Och drygt fem miljarder mer än förra årets försvarsbudget, 87,3 miljarder.

Svenskarnas julbudget för 2024 är, enligt Nordeas siffror, i snitt 6 769 kronor per person, en ökning från fjolårets 5 972 kronor. Utgifterna för julmat och julgran är 20 procent högre.

Julklappar kan också kosta, förra året i snitt 2 667 kr per barn, lite olika beroende på familjens ekonomi: Hushåll med en inkomst över 80 000 kr kunde spendera 3 228 kr, i hushåll under 35 000 kr satsades 1 834 kr per barn. År 2024 är dessa siffror generellt runt nio procent högre.

Men siffrorna visar inte hela bilden. Julfirandet avslöjar med fasansfull tydlighet de ekonomiska och sociala klyftor som har fått växa sig allt djupare i vårt forna folkhem Sverige.

Så många som 40 procent av svenskarna har inte råd med vad de skulle vilja unna sig i jul. Var tionde, särskilt bland ensamstående föräldrar, är orolig för att inte kunna uppfylla sina barns förväntningar.

Och vissa har inte ens råd att fira jul. Behovet av soppkök och gemensamt firande ökar, inte minst i städerna. Här gör kyrkor och andra ideella rörelser ett viktigt arbete.

Och så kontrasten, den fruktansvärda: Julen 2024 utspelar sig i en mörkare värld än på mycket länge, med hundratusentals krigsoffer, i Ukraina och Mellanöstern; 25 000 barn dödades i Gaza.

Och med tiotals miljoner människor på flykt och i läger med hunger, svält, våld och sjukdomar. Behovet är obeskrivligt, behovet av solidaritet större än någonsin.

Det är upprörande, oacceptabelt. Särskilt som vi vet – inte minst efter att ha lyssnat på årets Nobelpristagare – att världen nu har stora och lovande möjligheter att stoppa hunger, krig och klimatkrisen.

“Jag ger 100 kronor till Gaza eller Ukraina för varje tusen i min julbudget”, sa en vän häromdagen. Tiende är alltså en bra idé i väntan på strukturell rättvisa.

I linje med julens budskap om ljus och hopp.