Det blev en nordisk final i “Robinson” där en svensk, en norrman och en finländare gjorde upp om segern. Till sist var det elden som avgjorde till Norges fördel.
Amanda Blomå, 30, säkrade sin finalplats genom att vinna plankan. Nabaz Baki, 40, röstades in av de återstående tävlande och Ida Jensen Krogstad, 35, knep den sista finalplatsen efter en omröstning av de tidigare lagkamraterna.
Som vanligt i “Robinson” blev finalen ett tajt lopp där Nabaz och Ida mest turades om att ha övertaget.
– Jag var så tömd på energi, det fanns verkligen inga krafter kvar, så jag kom igenom allt bara på adrenalin, säger Ida Jensen Krogstad.
Annons
Annons
Det avgjordes till slut av den antika konsten att göra eld.
– Kan man göra upp en eld så kan man. Det är lite som att cykla och där känner jag att jag har det, segern är min, säger Ida Jensen Krogstad, som kort därefter kunde lyfta “Robinson”-statyetten.
– Jag visste faktiskt från dag ett att jag förmodligen kommer att vinna det här.
Upplevt utanförskap
“Robinson” är en gammal dröm för Ida Jensen Krogstad, född i Oslo, men bosatt i Stockholm i 13 år. Allt blev dock inte som hon hade tänkt sig.
– Att det skulle bli fysiskt krävande tävlingar och att man ständigt skulle vara hungrig var ingen överraskning. Jag hade dock inte förväntat mig att den sociala biten skulle vara så tuff, att jag skulle möta så mycket motgångar.
Hon upplever att hon nästan från början blev utsatt för ett frenesi och blev något av en kyckling – upplevelser som tog lång tid att återhämta sig från.
– Jag har alltid haft bra självförtroende, men min man och min familj kände inte igen mig när jag kom hem. Det var så mycket drama den här säsongen att allt blev infekterat. Det var väldigt tråkigt, jag tror att alla kan hålla med. Det var inte något dokusåpadrama vi anmälde oss till, säger Ida Jensen Krogstad.
Pakten är viktig
Var det fortfarande värt det?
– Ja, det var det, för nu har jag byggt upp mig själv och blivit ännu mer självsäker. Dessutom vann jag, men jag hade aldrig gjort det utan att min pakt röstat på mig. För mig var det mycket större att bli framröstad till en final än att tävla där.
Annons
Annons
– Alla vet att jag är fysiskt stark och kan prestera på tävlingar, men jag hade varit så utanför och känt mig så ensam att det kändes jättestort för mig att bli vald av mitt gamla lag, säger hon.