Försvarsmakten sa nej till havsbaserade vindkraftverk i Östersjön. Inget konstigt med det. Militären har tidigare uttryckt sitt ogillande mot havsbaserad vindkraft i Östersjön och åberopat försvarsskäl.
Regeringen beslutade omedelbart, i princip över en natt, och utan ytterligare fördjupad utredning och diskussion att förbjuda vindkraft i Östersjön.
Även vår anslutning till Nato och USA:s tillgång till militärbaser i Sverige var beslut som skedde snabbt, utan mycket diskussion och utredning, trots de långtgående konsekvenser dessa beslut kan få.
En fråga som presenterar sig är: Har vi i Sverige slutat att demokratiskt diskutera och utreda inför stora politiska beslut?
Har militären fått “gräddfil” för sina önskemål genom att spela på vår rädsla för “om kriget kommer”? I flera länder runt om i Europa har den nya broschyren från det norska byrået for samhällssäkerhet och beredskap (MSB) uppmärksammats. Till exempel rapporterar schweiziska tidningar att “Sverige och Finland gick med i Nato – nu förbereder sig länderna för krig”.
Foldern kan inte klandras som onödig, den är den femte sedan andra världskriget. Å andra sidan skapar det naturligtvis också en viss rädsla.
Inte sedan dess under andra världskriget hade militären lika mycket inflytande och ställning som den har idag. Frågan till politikerna är: Är detta rimligt? Har Försvarsmakten fått för mycket makt?
Mer om insändare: Så här skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare
