Okej, kära läsare, här kommer vad vetenskapen säger är den roligaste historien i världen:
“Två jägare är i skogen när en av dem plötsligt kollapsar. Han verkar inte andas, hans ögon blir blanka. Den andra jägaren river upp hans telefon och ringer 112. “Hjälp! Jag tror att min vän har dött. Vad ska jag göra? ‘Lugna dig’, säger operatören ‘Men först måste du se till att han är död’. Det blir tyst en stund, sedan hörs ett skott jägare. “Vad gör jag nu?”
Strax efter millennieskiftet ledde den engelske psykologiprofessorn Richard Wiseman LaughLab som samlade och testade 40 000 skämt och kom fram till att ovanstående är de roligaste. Jag påminns om undersökningen i ett avsnitt av podcasten “Science vs” och känner innerst inne att nutiden behöver fler enkla skämt. Följaktligen försöker jag komma ihåg vinnaren, precis som min egen favorit, den var mest populär i Skottland:
“Jag hoppas kunna dö lugnt i sömnen, som min farfar, och inte skrika av skräck, som hans passagerare.”
Helst skulle jag därför vilja besöka honom varje dag och tända en ny julgran
Att jag gillar roliga historier beror mest på att de fungerar som ett lyft för mitt humör – en bra sådan kan lysa upp min hjärna som en julgran, men också för att jag ser dem som en underskattad litterär genre. Ändå ger de mig problem. Det beror dels på att det är nästan omöjligt för mig att komma ihåg dem, dels på att jag har en arbetskamrat som är gay.
Dessutom är han en person man gärna imponerar på, och han delar min glädje över ett välformulerat skämt. Helst skulle jag därför vilja besöka honom varje dag och tända en ny julgran – men han är nästan alltid före. Häromdagen med den exakta historien jag hade repeterat själv, den som skulle ha varit mitt eget bidrag om LaughLab hade nyöppnat sin undersökning:
“En överlevande från Förintelsen dör efter ett långt liv och kommer till himlen. Där möter han Gud och drar ett skämt från Förintelsen, men Gud rynkar pannan, tycker inte alls att det är roligt. “Jag förstår…” säger mannen, “du borde ha varit där!’”
Detta är trots allt ett nästan filosofiskt stycke, kanske till och med moraliskt. Men sådant är inte, tror jag, varken en fiende till humor eller en förutsättning. Inte mer än på det uppenbara sättet, det som får mig att leta efter världens joker just nu.
Det finns trots allt något i grunden bra i att vilja få folk att skratta, helt enkelt för att det är ganska trevligt.
Läs mer
Tidigare Herr B kåseriet: Drömmen är att PM Nilsson tar över DN Kultur
Mr. B Classic: Reflektion är den nya dödsmetallen, god hygien det nya kemiska könet
