Högtid för högertider gör julkalendern till politiskt sprängstoff – hufvudstadsbladet

Semestern, julen, är snart här. Förutom att det är en tid för helt orimliga förväntningar på familjefrid är det också en annan högtid: Nämligen den för högermanliga författare som ägnar sig åt något de egentligen inte borde titta på, de är vuxna efter allt: julkalendern.

av året Julkalender handlar om systrarna Ristin och Aila som löser problemet med att ingen snö faller på deras skidort Gavmofjäll. Berättelsen innehåller mystik, spänning och en touch av samtida spionage.

Och som en liten grupp målbrytande stjärnpojkar har högern tutat sitt missnöje i några veckor nu: ”En av de samiska systrarna liknar Greta Thunberg mycket!” ropar redaktören på Smedjan, Timbros opinionsmagasin. “Kommunpumpen i kalendern vill plocka ut grön jox från berget!” ropar en som anmält julkalendern till Granskningsnämnden för radio och tv. “Det här är inte svensk kultur!” ropar en tredje på Ivar Arpis blogg “En rak höger”.

“Låt barnen njuta av sin svenska jul och politisera inte allt!” de sjunger i kör.

Väl, som om du inte med dina åsikter bara lyckades politisera den i grunden ganska ofarliga politiska handlingen att bära ett hingstföl och vara en liten tjej med flätor? (I och för sig är tjejer med flätor historiskt sett ett av de största hoten mot bräcklig högermanlighet, men mer om det en annan gång!)

Förutom att SVT:s satsning på en julkalender som Snödrömmar är efterlängtad rent visuellt enligt exponeringslagen “om jag syns är jag där” – och att det var på tiden med samisk representation i julkalendern box – det är modigt!

I tider där samhällsdebatten är skev, där irrelevanta och ibland rent ut sagt rasistiska attacker mot ett urbefolkning publiceras på Timbro-inspirerade ledarsidor, och där Sveriges radio dras på olika plan med uppsägningar och interna konflikter visar Snödrömmar takt och mod.

Sveriges Television är givetvis mycket medveten om getingboet som de tänder adventsljusen i, men det har inte hindrat dem från att dra sitt strå till stacken, genom att inte gå i täten för samhällsaktörer som helst vill glömma allt om urfolksdeklarationer och folkrätt. . För att inte tala om åtaganden och synlighet.

De Den övergripande tesen som de driver, dessa vuxna män som drack morgon O’boy till Snow Dreams och sedan skrev en text, är att julkalendern inte är svensk. Det är också overkligt – politiskt. Det stämmer inte överens med hur saker ÄR i verkligheten.

Det kan i och för sig kännas lite hoppfullt, och faktiskt också lite förståeligt, att dessa män genom åren har svalt all magi, alla troll och tomtar, alla alternativa världar, alla rymdäventyr som barn har erbjudits. Men om det är specifikt svensk kultur de är ute efter så har jag faktiskt en manusidé till nästa års kalender. Så manusförfattare där ute, kika gärna runt:

“En svensk jul”
En mamma som är grundskollärare och en pappa som jobbar som röntgensjuksköterska. Ett tvillingpar, en pojke och en flicka, säg 10 år gamla. Månaden före jul matas de med hur rolig och trevlig julen ska bli, men istället byggs känslan upp av att allt snart kommer att rasa. Under sittkvällen knaprar barnen kex och tittar på Tik Tok medan mamma blinkar bort tårar och grillar skinka till 03:30 på natten. På väg till sängs tittar hon in i vardagsrummet där pappa har somnat med ena handen inklämd i byxlinningen, den berusade julgroggen på bordet bredvid.

På julafton är tomten trevlig men stressad, farbror Jonas tittar på tvillingarnas 14-åriga storasyster från topp till tå och säger med glimten i ögat “Vad stor du har blivit, snart måste pappa ta ut väskan!”. Kvällen avslutas med att pappa blir för full av hemmagjord sprit och att en granne i trapphuset knackar på dörren, mamma tackar, men vill inte anmäla sin spruckna underläpp. “

Självklart önskar Jag är inget barn en sådan jul, även om vi alla vet att det skulle innebära ett erkännande i fest och minut med en sådan julkalender.

Och jag tar tillbaka det med att gosskören till höger inte tittar på julkalendern för att de är vuxna. Kanske är det precis vad de ska göra, sjunka in i en trevlig och efterlängtad magisk historia. Med raggsockor på, oändliga mängder pepparkakor (du är snäll) och en klunk julmust.

Och så önskar jag dem en riktigt, riktigt god jul. Punkt.
Som man säger nuförtiden.