Trebarnsmamman och specialistundersköterskan Sadia Umar har suttit inlåst i Migrationsverkets förvar i ett halvår i väntan på att bli utvisad till Pakistan tillsammans med tre sönerAdan, Falak och Arsh. Endast resehandlingar från ambassaden saknas.
Hon är inlåst eftersom Migrationsverket har bedömt att det finns risk att hon går och göms.
– Jag utbildade mig till specialistsjuksköterska, jobbar som samordnare på ett demensboende och betalade skatt, köpte lägenhet, har bolån och bodde här helt öppet och med tillstånd. Jag har under alla år varit i kontakt med Migrationsverket och samarbetat under asylprocessen, säger Sadia Umar.
Nu har hennes advokat anmält Sverige till FN för hennes frihetsberövande.
Våren 2022 blev Sverige beskylls av FN:s arbetsgrupp för godtyckliga frihetsberövanden. FN ansåg bland annat att frihetsberövandet av en man med hjärtsjukdom i 23 månader var oproportionerligt och därför olagligt.
UD:s presstjänst skriver i ett mejl till DN att “regeringen framförde till expertgruppen att den inte delar arbetsgruppens slutsatser och vidhöll att personen i fråga inte har utsatts för godtyckligt frihetsberövande.”
Advokat Mona Haghgou Strindberg drev det ärendet. Nu har hon anmält Sverige igen.
– Sadias fall visar att ingen inblandad myndighet har lärt sig något av kritiken.
Enligt utlänningslagen krävs starka skäl för att fortsätta att häkta en person efter två månaders häktning. Det gör det inte i Sadias fall, säger Mona Haghgou Strindberg och menar att Sadia istället borde släppas ur häktet eller ställas under uppsikt.
I rapporten skriver hon att Sadias häktning är oproportionerlig.
Hon har också autistiska Arsh i åtanke. Enligt lagen ska principen om barnets bästa beaktas vid alla beslut där ett barn berörs.
– Det är mycket allvarligt att ett autistiskt barn med en grav utvecklingsstörning har tagits ifrån sin mamma. Staten ska följa barnkonventionen och beakta principen om barnets bästa. Det räcker med att istället placera mamman under tillsyn.
2005 gifte sig Sadia Umar med Umar Daraz, mannen hon blev gravid med utom äktenskapet. Den ödesdigra detalj som maken undanhöll henne var att han tillhör Pakistans kristna minoritet. Sadias familj är konservativa muslimer i ett land där det är ferbjuds enligt sed för en muslimsk kvinna att gifta sig med en kristen man.
De gömde sig någon annanstans en tid för att undkomma Sadias familj och andra som var kritiska till äktenskapet.
Maken kom till Sverige 2010 med arbetstillstånd och Sadia och barnen följde efter året därpå.
Men 2012 försvann maken. Sadia sökte asyl för att hon fruktade för hennes och barnens liv om de skulle återvända till Pakistan på grund av hennes mans tro.
Det blev starten på en lång asylrättegång med många resor och avslag. Migrationsverket menar att Sadias asylberättelse har motstridiga berättelser och fakta.
Migrationsverket ansåg bland annat att Sadia inte bevisade att hennes man var kristen och avslog asylansökan. Men hennes stödgrupp menar att Migrationsverket redan kände till makens tro genom det inlämnade passet när man ansökte om arbetstillstånd.
– Migrationsverket skulle aldrig ha godkänt makens pass i arbetstillståndsansökan från första början utan underskrift och eftersom religiös tillhörighet är på samma sida som underskriften borde Migrationsverket ha sett att han är kristen, säger Romila Khan, en av Sadias stödpersoner.
Trots att Sadia skickade in kopior på makens och faderns pass med den religiösa tillhörigheten är passkopiorna varken värderade eller bedömda i Migrationsdomstolens beslut från 2013.
I april 2024 lämnade Sadia Umar in originalpass som tillhörde mannen och hans syskon som bevis på familjens tro. Men domstolen har avvisat dem som bevis och menar att de är modifieringar av tidigare testade passkopior.
Migrationsverkets presschef Jesper Tengroth säger att originalpasset ändå inte hade gjort någon skillnad.
– Det förändrar inte hela vår bedömning. Asylberättelsen ansluter inte till totalen. Det ursprungliga passet har därför ingen betydelse för helhetsbilden och de åberopade skyddsgrunderna. Det är därför inte möjligt att ge henne uppehållstillstånd.
I december förlängde gränspolisen Sadia Umars förvar till mitten av februari.
Läs mer: Bröderna utvisas efter 13 år – trots att pappan är svensk
Trebarnsmamman och specialistundersköterskan Sadia Umar har suttit inlåst i Migrationsverkets förvar i ett halvår i väntan på att bli utvisad till Pakistan tillsammans med tre sönerAdan, Falak och Arsh. Endast resehandlingar från ambassaden saknas.
Hon är inlåst eftersom Migrationsverket har bedömt att det finns risk att hon går och göms.
– Jag utbildade mig till specialistsjuksköterska, jobbar som samordnare på ett demensboende och betalade skatt, köpte lägenhet, har bolån och bodde här helt öppet och med tillstånd. Jag har under alla år varit i kontakt med Migrationsverket och samarbetat under asylprocessen, säger Sadia Umar.
Nu har hennes advokat anmält Sverige till FN för hennes frihetsberövande.
Våren 2022 blev Sverige beskylls av FN:s arbetsgrupp för godtyckliga frihetsberövanden. FN ansåg bland annat att frihetsberövandet av en man med hjärtsjukdom i 23 månader var oproportionerligt och därför olagligt.
UD:s presstjänst skriver i ett mejl till DN att “regeringen framförde till expertgruppen att den inte delar arbetsgruppens slutsatser och vidhöll att personen i fråga inte har utsatts för godtyckligt frihetsberövande.”
Advokat Mona Haghgou Strindberg drev det ärendet. Nu har hon anmält Sverige igen.
– Sadias fall visar att ingen inblandad myndighet har lärt sig något av kritiken.
Enligt utlänningslagen krävs starka skäl för att fortsätta att häkta en person efter två månaders häktning. Det gör det inte i Sadias fall, säger Mona Haghgou Strindberg och menar att Sadia istället borde släppas ur häktet eller ställas under uppsikt.
I rapporten skriver hon att Sadias häktning är oproportionerlig.
Hon har också autistiska Arsh i åtanke. Enligt lagen ska principen om barnets bästa beaktas vid alla beslut där ett barn berörs.
– Det är mycket allvarligt att ett autistiskt barn med en grav utvecklingsstörning har tagits ifrån sin mamma. Staten ska följa barnkonventionen och beakta principen om barnets bästa. Det räcker med att istället placera mamman under tillsyn.
2005 gifte sig Sadia Umar med Umar Daraz, mannen hon blev gravid med utom äktenskapet. Den ödesdigra detalj som maken undanhöll henne var att han tillhör Pakistans kristna minoritet. Sadias familj är konservativa muslimer i ett land där det är ferbjuds enligt sed för en muslimsk kvinna att gifta sig med en kristen man.
De gömde sig någon annanstans en tid för att undkomma Sadias familj och andra som var kritiska till äktenskapet.
Maken kom till Sverige 2010 med arbetstillstånd och Sadia och barnen följde efter året därpå.
Men 2012 försvann maken. Sadia sökte asyl för att hon fruktade för hennes och barnens liv om de skulle återvända till Pakistan på grund av hennes mans tro.
Det blev starten på en lång asylrättegång med många resor och avslag. Migrationsverket menar att Sadias asylberättelse har motstridiga berättelser och fakta.
Migrationsverket ansåg bland annat att Sadia inte bevisade att hennes man var kristen och avslog asylansökan. Men hennes stödgrupp menar att Migrationsverket redan kände till makens tro genom det inlämnade passet när man ansökte om arbetstillstånd.
– Migrationsverket skulle aldrig ha godkänt makens pass i arbetstillståndsansökan från första början utan underskrift och eftersom religiös tillhörighet är på samma sida som underskriften borde Migrationsverket ha sett att han är kristen, säger Romila Khan, en av Sadias stödpersoner.
Trots att Sadia skickade in kopior på makens och faderns pass med den religiösa tillhörigheten är passkopiorna varken värderade eller bedömda i Migrationsdomstolens beslut från 2013.
I april 2024 lämnade Sadia Umar in originalpass som tillhörde mannen och hans syskon som bevis på familjens tro. Men domstolen har avvisat dem som bevis och menar att de är modifieringar av tidigare testade passkopior.
Migrationsverkets presschef Jesper Tengroth säger att originalpasset ändå inte hade gjort någon skillnad.
– Det förändrar inte hela vår bedömning. Asylberättelsen ansluter inte till totalen. Det ursprungliga passet har därför ingen betydelse för helhetsbilden och de åberopade skyddsgrunderna. Det är därför inte möjligt att ge henne uppehållstillstånd.
I december förlängde gränspolisen Sadia Umars förvar till mitten av februari.
Läs mer: Bröderna utvisas efter 13 år – trots att pappan är svensk
