hufvudstadsbladet på plats i Bashar al-Assads palats.

Här tillbringade Bashar al-Assad sina sista dagar som diktator.

Härifrån sändes den sista lögnen från propagandamaskinen:

“Presidenten är kvar och fullgör sina plikter.”

Några timmar senare intogs palatset av jihadisterna från HTS.

Två unga jihadister står vid en vägspärr i överklasskvarteren al-Maliki i Damaskus. Trots att det är december känns luften som vår.

För mindre än en vecka sedan stod Bashar al-Assads egna livvakter på samma plats. Innanför porten ligger en stor villa som i folkmun kallas “presidentens slott”. Förbipasserande brukade instinktivt undvika att fästa blicken på porten.

Filmning är inte tillåtet

– Du måste få tillstånd från Abu Qatada. Vi vill inte att du filmar hur det ser ut där inne nu. Byggnaden har blivit vandaliserad; det var människor som stormade huset när al-Assad flydde. Man kan filma trädgården och entrén, instruerar en av de två unga männen.

Villan är knappast ett slott, utan en stor modern överklassbostad.

Byggnaden med sina tre våningar ligger inbäddat i ett elegant kvarter. De som stormade huset blev säkert besvikna. Filmer från händelsen visar kvinnor som plockar porslin från köket och män som letar efter andra krigstroféer. Men ingen hittar guld eller pengar.

Abu Qatada, en lång man i 40-årsåldern med ett vilt växande skägg. Han upprepar vakternas order: Filma inte inne i huset.

Organisationen Hayat Tahrir al-Sham (HTS), klassad som en terroristorganisation av FN, USA och Europa, vill inte skapa en falsk bild av sina krigare.

– Det är inte vi som vandaliserar eller stjäl, säger han.

HTS-kämparna är väl disciplinerade och lyder order. Deras ledare, Ahmed al-Sharaa – mer känd som Abu Mohammad al-Julani – har förbjudit vandalism och skada på civila som inte har blod på händerna.

Palatset

Villan i al-Maliki var al-Assads privata hem, där hans barn växte upp. Det riktiga palatset, Qasr al-Shaab (Folkets palats), ligger på berget Qasioun. Den enorma byggnaden på 31 500 kvadratmeter tog emot VIP-gäster från hela världen. De sista som går på röda mattan är bland andra utrikesministrarna i Jordanien och Iran.

Bara timmar innan Damaskus föll för jihadisterna skickade al-Assads kontor ut ett pressmeddelande där de förnekade rapporter om att han hade lämnat landet. Det skulle vara den sista lögnen från propagandamaskinen innan regimen kollapsade. Al-Assad hade flytt utan att informera sina egna anhängare, som nu kallar honom “förrädare”.

I palatset är luften nu mättad med gammal eldrök. Nedbrända taklampor hänger fortfarande och bottenvåningen är kolsvart och täckt av vatten från släckningsarbetet.

Hassan Laham, 63, som för första gången i sitt liv vågar uttrycka sin åsikt, säger nu sitt hjärta om den störtade diktatorn.

– Al-Assad-regimen försatte oss i hunger och fattigdom. Det syriska folket förtjänar bättre. Jag hoppas att den nya regeringen skapar rättvisa och stabiliserar ekonomin.

Många syrier delar hans lättnad, men oron över att HTS tar makten finns också som en mörk fond bakom glädjen.

– Vi vill bara ha rättvisa och stabilitet. Det är det minsta vi kan begära, säger Hassan Laham.

– För oss spelar det mindre roll hur den nya styrelsen ser ut. Vi vill leva som alla andra. Det är det minsta vi kan begära.

Hassan Laham trampar vidare i ruinerna av den avsatte ledarens palats.

Detta var ett skyddat slott under kriget. Den ligger högt upp på berget Qasioun och utanför den centrala staden. En del av palatset användes som privatbostad med flera sovrum med inredning liknande hotellrum. I ett rum finns fortfarande flera pärmar med anteckningar på varor som köpts till palatset. Men Assads närmaste livvakter, personal och rådgivare såg till att allt värdefullt och viktigt rensades innan han flydde.

Efterlämnad lämnade han ett Syrien vandrande i en oviss framtid.