Sedan i våras har Riksbanken sänkt sin styrränta från 4 till 2,75 procent. Det är en ovanligt snabb räntefall och inflationen ligger nu till och med under Riksbankens mål.
Men den privata konsumtionen, som är en motor i den inhemska ekonomin, har inte riktigt kommit igång. Återhämtningen som skedde direkt efter pandemin vände när räntor och priser steg snabbt.
Norska ekonomiska institutet har fått revidera sina prognoser och prognoschefen Ylva Hedén Westerdahl medger att den svaga konsumtionen har överraskat.
– Det ser ut att ta längre tid än vi tidigare trott innan hushållens konsumtion kommer upp igen, säger hon.
– Det kan bero på flera saker. Även om inflationen har sjunkit är priserna inte lägre. De är fortfarande höga, mycket högre än de var. Och vi har inte fått löneökningar som fullt ut kompenserar för de stigande priserna, tillägger hon.
Hedén Westerdahl påpekar också att svenska bolånetagare till stor del har rörlig ränta, vilket slår direkt när räntehöjningarna tar fart.
– Eller så har de ett fast lån som behöver refinansieras – till en högre ränta än för några år sedan, tillägger hon.
En som dock inte är förvånad över att hushållen väljer att vara försiktiga är Annika Winsth.
– Den inhemska ekonomin har varit väldigt svag och anledningen till det är att hushållen sprang in i ränteväggen för att de tagit på sig mycket skulder, tror hon.
– Vi har varnat för det här hela tiden. Det är därför jag har varit så kritisk till penningpolitiken, tillägger hon.
Winsth menar att Riksbanken var för sena med sina ränteförändringar, både när inflationen var på väg upp och nu när den har fallit tillbaka.
– Men nu har räntesänkningar skett och det ser ut som om vi kommer att få fler. Det tror jag underlättar, säger hon.
Robert Boije, chefsekonom på statsbanken SBAB, påpekar, liksom sina kollegor, att hushållens reala inkomster (inkomster efter avdrag för inflation) har minskat under inflationschocken.
– Även om inflationen nu faller och realinkomsterna ökar något så har de urholkats mycket, säger han.
– Hushållen upplever fortfarande att de har ganska små marginaler, tillägger Boije.
Han menar också att kommunikationen från Riksbankens direktion spelade roll. Ledningen talade länge om att de inte var säkra på att kampen mot inflationen var vunnen.
– På marginalen kan det drabba hushållen – att man vill vänta och se. Det kan vara en bidragande orsak till att konsumtionen inte kommer igång.
– Och Riksbanken har flera gånger sagt att det tar 1–2 år innan man får full effekt av ränteförändringar. Om man tror på det ska man inte bli förvånad över att man inte får en snabb effekt, säger Boije.
Annika Winsth är på samma linje.
– Jag tror att hushållen känner att de vill ha några bevis; att det helt klart går åt rätt håll.
Ylva Hedén Westerdahl efterlyser fler och större räntesänkningar för att få fart på konsumtionen och den inhemska ekonomin. Hon och Norges ekonomiska institut skulle gärna se ytterligare två räntesänkningar på 0,5 procentenheter vardera.
– Nu har vi lågkonjunktur, nu är arbetslösheten hög och penningpolitiken påverkar ekonomin med fördröjning. Det tar något år innan sänkningarna slår igenom, så vi tror att man kan vara lite snabbare, säger hon.
– Det skulle ge hushållen lite mer självförtroende; att dessa räntesänkningar faktiskt kommer. Att vi ska vara nere på två procent i början av nästa år, tillägger hon.
Men Riksbanken har sänkt styrräntan med 1,25 procentenheter på ett halvår. Är inte det en stark signal till hushållen?
– Bara för att vi får en sänkning betyder det inte att vi har en expansiv penningpolitik. Det är mer att du har en mindre strikt policy.
– Vi tycker nog att en styrränta på 1,75 eller 2 procent är en expansiv penningpolitik. Någonstans ger det ekonomin ett lyft, säger Hedén Westerdahl.
Läs mer: Hur mycket av en löneökning behövde du?
Sedan i våras har Riksbanken sänkt sin styrränta från 4 till 2,75 procent. Det är en ovanligt snabb räntefall och inflationen ligger nu till och med under Riksbankens mål.
Men den privata konsumtionen, som är en motor i den inhemska ekonomin, har inte riktigt kommit igång. Återhämtningen som skedde direkt efter pandemin vände när räntor och priser steg snabbt.
Norska ekonomiska institutet har fått revidera sina prognoser och prognoschefen Ylva Hedén Westerdahl medger att den svaga konsumtionen har överraskat.
– Det ser ut att ta längre tid än vi tidigare trott innan hushållens konsumtion kommer upp igen, säger hon.
– Det kan bero på flera saker. Även om inflationen har sjunkit är priserna inte lägre. De är fortfarande höga, mycket högre än de var. Och vi har inte fått löneökningar som fullt ut kompenserar för de stigande priserna, tillägger hon.
Hedén Westerdahl påpekar också att svenska bolånetagare till stor del har rörlig ränta, vilket slår direkt när räntehöjningarna tar fart.
– Eller så har de ett fast lån som behöver refinansieras – till en högre ränta än för några år sedan, tillägger hon.
En som dock inte är förvånad över att hushållen väljer att vara försiktiga är Annika Winsth.
– Den inhemska ekonomin har varit väldigt svag och anledningen till det är att hushållen sprang in i ränteväggen för att de tagit på sig mycket skulder, tror hon.
– Vi har varnat för det här hela tiden. Det är därför jag har varit så kritisk till penningpolitiken, tillägger hon.
Winsth menar att Riksbanken var för sena med sina ränteförändringar, både när inflationen var på väg upp och nu när den har fallit tillbaka.
– Men nu har räntesänkningar skett och det ser ut som om vi kommer att få fler. Det tror jag underlättar, säger hon.
Robert Boije, chefsekonom på statsbanken SBAB, påpekar, liksom sina kollegor, att hushållens reala inkomster (inkomster efter avdrag för inflation) har minskat under inflationschocken.
– Även om inflationen nu faller och realinkomsterna ökar något så har de urholkats mycket, säger han.
– Hushållen upplever fortfarande att de har ganska små marginaler, tillägger Boije.
Han menar också att kommunikationen från Riksbankens direktion spelade roll. Ledningen talade länge om att de inte var säkra på att kampen mot inflationen var vunnen.
– På marginalen kan det drabba hushållen – att man vill vänta och se. Det kan vara en bidragande orsak till att konsumtionen inte kommer igång.
– Och Riksbanken har flera gånger sagt att det tar 1–2 år innan man får full effekt av ränteförändringar. Om man tror på det ska man inte bli förvånad över att man inte får en snabb effekt, säger Boije.
Annika Winsth är på samma linje.
– Jag tror att hushållen känner att de vill ha några bevis; att det helt klart går åt rätt håll.
Ylva Hedén Westerdahl efterlyser fler och större räntesänkningar för att få fart på konsumtionen och den inhemska ekonomin. Hon och Norges ekonomiska institut skulle gärna se ytterligare två räntesänkningar på 0,5 procentenheter vardera.
– Nu har vi lågkonjunktur, nu är arbetslösheten hög och penningpolitiken påverkar ekonomin med fördröjning. Det tar något år innan sänkningarna slår igenom, så vi tror att man kan vara lite snabbare, säger hon.
– Det skulle ge hushållen lite mer självförtroende; att dessa räntesänkningar faktiskt kommer. Att vi ska vara nere på två procent i början av nästa år, tillägger hon.
Men Riksbanken har sänkt styrräntan med 1,25 procentenheter på ett halvår. Är inte det en stark signal till hushållen?
– Bara för att vi får en sänkning betyder det inte att vi har en expansiv penningpolitik. Det är mer att du har en mindre strikt policy.
– Vi tycker nog att en styrränta på 1,75 eller 2 procent är en expansiv penningpolitik. Någonstans ger det ekonomin ett lyft, säger Hedén Westerdahl.
Läs mer: Hur mycket av en löneökning behövde du?
