I sitt tal på onsdagen anklagade Khamenei USA och Israel för att ha orkestrerat al-Assads fall.
– Vi försökte skicka hjälp till al-Assad men det israeliska flygplanet lät inte planet landa, förklarade ayatollahen, som avstod från att peka ut Turkiet – makten som egentligen ligger bakom de segerrika syriska oppositionsgrupperna.
När diktatorn Bashar al-Assad flydde sitt land i söndags hade alla de cirka 4 000 iranska rådgivarna lämnat landet – i en luftbro från den ryska flygbasen Khmeimim.
I en ledare två dagar efter al-Assads fall skriver Javan: “Motståndsfrontens bakslag kan inte förnekas, och det är ingen idé att förneka smärtan vi känner”. Syrien, fortsätter artikeln, “var både en hörnsten i motståndsaxeln och en central länk för vårt samarbete med Hizbollah i Libanon.”
Tidningen Kayhan, som anses stå Khamenei nära, skyllde i en ledarartikel det syriska fiaskot på reformtänkande president Masoud Pezeshkians politik: “Att kompromissa med fienden leder bara till förluster… den provästliga vägen försvagar vår maktstrukturer”. Sanningen är att presidentens försök att dämpa konflikten med väst hade Khameneis välsignelse.
En huvudskäl till regimens bristen på popularitet är iraniernas förbittring över de astronomiska summor som landet har spenderat på olika krigförande miliser i regionen. När detta projekt nu också kraschar utan att bära frukt är det en stor näsa för regimen.
Israels persiskspråkiga radio citerar en optimistisk regimtalesman som påminner om att jemenitiska houthierna förblir obesegrade. Houthierna skickar ständigt Irantillverkade projektiler mot Israel.
De flesta är nedskjutna, men den här veckan förstörde en av deras drönare en balkong i staden Yehud – kanske ingen riktig tröst för iranierna som betalar för drönarna med brist och inflation.
I sitt tal på onsdagen anklagade Khamenei USA och Israel för att ha orkestrerat al-Assads fall.
– Vi försökte skicka hjälp till al-Assad men det israeliska flygplanet lät inte planet landa, förklarade ayatollahen, som avstod från att peka ut Turkiet – makten som egentligen ligger bakom de segerrika syriska oppositionsgrupperna.
När diktatorn Bashar al-Assad flydde sitt land i söndags hade alla de cirka 4 000 iranska rådgivarna lämnat landet – i en luftbro från den ryska flygbasen Khmeimim.
I en ledare två dagar efter al-Assads fall skriver Javan: “Motståndsfrontens bakslag kan inte förnekas, och det är ingen idé att förneka smärtan vi känner”. Syrien, fortsätter artikeln, “var både en hörnsten i motståndsaxeln och en central länk för vårt samarbete med Hizbollah i Libanon.”
Tidningen Kayhan, som anses stå Khamenei nära, skyllde i en ledarartikel det syriska fiaskot på reformtänkande president Masoud Pezeshkians politik: “Att kompromissa med fienden leder bara till förluster… den provästliga vägen försvagar vår maktstrukturer”. Sanningen är att presidentens försök att dämpa konflikten med väst hade Khameneis välsignelse.
En huvudskäl till regimens bristen på popularitet är iraniernas förbittring över de astronomiska summor som landet har spenderat på olika krigförande miliser i regionen. När detta projekt nu också kraschar utan att bära frukt är det en stor näsa för regimen.
Israels persiskspråkiga radio citerar en optimistisk regimtalesman som påminner om att jemenitiska houthierna förblir obesegrade. Houthierna skickar ständigt Irantillverkade projektiler mot Israel.
De flesta är nedskjutna, men den här veckan förstörde en av deras drönare en balkong i staden Yehud – kanske ingen riktig tröst för iranierna som betalar för drönarna med brist och inflation.
