Israeliska gränsbor är mot vapenvilan i Libanon: ”Jobbet inte klart” | Världen

100 000 evakuerade

Och de upp till 100 000 israeler som evakuerade eller flydde på egen hand håller med sina valda representanter.

– Jag skulle vilja ha vapenvila, men vi kan inte sluta nu. Vi har betalat ett högt pris i år, i familjen, samhället, landet. Men om vi inte avslutar jobbet undrar jag om det var värt priset, säger Tzachi Hafsadi, 34, tvåbarnspappa från gränsstaden Kiryat Shmona.

– Vi ska inte prata med en terrorgrupp alls, säger han.

Han och hans familj har varit evakuerade i mer än ett år ända sedan Hizbollah började skjuta raketer mot norra Israel i en uppvisning av stöd för dess allierade Hamas i Gaza – och säger att han inte vet om eller när det kommer att kännas tillräckligt säkert för att flytta hemma igen.

Han och flera andra invånare i norra Israel pratade med hufvudstadsbladet och andra medier i en videokonferens på tisdagskvällen strax efter att vapenvilan bekräftats. De och deras familjer evakuerades alla till olika platser i Israel.

“Inga säkerhetsgarantier”

– Avtalet innehåller inga säkerhetsgarantier. Jag vill inte att Hizbollah ska vara nära gränsen igen. Jag vill inte bli skjuten hela tiden, vill inte riskera att bli mördad och kidnappad, säger Devora Ivgi, 71, fyrabarnsmamma med tio barnbarn, från Avivim nära gränsen.

– Jag vill att barnbarnen ska kunna komma och hälsa på, säger hon.

Enligt avtalet får beväpnade Hizbollah-män inte komma söder om floden Litani i Libanon, cirka tre mil norr om gränsen till Israel. Under en övergångsperiod på två månader måste Israel och Hizbollah gradvis evakuera södra Libanon. Det är meningen att den libanesiska armén och FN-styrkan UNIFIL ska ta hand om säkerheten i området.

Men många israeler, inte bara invånare i norr, påpekar att dessa styrkor hade just den uppgiften enligt en FN-resolution efter kriget mellan Israel och Hizbollah 2006 – och att de tillät den islamistiska milisen att beväpna och operera fritt ända fram till gränsen. .

– Det viktigaste av allt är freden. Att inte behöva springa till härbärget med tre barn. Att inte se nya stupade soldater på tv varje dag, säger Moran Brostin, 39, trebarnsmamma från Hagoshrim, också bland deltagarna i videomötet.

Åkte hem

Hon och hennes familj återvände till sin hemby förra månaden, även om andra invånare fortfarande är evakuerade. De flyttade hem trots att Hizbollah har intensifierat sina attacker nyligen efter att Israel inlett sin markoffensiv i södra Libanon.

– För oss kändes det rätt att komma hem trots riskerna med noll varningstid för raketer. Jag vet inte hur många av de andra som vill och vågar återvända till byn. Det råder oenighet i många familjer om den saken, säger hon.

Orna Weinberg, 58, fyrabarnsmamma från Manara, säger att hon längtar hem, men att det förmodligen kommer att ta minst ett år innan familjen kan flytta tillbaka. Deras hem bombas.

– Jag vill verkligen ha fred. En vapenvila kan ge oss en chans till det, men det kommer att ta lång tid, säger hon och fortsätter:

– Manara ligger precis vid gränsen. Byn grundades 1943 och de första åren fick de vatten från sina libanesiska grannar. Men nu har Iran tagit över Libanon genom Hizbollah och förstör människor på båda sidor om gränsen.

“Vad händer om tre år”

Taya Kadeshberg, 35, trebarnsmamma från Dan, säger att alla i hennes by är evakuerade men att de flesta kommer tillbaka om situationen stabiliseras, att det bara är en tidsfråga.

– Problemet är säkerheten, men avtalet förändrar ingenting. Hamas hade samma planer som Hamas, dvs invadera, mörda och kidnappa. Hundra gånger värre för att de är starkare, det var bara en slump att Hamas gick före, säger Taya Kadeshberg.

– Nu kanske det blir lugnt i två månader eller två år. Men vad händer om tre år när de har byggt om sig? säger hon.

Hizbollah började skjuta raketer mot Israel den 8 oktober förra året, dagen efter att Hamas attackerade israeliska gränsbyar i massakern som utlöste Gazakriget. Israel inledde en markoffensiv mot Hizbollah i september. Omkring 3 500 libaneser och 150 israeler har dödats i det senaste kriget.