Jag har varit randig i själ och hjärta sedan jag följde med pappa och såg BoIS hemmamatcher som liten. Jag har överfört kärleken till BoIS till mina syskonbarn med familjer.
Har alltid stöttat dem i vått och torrt, men inför nästa säsong känner jag en besvikelse och en tråkig smak av att mitt lag bara är en kassako där man inte längre har ett hjärta för våra skånska pågar som spelat flera år för di randie.
Gillar det verkligen inte hur man behandlar Philip Andersson. Varför inte erbjuda honom ett år till? Varför ta tillbaka långtidsskadade spelare istället för en kille som är hel och ger allt för klubben som han har bevisat under många år?
Skulle han ha kämpat tillbaka från sin skada om han inte älskade klubben? Jag är helt säker på att hans lugna och självsäkra uppträdande kommer att saknas i omklädningsrummet och på planen i framtiden.
Annelie Andersson
