Jón Bjarki riktar blicken ut genom bilfönstret. Han letar efter lunnefågelungar som har hamnat på gatorna där han bor. När fåglarna lämnar sina bon på de branta klipporna ska de faktiskt ut i havet. Men varje år förirrar sig många av lamporna in på ön Heimaey och landar där istället.
– Fåglarna kan inte lyfta från marken själva, så vi behöver hjälpa dem, säger Jón Bjarki.
Det finns många barn som gör precis som Jón Bjarki och går ut och letar när det är mörkt.
– Jón har ögon som en hök och han brukar se dem först, säger hans mamma Berglind.
Han tittar på långt håll oavsett om det är en lunnefågel eller bara lite skräp.
– Ser jag något så väntar jag lite. När den rör sig vet jag att det är en fågel, säger han.
– Piss! ropar han plötsligt.
Ordet “pysja” betyder lunnefågelbarn på isländska.
Då går det fort. Fågeln försöker söka skydd under en container, men Jón Bjarki är före och tar tag i den. Ofta försöker fåglarna att fly, så du måste vara snabb.
Han letar under bilar, bland fiskelådor och nät i hamnen, på uppfarter och massor och alla möjliga ställen. Men han tittar också upp i luften för att se var de landar.
1/3
2/3
3/3
1/3
2/3
3/3
– Man kan blända dem med en lampa, så att de inte ser någon, eller försöka få in dem i ett hörn, säger han.
