Julfilmerna tar glädjen ur allt naket – hufvudstadsbladet

Maria G Francke är kulturchef.

“Det är ni som är de konstiga, det är jag som är normal”, upprepar Thåström om och om igen i slutet av “Från himlen skickad” och jag tänker att nej, det är precis tvärtom. Jag är den konstiga. Jag reagerar inte som tänkt. Det finns ett noggrant planerat upplägg, men jag håller inte med om det.

Självklart pratar jag om julfilmerna.

Inte de riktiga julfilmerna, som 1940-talets pärlor “Det är ett underbart liv” och “Miracle on 34th Street”. Inte heller mer moderna sådana som “Kärlek faktiskt”, “Tomten är pappa till alla barn”, “Semester” eller “Ensam hemma”. Jag pratar inte ens om “Die hard”.

Nej, det här handlar om de massproducerade och på alla sätt billiga julfilmer som invaderar streamingtjänsterna i år. De är oftast varianter på de mest klyschiga romantiska komedier man kan tänka sig, med helt okända eller i bästa fall övergivna skådespelare, bristfälligt manus, obefintlig regi, kaxig scenografi. Och så vidare.

Ändå kan jag inte låta bli. Det var något attraktivt med “The merry gentlemen” på Netflix, kanske skulle den ha ett uns av “Coyote Ugly”-kvalitet (ja, du kan vara en finsmakare även när det kommer till skräpfilmer). Men nej. Berättelsen om kvinnan som kommer till sin hemstad och försöker rädda konkursen familjeföretaget – en pub med musikscen – är inte cast: hon engagerar en grupp välbyggda män och sätter upp en lättklädd dansshow. Det är precis så enkelt som det låter. Som min kollega Rakel Chukri säger i kulturredaktionens podcast Gräv upp Skåne! – “de tar glädjen ur striptease”. Själv har jag mer nytta av 15 sekunders ledighet Michael Hutchence dansar i INXS-videon “Need you tonight” än en och en halv timme med de glada herrarna.

Nu är jag inte en som ger upp till en början så jag kastade mig in i “Hot Frosty”, en annan topprankad Netflix-berättelse – så något måste det ha? En ung änka sätter en magisk halsduk runt en välskulpterad snögubbes hals, som förvandlar honom till en människofigur med definierade muskler – för alla vet att ensamstående kvinnor är så desperata att de ryter över välsvarvade, sexiga snögubbar. Meningen med det hela är att den naiva, nästan imbecilla, människan så småningom kommer avfrosta den frusna kvinnan. Det är så dumt och så dåligt gjort att jag vill gå till ett kloster.

Det finns inte så mycket mer att säga om antingen handling eller skådespeleri, det är liksom vad det är. Men de här filmerna har fått mig att tänka på… ja, poängen med det hela.

Jag noterar upprördheten av Kristofer Ahlström i DN: “Någon måste ha ställt sig frågan: Varför kan inte en kristen högtid vara lite krånglig? Och där är vi nu. Där “50 shades of Grey” möter 50 ord för snö. Där atletiska män poserar med suggestiva prickar. ” Och Jonathan Bengtsson är till och med kategorisk i Göteborgsposten: ”Självklart förstår jag varför de här filmerna finns, och var de kommer ifrån. Du tror att människor vill fly in i vackra människor och kärlek. Men samtidigt måste vi komma ihåg: Julen är inte en period för längtan och längtan. Julen är en period då vi blir av med det här.”

Bengtsson tar argumentet till sin spets, att sexiga julfilmer inte har något berättigande. För på julen måste man lägga till i moderskeppet och sitta och fisa och fisa med den översta knappen på byxorna uppknäppt. Men, tänker jag som kvinna – det kanske är just på julen som det behövs en liten sexig verklighetsflykt efter flera veckors famlande för att få ordning på allt? Och om männen runt omkring är mest intresserade av att äta revbensspjäll och gröt, vad har kvinnor i behov av lite manlig förstärkning att göra?

Med det sagt: ingenting händer inom mig när jag ser de här filmerna. Ingenting. Så om det är sant att dessa två filmer har lockat stora skaror av tittare så det är jag som är den konstiga och de andra som är normala.

Lyssna på senaste avsnittet av Gräv bort Skåne! här:

VECKAN…

…mat. Gröten! Att det serverades något som hette gröt på Nobelfesten var inte populärt i alla läger. “Vakad mat,” noterade Anna Gullberg i Expressen.

…dumheter. Nobel igen: Tone Schunesson gick på festen som reporter på Aftonbladet och fångades på bild när hon halsade en ölflaska i baren. Detta meddelade ett stort hej i Facebookgruppen “Stoppa sosseriet” och Sara Berg kommenterade.

…drägg. Luigi Mangione, som är misstänkt för att ha mördat försäkringschefen Brian Thompson i New York, har sexualiserats på ett bisarrt sätt den senaste tiden. Världen är galen.

Följ vår kulturbevakning – gå in under “Mitt konto” och “Aviseringsinställningar” i appen och aktivera pushnotiserna för kultur!