Konsert
Eko
Scen: Debaser, Stockholm
Det är visserligen en udda utgångspunkt för ett popalbum: en av medlemmarna i Efterklang lämnade gruppen för många år sedan för att gå med i Mormonkyrkan. Efter flera års tvivel bröt han sig ur organisationen, och har nu istället varit med och skrivit de flesta av låtarna till trions senaste album “Things we have in common” (han är dock inte officiell medlem). Texterna behandlar teman som andlighet och mänsklig gemenskap.
Bandet har lämnat de tidiga årens blandning av krispig electronica, elak postrock och ren indiepop. Istället är det ett större fokus på rakare poplåtar, mogen elegans, starkare framåtrörelse. Samtidigt har det sympatiska, liksom det trevande tafattheten, försvunnit.
De tre barndomsvännerna från Köpenhamn – Rasmus Stolberg på bas, Mads Brauer på synth och sångaren och gitarristen Caspar Clausen – får medhåll på scenen av den finska trummisen Tatu Rönkkö. De ser mer ut som mysiga fritidsledare på en religiös sammankomst än popstjärnor. Hela tiden vänligt leende och tacksam. Den gängliga Clausens knallröda skjorta och byxor får mig att tänka på Bhagwan-rörelsen.
Vid en halvfull Debaser närmar sig bandet ofta en slags arena-indierock. De ger sina låtar – majoriteten, oväntat, från sina äldre skivor – en sorts högtidlig, pompös inramning. Hur mycket de än skrattar och gör hjärtan med händerna så präglas allt av det där heliga allvaret. Det gör konserten statisk och får mig också ibland att tänka på U2. Stolbergs bas mullrar, Brauers synthar glittrar, Rönkkö spelar knepiga rytmer och Clausen sjunger i en darrande passionerad falsett.
I sympatisk gör-det-själv-anda har de bjudit in lokala entusiaster till en engångsrefräng under ett extranummer. Tyvärr försvinner deras sång bakom bandets rockvägg. Allra på slutet går dock Efterklang ner från scenen och ställer sig i en ring bland publiken och spelar “Getting reminders”. Utan mikrofoner, utan el. Publiken sjunger glatt med. Ett avväpnande och charmigt sätt att bryta avståndet mellan scen och publik. Men då är det på sätt och vis redan för sent.
Allt som allt en trevlig, sympatisk men också lite tråkig kväll.
Läs fler konsertrecensioner och alla texter om musik
