Den 29 januari 1986 hade den spanska dagstidningen El País en notis på sin förstasida med rubriken: “María José Martínez Patiño förlorar sin licens som idrottare på grund av manliga kromosomer”.
Dagen efter hölls en presskonferens full av svåra frågor, sedan flydde María José Martínez Patiño uppmärksamheten upp i bergen.
– Pressen hade så mycket makt att skada, trots att du var samma person som dagen innan, sa hon i en intervju med Elektrisk konfidentiell för tre år sedan.
María José Martínez Patiño var en häcklöpare. Året innan hade hon kromosomtestats i samband med en tävling och det hade visat sig att hon hade den manliga kromosomuppsättningen XY. Innan dess hade hon aldrig haft anledning att tvivla på att hon var kvinna.
Hon ifrågasatte sin avstängning från sporten och 1988 fick hon rätt. Spanjoren hade androgenokänslighet, ett ovanligt tillstånd som gör att man har en manlig kromosomuppsättning men inte är mottaglig för könshormonet testosteron och därför bland annat utvecklar kvinnliga yttre könsorgan.
Hennes fall lyfte fram bristerna i kromosomtestet som sport hade använt sedan 1960-talet för att verifiera kvinnors kön.
Ingen annan faktor har på ett obestridligt sätt kunnat definiera gränsen mellan herr- och damklassen i idrotten, även om de allra flesta uppenbarligen hamnar i den ena eller andra kategorin. Människans biologi är inte så enkel för alla.
1936 skrev Time Magazine om Zdenek Koubek som hade vuxit upp som kvinna och slagit flera tjeckoslovakiska rekord i hopp- och löpartävlingarna i friidrott, men som nu hade bett myndigheterna att bli registrerad som man och opererats.
Det fanns en av två fall som, enligt Time, fick Avery Brundy, lagledare för den amerikanska delegationen, att begära att alla kvinnor som tävlade i OS i Berlin 1936 skulle utredas för “könsmässig tvetydighet”.
Idrottsinstitutioner var oroliga för att män skulle låtsas vara kvinnor för att få orättvisa fördelar, och kvinnliga idrottare kunde tvingas framträda nakna inför läkare för könskontroller.
Inför OS i Mexiko 1968 började Internationella olympiska kommittén (IOC) istället med ett kromosomtest.
20 år senare María José Martínez Patiño fick hjälp av bland annat den svenske läkaren och sportchefen Arne Ljungqvist att upphäva beslutet utifrån sina kromosomer och metoden övergavs. 1992 avslutade International Association of Athletics Federations könsverifieringen. Det ansågs särskilt onödigt då alla idrottare skulle lämna in ett urinprov till en dopingkontrollant.
Fakta.DSD
DSD står för störningar i könsutvecklingen och är ett samlingsnamn för olika medfödda tillstånd där könsutvecklingen inte följer det typiska.
Varje år ett 20-tal barn föds i Sverige med en DSD-diagnos, där könet ska utredas.
Det kan staterna till exempel att gener har flyttat från en kromosom till en annan, att SRY-genen som bestämmer manligt kön inte fungerar som den ska eller att kroppen inte svarar på testosteron helt eller delvis.
“Att män skulle kunna utge sig för att vara kvinnor under de omständigheterna verkar ytterst osannolikt”, skrev bland annat Arne Ljungqvist i en artikel i Sports Med 1993.
2004 fick transpersoner delta i OS, även om de fram till 2015 var tvungna att opereras.
Men 2009 vann den då 18-årige Caster Semenya 800 meter i friidrotts-VM i Berlin, och nu ville friidrotten reglera igen.
Friidrottsförbundet kallade sydafrikanen till en läkarundersökning, som hon själv trodde var ett dopingtest. Istället fick hon genomgå sitt livs första gynekologiska undersökning.
Hon fick reda på att hon hade XY-kromosomer och inre testiklar som hon inte visste att hon hade. Det berättade hon själv förra året i en bok.
2011 kom nya regler i friidrott, nu om testosteron istället för om kromosomer. En kvinna med vad som kallades förhöjda testosteronnivåer fick tävla i damklassen om hormonet hölls nere med hjälp av mediciner.
Caster Semenya har en variant av det som kallas DSD, ett mycket sällsynt tillstånd som påverkar könsutvecklingen och gör den tvetydig. María José Martínez Patiños androgenokänslighet är en annan.
Det kan kallas intersex, men Caster Semenya använder inte ordet för sig själv. “Jag är en annan sorts kvinna, jag vet det, men jag är fortfarande kvinna.”
Att fortsätta tävla, fick Caster Semenya veta att hon var tvungen att opereras för att ta bort sina inre könskörtlar. Hon ville inte opereras när hon kände sig frisk och stark, men trots hennes läkares varningar om biverkningar gick hon med på att ta preventivmedel för att minska testosteronnivån i kroppen.
Hon tog preparatet i sex år trots att hon mådde dåligt fysiskt och psykiskt, “fan”, har hon beskrivit det som.
När den indiska löparen Dutee Chand ifrågasatte testosteronreglerna vid skiljedomstolen för Sport Cas och vann, slutade Caster Semenya att ta medicin.
Men 2019 kom friidrottsförbundet med ett nytt regelverk, nu riktat till personer med DSD, som godkänts av Cas.
Förra året vann Caster Semenya i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna där hon hade anmält friidrottsreglerna för bland annat diskriminering, men de gäller fortfarande.
De senaste åren har diskussionen ofta handlat om transkvinnor.
2021 kom Internationella olympiska kommittén (IOC) med ett nytt ramverk kring frågan om transpersoner och personer med variationer i könsutveckling, som bland annat säger att man inte utan bevis ska anta att de har en orättvis fördel.
IOK lämnade under tiden upp till varje sport att reglera saken och flera sporter, som simning, cykling och rugby, har nu istället uteslutit transkvinnor från att tävla i damdivisionen.
När debatten rasade kring boxaren Imane Khelif under OS i Paris i somras tävlade hon enligt IOK:s regler, då det ryskkontrollerade boxningsförbundet sparkades ut ur OS på grund av korruption. Boxningsförbundet hade stängt av henne efter att ha gjort könstester.
Läs mer:
Professor: Kromosomerna är inte avgörande
Khelif till OS-final – och debatten rasar
Den 29 januari 1986 hade den spanska dagstidningen El País en notis på sin förstasida med rubriken: “María José Martínez Patiño förlorar sin licens som idrottare på grund av manliga kromosomer”.
Dagen efter hölls en presskonferens full av svåra frågor, sedan flydde María José Martínez Patiño uppmärksamheten upp i bergen.
– Pressen hade så mycket makt att skada, trots att du var samma person som dagen innan, sa hon i en intervju med Elektrisk konfidentiell för tre år sedan.
María José Martínez Patiño var en häcklöpare. Året innan hade hon kromosomtestats i samband med en tävling och det hade visat sig att hon hade den manliga kromosomuppsättningen XY. Innan dess hade hon aldrig haft anledning att tvivla på att hon var kvinna.
Hon ifrågasatte sin avstängning från sporten och 1988 fick hon rätt. Spanjoren hade androgenokänslighet, ett ovanligt tillstånd som gör att man har en manlig kromosomuppsättning men inte är mottaglig för könshormonet testosteron och därför bland annat utvecklar kvinnliga yttre könsorgan.
Hennes fall lyfte fram bristerna i kromosomtestet som sport hade använt sedan 1960-talet för att verifiera kvinnors kön.
Ingen annan faktor har på ett obestridligt sätt kunnat definiera gränsen mellan herr- och damklassen i idrotten, även om de allra flesta uppenbarligen hamnar i den ena eller andra kategorin. Människans biologi är inte så enkel för alla.
1936 skrev Time Magazine om Zdenek Koubek som hade vuxit upp som kvinna och slagit flera tjeckoslovakiska rekord i hopp- och löpartävlingarna i friidrott, men som nu hade bett myndigheterna att bli registrerad som man och opererats.
Det fanns en av två fall som, enligt Time, fick Avery Brundy, lagledare för den amerikanska delegationen, att begära att alla kvinnor som tävlade i OS i Berlin 1936 skulle utredas för “könsmässig tvetydighet”.
Idrottsinstitutioner var oroliga för att män skulle låtsas vara kvinnor för att få orättvisa fördelar, och kvinnliga idrottare kunde tvingas framträda nakna inför läkare för könskontroller.
Inför OS i Mexiko 1968 började Internationella olympiska kommittén (IOC) istället med ett kromosomtest.
20 år senare María José Martínez Patiño fick hjälp av bland annat den svenske läkaren och sportchefen Arne Ljungqvist att upphäva beslutet utifrån sina kromosomer och metoden övergavs. 1992 avslutade International Association of Athletics Federations könsverifieringen. Det ansågs särskilt onödigt då alla idrottare skulle lämna in ett urinprov till en dopingkontrollant.
Fakta.DSD
DSD står för störningar i könsutvecklingen och är ett samlingsnamn för olika medfödda tillstånd där könsutvecklingen inte följer det typiska.
Varje år ett 20-tal barn föds i Sverige med en DSD-diagnos, där könet ska utredas.
Det kan staterna till exempel att gener har flyttat från en kromosom till en annan, att SRY-genen som bestämmer manligt kön inte fungerar som den ska eller att kroppen inte svarar på testosteron helt eller delvis.
“Att män skulle kunna utge sig för att vara kvinnor under de omständigheterna verkar ytterst osannolikt”, skrev bland annat Arne Ljungqvist i en artikel i Sports Med 1993.
2004 fick transpersoner delta i OS, även om de fram till 2015 var tvungna att opereras.
Men 2009 vann den då 18-årige Caster Semenya 800 meter i friidrotts-VM i Berlin, och nu ville friidrotten reglera igen.
Friidrottsförbundet kallade sydafrikanen till en läkarundersökning, som hon själv trodde var ett dopingtest. Istället fick hon genomgå sitt livs första gynekologiska undersökning.
Hon fick reda på att hon hade XY-kromosomer och inre testiklar som hon inte visste att hon hade. Det berättade hon själv förra året i en bok.
2011 kom nya regler i friidrott, nu om testosteron istället för om kromosomer. En kvinna med vad som kallades förhöjda testosteronnivåer fick tävla i damklassen om hormonet hölls nere med hjälp av mediciner.
Caster Semenya har en variant av det som kallas DSD, ett mycket sällsynt tillstånd som påverkar könsutvecklingen och gör den tvetydig. María José Martínez Patiños androgenokänslighet är en annan.
Det kan kallas intersex, men Caster Semenya använder inte ordet för sig själv. “Jag är en annan sorts kvinna, jag vet det, men jag är fortfarande kvinna.”
Att fortsätta tävla, fick Caster Semenya veta att hon var tvungen att opereras för att ta bort sina inre könskörtlar. Hon ville inte opereras när hon kände sig frisk och stark, men trots hennes läkares varningar om biverkningar gick hon med på att ta preventivmedel för att minska testosteronnivån i kroppen.
Hon tog preparatet i sex år trots att hon mådde dåligt fysiskt och psykiskt, “fan”, har hon beskrivit det som.
När den indiska löparen Dutee Chand ifrågasatte testosteronreglerna vid skiljedomstolen för Sport Cas och vann, slutade Caster Semenya att ta medicin.
Men 2019 kom friidrottsförbundet med ett nytt regelverk, nu riktat till personer med DSD, som godkänts av Cas.
Förra året vann Caster Semenya i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna där hon hade anmält friidrottsreglerna för bland annat diskriminering, men de gäller fortfarande.
De senaste åren har diskussionen ofta handlat om transkvinnor.
2021 kom Internationella olympiska kommittén (IOC) med ett nytt ramverk kring frågan om transpersoner och personer med variationer i könsutveckling, som bland annat säger att man inte utan bevis ska anta att de har en orättvis fördel.
IOK lämnade under tiden upp till varje sport att reglera saken och flera sporter, som simning, cykling och rugby, har nu istället uteslutit transkvinnor från att tävla i damdivisionen.
När debatten rasade kring boxaren Imane Khelif under OS i Paris i somras tävlade hon enligt IOK:s regler, då det ryskkontrollerade boxningsförbundet sparkades ut ur OS på grund av korruption. Boxningsförbundet hade stängt av henne efter att ha gjort könstester.
Läs mer:
Professor: Kromosomerna är inte avgörande
Khelif till OS-final – och debatten rasar
