Kultur och natur får EU att komma överens

I november rapporterade nyhetssajten Politico att tolv bryggerier från elva europeiska länder gått samman för att lansera en gemensam öl. Närmare bestämt en New England IPA med tropiska smaker och inslag av ukrainsk humle.

Om hipsteröl är det bästa sättet att motverka bilden av EU som ett elitistiskt projekt återstår att se. Men enligt bryggaren Sébastien Morvan var tanken att få folk att associera Bryssel och den europeiska flaggan med något mer populärt än regler. Ölnamnet “The Future is Europe” är lånat från en berömd väggmålning som tills nyligen prydde en fasad i hjärtat av EU-kvarteret. Typiskt nog revs byggnaden i början av december för att ge plats åt EU-kommissionens nya konferenscenter.

Vid årsskiftet går EU:s problembarn Ungern lämnar över ordförandeskapet i ministerrådet till Polen. Samtidigt som två tunga aktörer – Frankrike och Tyskland – dras med i konsekvenserna av respektive regerings kris. Men samtidigt som interna spänningar och externa hot sätter press på EU, blomstrar gräsrotsinitiativ som söker europeisk gemenskap bortom maktens korridorer i Bryssel. Den nya EU-sångboken är ett sådant projekt. Även om omslaget i blått och guld ser högst officiellt ut är satsningen ett helt självständigt försök att lyfta fram en gemensam sångskatt.

– Jag och några andra här i Danmark kände samma längtan efter att lära mig mer om befolkningen i andra EU-länder. Särskilt staterna i öst, varav många gick med i EU 2004 och förväntades acceptera ett kulturellt samförstånd som inte lämnade mycket utrymme för vad de hade att tillföra, säger projektets initiativtagare och chefredaktör Jeppe Marsling på en videolänk med en stor Europakarta i bakgrunden.

Redan då, 2015, fanns det en känsla av det faktum att samhället var skörare än man kan tro eftersom människorna i de olika medlemsländerna i allmänhet saknar känslomässiga band till varandra. Med EU:s motto “United in diversity” som ledstjärna har den ideella organisationen European Union songbook association sedan dess samlat sex sånger från varje medlemsland. Inför folkomröstningar, under nomineringsarbetet, har man tagit hjälp av musikhögskolor och körorganisationer. Den populära förankringen har varit viktig.

– Det är därför det här projektet har varit så givande. Folk kan verkligen alla dessa låtar, försäkrar Marsling, som själv är journalist och författare.

Hur kan vi skapa något där människor i allmänhet får möjlighet att träffas och utbyta idéer? Det var tanken med sångboken.

De har medvetet avstått från att söka EU-stöd.

– Politiskt sett ville vi signalera att det här projektet inte har sprungit ur EU-systemet, Creative Europe eller något liknande eftersom folk som är skeptiska till EU anser att det inte är ett demokratiskt projekt. Den kritiken har funnits i evigheter, förklarar Marsling.

Istället har de finansierat sångboken med pengar från elva kulturministerier och medel från tre danska fonder. Huvuddelen av arbetet har varit frivilligt eller skett inom ramen för lokalredaktionens tjänster på exempelvis musikskolor. Den stora utgiften har varit professionella översättningar av alla låtarna till engelska – helt enkelt för att det är det vanligaste andraspråket i EU.

Projektet som var tänkt att ta tre till fyra år tog nästan tre gånger så lång tid. Arrangemanget är inspirerat av den populära danska “Højskolesangbogen” från 1800-talet, som idag innehåller över 600 sånger, indelade efter tema. EU-sångboken gavs ut i november och innehåller 164 sånger i sex olika kategorier: kärlek, natur och årstider, frihet och frid, folkvisor och traditionella sånger, tro och barnsånger.

– Sångboken förkroppsligar tanken att EU inte bara är ett system med adress i Bryssel och Strasbourg. Med titeln i guld ser det väldigt officiellt ut, men det står också att det är ett medborgarprojekt, säger Marsling.

Förhoppningen är att människor i de 27 EU-länderna ska kunna närma sig varandra med hjälp av sångerna, oavsett om mötena sker på ett universitet, ett café eller en tågstation. För att öka tillgängligheten har även en gratisapp tagits fram.

– Om vi ​​vill ha ett starkt EU måste vi förstå att det europeiska narrativet eller den så kallade europeiska identiteten är något väldigt svårfångat om det inte bottnar i de enskilda nationernas gemensamma erfarenheter, säger Marsling och konstaterar att det här är en mångfaldig region. som sträcker sig “från barrskogen i Sverige till Medelhavet”.

Naturen är också påfallande närvarande i de svenska bidragen, från “Änglamark” av Evert Taube till “Oppna landskap” av Ulf Lundell och “Idas sommarvisa”.

– Det var väldigt slående, säger Susanne Rosenberg, professor i folksång vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, som varit involverad i projektet sedan starten 2015.

Ett annat vanligt drag är sångbarheten, där “text och musik växer ihop”.

– Låtarna har den här perfekta kombinationen och därför har de också överlevt. Folk gillar när man känner att tonerna och ljuden passar bra i munnen, konstaterar Rosenberg.

Naturen och det föränderliga landskapet är av en slump också föremål för en ny bokserie utgiven i Sverige av Basebo förlag, belägen mitt i de småländska skogarna. Här, på landsbygden mellan Hultsfred och Vimmerby, driver Christian Holzer både förlagsverksamhet och stuguthyrning. Han är civilekonom och kommer ursprungligen från Tyskland. På 1990-talet blev han och hans familj förälskade i ett fritidshus och flyttade så småningom hit permanent. För en tid sedan blev Holzer kontaktad av förlaget KJM i Hamburg, som frågade om han ville vara med i det europeiska uppsatsprojektet om natur och landskap.

– Deras idé är att det ska finnas en serie landskapsböcker över hela Europa och jag är testpilot i det första landet utanför Tyskland, säger Holzer.

Samtal förs även med förlag i bland annat Finland, Italien, Polen och Irland. Böckerna ska ges ut på varje lands eget språk och även på tyska. Basebo förlag har under året gett ut tre titlar: “Myr” av Mattias Eliasson, “Älv” av Jannete Hentati och “Skärgård” av Christian Pleijel.

– Det pratas mycket om att arter dör ut, men även landskap dör ut. Alla tävlar om mark och de klassiska landskapen, vare sig ängar eller riktiga skogar, hedar eller träskmarker, är hotade. Det är anledningen till att man gör det här, förklarar Holzer.

Han understryker att det inte är faktaböcker, utan personliga uppsatser, där vinklingen varierar beroende på författarens bakgrund. Idén om hållbarhet genomsyrar publikationen, men serien är i första hand ett litterärt projekt. Trots den alleuropeiska ambitionen finns det fortfarande ingen koppling till EU, även om Holzer gärna vill se stöd därifrån i framtiden.

Gemensamma berättelser är också något som EU har efterlyst ur officiell synvinkel. Behovet har uppstått på grund av såväl generationsväxling som expansionen österut, konstaterar musik- och medieforskaren Johan Fornäs, som skrivit boken “Signifying Europe” (Intellect, 2012). Det europeiska samarbetet, som efter andra världskriget handlade om att bevara freden baserat på gemensamt deltagande, har med nya medlemsländer från öst kommit att handla mer och mer om frihet från en yttre fiende som fd Sovjetunionen och Ryssland. Att lägga större vikt vid naturen kan mot denna bakgrund vara en väg framåt för europeiskt symbol- och identitetsskapande, tror Fornäs.

– Det hänger faktiskt ihop med EU:s ursprungliga idé om fred. Genom olika länders organisation och den kapitalistiska ekonomin har vi människor nästan förstört den naturliga grunden för vår existens. Vi har ett gemensamt ansvar att ta på oss skulden i dessa klimatförhandlingar och se till att göra något åt ​​det.

Vilken betydelse tror du gräsrotsinitiativ som EU-sångboken och landskapsserien kan ha?

– Om det är så att det finns en bredare rörelse bakom det här intresset, så kan det ha en viss betydelse för att göra det europeiska projektet till något mer än bara ett elitprojekt för de politiska och ekonomiska krafterna i Europa.