En miljon svenskar har inte tillgång till lågkostnadsalternativ när de handlar mat, konstaterar Konkurrensverket i en rapport. På många mindre orter tillhör den närmaste butiken, och den näst närmaste, samma kedja.
Att det ser ut så här kan bero på att kommunerna enligt plan- och bygglagen har rätt att bestämma var livsmedelsbutiker får etableras, och hur stora de får vara.
– Det är konstigt att de ska veta bättre än vi i branschen vad som är ett bra läge för en butik och om det skulle bli framgångsrikt, säger Heinz Möller, etableringschef på lågpriskedjan Willys.
Enligt honom använder vissa kommuner mattillståndet i plan- och bygglagen som ett verktyg för att reglera konkurrensen och hålla nere antalet aktörer. Det görs bland annat genom att begränsa ytan för nya butiker.
“Det finns platser där vi försökt etablera oss i 5–10 år”
Låga priser kräver ofta stora volymer och stora lokaler.
– Trots att vi har anpassat och gjort oss skalbara så att vi kan rymmas i mindre lokaler, och att vi är flexibla med utrymme och tar hänsyn till miljön, så får vi ofta avslag ändå. Det finns platser där vi har försökt etablera oss i 5–10 år, vi har kämpat och kämpat för att komma dit, men det dyker upp nya hinder hela tiden, säger han.
Enligt Willys är det ett 20-tal kommuner som har ansökt om att få etablera sig i, men stött på patrullering. Men det finns också de som tar emot dem med öppna armar. Ibland är det när man vill etablera en andra eller tredje butik som man fastnar.
– Det finns vita fläckar på många håll, men där vi stött på patrullering är framför allt i sydvästra delarna av Sverige, där vi känner att vi hade kunnat öppna ett stort antal butiker.
– Det är väldigt frustrerande eftersom vi dagligen får samtal från kunder som ber oss etablera oss, där vi kan göra skillnad för deras vardag och ekonomi, säger Heinz Möller.
Bilden bekräftas av en expertrapport av utredare Kristina Alvendal om ineffektivt stadsbyggande, som berör frågan om butikskedjornas möjligheter att etablera sig.
Enligt rapporten motverkar många kommuner konkurrens från lågprisaktörer. Det är ofta en osäkerhet om hur etableringarna ska hanteras. Det kan handla om frågor som social hållbarhet, miljö, den ökade trafiken eller rädslor för att stadskärnorna ska förstöras om lågprisbutiker får etablera sig utanför dem.
– Vissa kommuner säger rakt ut att “vi behöver inget lågt pris”. Vissa säger “vi ska inte ha mat här, det är fel plats”. En tredje aspekt är att när kommuner idag planerar för en ny stadsdel eller nya kvarter så planerar de inte tillräckligt stora lokaler på bottenvåningen, så det finns helt enkelt inte plats, säger hon.
Men även när kommunen ger tillstånd kan det ta 5–7 år att etablera en butik. Detaljplansändringar tar lång tid.
– Om en H&M-butik lägger ner sin verksamhet får man inte flytta in mat, ofta kräver det en detaljplaneändring. Och vilken fastighetsägare vill vänta fem år på en hyresgäst? säger Kristina Alvendal
Konkurrensverkets utredning, vars slutsatser presenterades i slutet av oktober, visar att det år 2022 fanns 100 kommuner som inte hade något lågprisalternativ. Det beskrivs som ett verkligt problem, eftersom åren med hög inflation visade att många hushåll var priskänsliga.
Love Edenborg, expert på planering och byggande på Sveriges kommuner och regioner, SKR, poängterar dock att det är kommunernas uppgift att väga samman alla intressen och planera för hållbar utveckling.
“På 90-talet tog de bort reglerna, men återinförde dem sedan för att de såg att det fanns problem”
Detta inkluderar planering för handel, inklusive försäljning av livsmedel.
– Det är en planfråga, var ska vi bygga och utveckla staden i vår kommun. Det framförs ibland kritik från branschen att kommunerna i vissa fall har möjlighet att detaljplanera endast för annan handel än livsmedel och att den möjligheten bör tas bort. Men de försökte göra det på 90-talet, och införde reglerna igen för att de såg att det var problem. Det handlade om till exempel trafikgenerering och parkeringsplatser, säger han.
Enligt Love Edenborg är det svårt att styra mot en hållbar utveckling utan att kunna påverka sådana faktorer.
Inte heller kommunernas ansvar för planeringen behöver påverka konkurrensen, hävdar han.
– Om man behandlar alla på samma sätt kan jag inte se att det skulle vara konkurrensbegränsande.
Han tror också att många av de 100 kommuner som inte har en lågprisbutik förgäves försöker få dit kedjorna.
Konkurrensverkets slutsats är att behöver se över hur plan- och bygglagen tillämpas. Tillsammans med Bostadsverket ska nu riktlinjer tas fram till stöd för kommunerna.
Läs också: Så här stor vinst gör din lokala Ica-återförsäljare – ny grafik
Läs också: Efter flykten till låga priser – ICA-försäljningen ökar kraftigt igen
