Under veckorna sedan Donald Trumps tredelade valseger – presidentskapet, senaten och representanthuset – har förståsigpåare och analytiker tävlat för att förklara hur det kunde hända. Det har förekommit rimlig kritik mot att den skröplige och impopulära presidenten Biden inte kliver åt sidan tidigare, men otaliga människor har också tagit tillfället i akt att slå till mot saker som de redan ogillat med det demokratiska partiet.
Den tydligaste exemplet på det senare är förmodligen hur människor som länge har rasat mot hotet om den “vakna vänstern” nu, som av en slump, förklarade att Kamala Harris förlorade för att hon var för vaken. Inte långt efter kommer de som i decennier fördömde demokraterna som fega centristiska förrädare och som nu hävdade att felet låg i Harris tvärblocksallians med traditionella republikaner, som motsatte sig Trump.
2024 har varit ett år av historiskt högt politiskt missnöje med sittande regeringar.
Nu är det säkert svårt att argumentera för att Harris drev en särskilt aktiv kampanj i frågor som brukar anses vara vakna, om man inte räknar aborträtten eller det faktum att hon inte deltog i det öppna transhat som nu är en central del av amerikansk politisk debatt. Ändå kan uppfattningen av henne som en San Francisco-liberal förståeligt nog ha alienerat vissa väljare. På samma sätt kan en del på den mer högljudda vänstern ha tjatat om hennes utsträckta hand till sådana som Liz Cheney, så mycket att de avstod helt.
Med tanke på marginalerna för Trumps seger är det dock klart att sådana förklaringar är långt ifrån tillräckliga. För att förstå det ofattbara faktum att amerikanerna nu röstat fram en flerfaldig dömd brottsling som redan försökt begå en statskupp måste man istället titta på mer övergripande faktorer.
En sådan är att 2024 har varit ett år av historiskt stort politiskt missnöje med sittande regeringar. Varenda regeringsparti i den utvecklade världen som har tvingats möta väljarna i år har tappat stödet. Det är första gången på 120 år som det har hänt.
Bland unga amerikaner får nästan 40 procent sina nyheter från så kallade nyhetsinfluencers.
Detta i sin tur beror troligen främst på den ekonomiska utvecklingen efter covid, med inflation som resulterat i dramatiskt fallande reallöner i delar. Varken de förstörda logistikkedjorna under pandemin eller Rysslands invasion av Ukraina har säkert varit dessa regeringars fel, men väljarna har haft svårare att betala mat och räkningar oavsett. Människor som har sett sina liv försämras tenderar att vilja straffa de dominerande.
Den andra stora faktorn är det föränderliga informationslandskapet. Många har pratat om filterbubblor och desinformation på nätet, men få verkar ha riktigt förstått problemets omfattning. I USA får många människor all sin information från antingen avgjort partiska traditionella nyhetskällor som Fox news och ideologisk pratradio, eller från nätets vildare flora av mer eller mindre radikala högerinfluenser och kampanjer. Bland unga amerikaner plocka upp nästan 40 procent sina nyheter från så kallade nyhetsinfluencers. Två tredjedelar av dessa är män, de lutar åt höger politiskt och de flesta blandar nyheter och opinion utan hänsyn till traditionella journalistiska riktlinjer.
I det sammanhanget är det faktum att Elon Musk lägger all sin kraft bakom Trump inte oviktigt. Det visade sig i hur X markera både desinformation och högerpropaganda.
Här är en viktig lärdom även för Sverige, inte minst med tanke på hur Sverigedemokraterna – med regeringens goda minne – fortsätter med sina trollkonton och aggressiva kampanjer mot både journalister och politiska motståndare. Seriösa nyhetsmedier har helt tappat vissa grupper som läsare, lyssnare och tittare och dessutom ofta misslyckats med att själva navigera i denna nya post-truth-värld. I sociala medier, vars algoritmer belönar starka känslor som ilska och avsky, är det också mycket lättare att nå ut med radikal högerpropaganda och desinformation än med seriös faktagranskning och slarvig socialliberalism.
Det betyder inte att det är omöjligt. Ett bra första steg är dock att utgå från en lite rimlig analys av var de stora problemen ligger.
Läs mer:
Erik Helmerson: Netanyahu leder Israel till avgrunden
Amanda Sokolnicki: Just nu hatade högern åsiktskorridorer – så vad hände?
