Betydande summor, alltså. Och då ska man vara medveten om att beräkningen baseras på en oförändrad timlön, alltså att månadslönen faktiskt minskar när arbetstiden förkortas.
Med den sortens fakta på bordet hade man förväntat sig att diskussionen om arbetstidsförkortning skulle vara över. Ingen ansvarsfull aktör kan rimligen vilja försämra branschens konkurrenskraft just när Sverige kämpar för att ta sig ur lågkonjunkturen.
Men frågan kommer att prägla vårens förhandlingar som inleds på allvar nästa vecka.
Både Socialdemokraterna och LO har visserligen drivit frågan om lagstadgad arbetstidsförkortning i förgrunden. S-kongressen äger rum först under försommaren nästa år och LO:s interna arbetstidsutredning levereras först den 15 maj.
Men bara hotet om att ge vika i arbetstidsfrågan via lagstiftning sätter spår.
I veckan meddelade arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen att man vill ta bort det nuvarande systemet för arbetstidsförkortning som finns i kollektivavtalet. Anledningen är att det skulle leda till ännu kortare arbetstid om det sker ett maktskifte 2026 och den normala arbetstiden kommer då att förkortas genom lagstiftning.
De fackliga motsvarigheterna protesterar naturligtvis mot Teknikföretagens krav. Men det bästa de kan göra för sina medlemmar är att kräva av Socialdemokraterna och LO att de tydligt säger att det aldrig kommer att bli en lagstiftning om kortare arbetstid.
Det blir svårare att nå förhandlingsvägen.
Det handlar om den svenska modellen, som facket brukar värna om. Enligt den är det arbetsmarknadens parter som förhandlar om löner och villkor. Riksdag och regering måste hålla sig undan.
I olika skeden har dock förbundet drivit sina krav politiskt och därigenom fått ett snabbt spår till bättre villkor för löntagarna. Semesterregler och anställningsskyddslagen är till exempel undantag från den svenska modellen.
Men den här gången kan kravet på lagstadgad arbetstidsförkortning få motsatt effekt – det blir svårare att nå förhandlingsvägen.
En pyrrhoseger för förbundet.
