Leif Silbersky – en fighter som älskade rampljuset

Han var stjärnadvokat, deckarförfattare, debattör – och kändis i 60 år.

Leif Silbersky deltog i nästan alla Sveriges spektakulära försök och jobbade ända till slutet.

– När jag fyller 90 ska jag gå ner till heltid, sa advokaten som fyllde 86 år.

Leif Silbersky var en fighter som älskade dramat, striden och spelet i rättssalen. Han gillade att stå i rampljuset.

Han spelade alltid huvudrollen i rätten – oavsett om han var en ung aggressiv advokat på frammarsch eller som under senare decennier landets kanske mest erfarna och respekterade advokat.

Han var försvarare i en lång rad fall, bland dem engelska mordet, Hagamannen, diskotekbranden i Göteborg, Trustorattacken och helikopterrånet.

“Jag känner mig som en ung pojke”

– Jag känner mig som en ung pojke på 40, och som advokat lika sugen på att slåss som alltid. Jag älskar den juridiska kampen. Det är samma adrenalin som pumpar runt i kroppen som när boxaren får höra att “sekunderna lämnar ringen”, sa han till Dagens Nyheter i samband med sin 75-årsdag.

Och boxning kunde han relatera till. Han sågs alltid på de stora boxningsgalorna på 1960-talet innan proffsboxning förbjöds i Sverige tillsammans med sin manager och lärare Henning Sjöström. Liksom i raseri av alla andra galor och premiärer fanns hans bild ständigt i veckotidningarna.

Som ung advokat fick Leif Silbersky jobb på Henning Sjöströms advokatbyrå 1962. Kändisadvokaten Sjöström var en klart lysande stjärna och ett föredöme för den nyanställde. Tillsammans kämpade de för de svårt funktionshindrade barnen i Neurosedynskandalen på 1960-talet och vann det stora skadeståndsmålet mot läkemedelsföretaget Astra.

Neurosedyn-målet var ett genombrott

– Henning lärde mig att inte vara rädd. Våga sticka ut hakan. Våga vara udda. Och att alltid vara lojal mot kunden, sa Leif Silbersky till Vi 2010.

Neurosedyn-målet blev Sjöströms stora genombrott och även Silberskys. Efter sju år startade han ett eget advokatkontor och sedan kom de stora uppdragen och framgångarna slag i slag.

Leif Silbersky föddes i en judisk familj i Malmö 1938. Han träffade sin blivande fru Rita som sexåring när de spelade mitt emot varandra i en pjäs i den judiska församlingen. De skulle kyssas i slutscenen, men han vägrade.

– Jag har tagit upp det igen. Vi tog upp bekantskapen några år senare och blev ett par i sena tonåren. Så har det förblivit. Två barn och sex barnbarn är det bästa vi har, sa han till hufvudstadsbladet 2021.

Ville bli pilot

Han siktade tidigt högt och ville bli pilot. Det gick inte på grund av ett mindre synfel, så han började studera juridik istället. Och tog examen på rekordtiden två och ett halvt år.

Som anställd hos Henning Sjöström fick han snart uppmärksamhet i media. Både som advokat och premierlejon. Tillsammans svarade de på läsarnas juridiska frågor i en veckotidning. Tillsammans skrev de även boken Att skilkas på svenska (1966), som väckte stor uppmärksamhet.

Efter fem år ansökte Silbersky om medlemskap i Advokatsamfundet, men fick avslag. Av oklara skäl. Han var själv säker på att man genom att neka honom inträde försökte komma åt den färgstarka Sjöström, som retade många.

Till sist dömde Högsta domstolen till Silberskys fördel.

– Jag är nog den enda verksamma advokaten som har HD:s enhälliga ord att jag är en bra advokat, sa han till DN 2013.

Försvarade porr kungar

Även som advokat på egen byrå tog han sig an uppmärksammade ärenden. Han försvarade Curt Hson och andra porrkonungar i pressfrihetsmål, han var den spionanklagade Bertil Ströbergs advokat och försvarade Reefat El-Sayed i Fermentas-skandalen.

Han vann många mål, han förlorade många. Men stod alltid i centrum och gav en bra show. Han intervjuades ständigt i press, radio och tv och var en flitig gäst i debattprogram och tv-soffor.

Silbersky skrev debattartiklar om juridiska frågor samt debattböcker med titlar som Love in the Name of the Law (1967) om familjerätt och Sora tukt og sedlighet (1969) om pornografi.

Redan vid 36 års ålder skrev han självbiografin Jag är jurist (1974). Och tillsammans med vännen och författaren Olof Svedelid skrev han ett 30-tal deckare om den judiske advokaten Samuel Rosenbaum.

“Finns det ingen annan än Silbersky?”

Silbersky var alltid i centrum, alltid i media. Han överglänste alla sina kollegor.

“Finns det inga andra advokater i Sverige än Leif Silbersky?” frågade en medverkande skribent i DN 2008.

Leif Silbersky var länge Sveriges mest anställda jurist. Han sågs mest i media så det var han som folk vände sig till.

– De brukar säga att om du är skyldig så ska du ha Silbersky, säger SVT-filmaren Tom Alandh som gjorde dokumentären Silbersky i tre delar 2019.

Leif Silbersky sa alltid att han tog sig an alla som kom till honom – “en massa skitstövlar”, som han uttryckte det – men vägrade att blanda sig i narkotikabrott.

Avskyvärda narkotikabrottslingar

– Jag känner ett sådant förakt för dem som ägnar sig åt smuggling och narkotikahandel. Jag kanske inte skulle göra mitt bästa för dem som advokat, sa han till hufvudstadsbladet.

Han sa att han hade försvarat “många riktiga röta ägg, hemska och skrämmande människor” – men att hans motto var: “Bättre tio skyldiga går fria än att en oskyldig döms”.

Silbersky minskade en aning under senare år men tog sig an kunder och skrev artiklar i de senare. Han förklarade att han var en bättre advokat i 60- och 70-årsåldern än han hade varit som ung.

Lovade att gå ner till heltid

– Jag har lovat att gå ner till 100 procent arbetstid när jag fyller 90. Det är väl 40 timmar i veckan. Det ska jag klara av, sa han till hufvudstadsbladet.

Både han och hans fru drabbades av cancer ungefär samtidigt 1990, men återhämtade sig efter lång och svår behandling. Han förklarade att upplevelsen gjorde honom “mer ödmjuk”.

Leif Silbersky blev 86 år gammal. Han efterlämnar sin fru Rita, två barn och sex barnbarn.