Om regeringens brottsoffensiv ska lyckas måste missbruket av offentlig information stoppas, eller i alla fall kraftigt begränsas. För ett år sedan tillsattes därför en utredning för att stärka skyddet av personuppgifter inom tryck- och yttrandefrihetsområdet. I onsdags överlämnades den till justitieminister Gunnar Strömmer (M).
Det samlade anslaget är välkommet och förståeligt: Grundlagsskyddet bör begränsas för söktjänster som publicerar personuppgifter. Tack vare ett utgivningsbevis gömmer sig idag herr Koll och andra bakom grundlagarna som är avsedda att skydda journalistiken från statliga ingrepp, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.
Men hur detta kommer att ske eller vilka söktjänster som kommer att omfattas är inte glasklart. Många motstridiga intressen ställs mot varandra.
“Den känsligaste informationen är adressen. Det är med hans hjälp som gängen hittar offrens hem.”
Hur påverkas till exempel journalistiken om söktjänsters information begränsas? I detta avseende har öppenhet tjänat Sverige väl. Det har gjort det möjligt att se över makten, motverka korruption och lagt grunden för ett högt förtroende för myndigheterna.
Hur kommer de bakgrundskontroller som behövs för att motverka brottslig infiltration av myndigheter, kommuner och företag att påverkas om grundlagsskyddet avskaffas för söktjänster som visar vilka brott en person är dömd för? Di tog specifikt upp detta dilemma i en artikel på torsdagen.
Utredaren Daniel Gustavsson har tagit fram en juridisk lösning på problemet. En möjlighet öppnas i grundlagen för den lagstiftande vägen att stoppa söktjänster. Det kan innebära att EU:s dataskyddsförordning GDPR och dataskyddslagen, som är utformade specifikt för behandling av personuppgifter, blir tillämpliga. Exakt vilka söktjänster som kommer att omfattas är oklart; det avgörs från fall till fall i ett senare skede.
Gunnar Strömmer sammanfattade utmaningen så här: “Är det möjligt att åstadkomma en lagreglering som å ena sidan kan skära bort sådant som medför alltför höga kostnader för personlig integritet och utsatthet för brott och å andra sidan ta hänsyn till sådant som tjänar en allmänt ändamål?”
Trots sitt lidande gör regeringen klokt i att driva processen framåt. Den organiserade brottsligheten tar ingen paus.
För bara några dagar sedan exploderade en sprängladdning vid en fastighet på Gärdet i Stockholm. Men det var fel grind som sprängdes. På adressen bor en man som har samma efternamn som en annan person som var det verkliga målet, enligt Aftonbladet. Det är inte första gången som gärningsmännen får fel på personen och adressen.
Den mest känsliga informationen är adressen. Det är med hans hjälp som gängen hittar offrens hem. Att Skatteverket ska veta var medborgarna bor betyder inte att alla måste veta. Detta bör regeringen ta hänsyn till.
Svensk öppenhet är unik. Men den förutsätter att staten är stark och brottsligheten begränsad. Sverige ser inte ut så längre. Offentlig data missbrukas systematiskt av kriminella. Och söktjänsterna, vars tveksamma affärsidé är att sammanställa offentlig information och sälja den vidare till vem som helst, har blivit ett brottsverktyg.
Det är givetvis välkommet att regeringen tagit upp detta. Men av Gunnar Strömmers kommentarer att döma återstår tyvärr mycket arbete, både juridiskt och politiskt, innan söktjänsterna eventuellt begränsas. Under tiden kvarstår problemet.
