Den ryska armén avancerar på flera frontsektioner, men har samtidigt stora problem. I mer än tre månader har Ukraina kunnat ockupera stora områden i den ryska Kursk-regionen utan att den numerärt sett större ryska militärstyrkan har kunnat ta tillbaka kontrollen.
Militära experter menar att Ryssland helt enkelt saknar förmågan att genomföra stora samordnade operationer.
I Kursk attackerar det ryska infanteriet i så kallade “köttvågor” som är så intensiva att soldaterna trampar på sina döda kamrater, enligt vad ukrainska soldater säger till Wall Street Journal.
Enligt västerländska bedömningar Ryssland har förlorat omkring 200 000 dödade soldater sedan den fullskaliga invasionen började. Efter knappt tre års krig i Ukraina har Ryssland därför lidit mer än tio gånger så många förluster som Sovjetunionens i Afghanistan under tio år.
Det finns rapporter om 1 000-1 500 ryssar dödade om dagen, och oktober sägs ha varit den blodigaste månaden i kriget hittills.
Upp till 30 000 män rekryteras nu varje månad, och de används för att fylla på militära enheter som har tunnats ut av så många soldater som dör.
Samma syfte har de 10 000 nordkoreanska soldater som har anslutit sig till Rysslands krigsansträngning mot Ukraina.
Utländska trupper lär knappast bli avgörande, även om det har pratats om att Nordkoreas ledare Kim Jong-Un är redo att skicka betydligt större antal nordkoreaner.
I början av Rysslands fullskaliga invasion gick det rykten om att Bashar al-Assad skulle skicka syriska trupper, men det blev aldrig av. Den islamistiska Houthi-milisen i Jemen sägs rekrytera hundratals soldater för den ryska krigsinsatsen, under täckmantel av höga löner och ryskt medborgarskap, men det är obekräftade uppgifter.
Putin får viktigt stöd från sina allierade: drönare och robotar från Iran och Nordkorea och spetsteknologi och pengar från Kina.
Men när det kommer till kanonmat måste han förlita sig på inhemska resurser.
Den “frivilliga” mobiliseringen har inte varit tillräckligt effektiv. Militären lockar riktigt stora pengar. I storstäder som Moskva och Sankt Petersburg får en person som skriver kontrakt ett engångsbelopp motsvarande över 200 000 kronor. Men allt fler är medvetna om att de står inför en säker död. Enligt den ryska militärbloggaren Anastasia Kasjevarova är överlevnadstiden för en rysk soldat vid fronten mindre än en månad.
Under 2022 och 2023 Ryssland använde sig i stor utsträckning av dömda fångar som lovades straffrihet om de lät sig rekryteras in i kriget. Den sköttes av Jevgenij Prigozjin, chef för den privata armén Wagner, som fortfarande var presidentens förtrogna. De flesta dog eller skadades och idag är många fängelser i stort sett tomma på fångar att rekrytera.
Vad finns kvar? Tvångsmobilisering skapar helt andra politiska problem än “frivillig” rekrytering. När Putin i september 2022 beordrade en “delvis mobilisering” som svar på de ukrainska framgångarna i Charkiv- och Cherson-regionerna bröt protester ut och hundratusentals unga män flydde landet.
Ändå kan det vara vad som krävs om Putin ska kunna samla en större arméstyrka. Alternativet är att skicka värnpliktiga, med bara några månaders utbildning, till fronten.
Det är också politiskt riskabelt, eftersom Putin har lovat att inte göra det. Men att förlora kriget är ännu mer riskabelt – för Putins överlevnad.
Den ryska armén avancerar på flera frontsektioner, men har samtidigt stora problem. I mer än tre månader har Ukraina kunnat ockupera stora områden i den ryska Kursk-regionen utan att den numerärt sett större ryska militärstyrkan har kunnat ta tillbaka kontrollen.
Militära experter menar att Ryssland helt enkelt saknar förmågan att genomföra stora samordnade operationer.
I Kursk attackerar det ryska infanteriet i så kallade “köttvågor” som är så intensiva att soldaterna trampar på sina döda kamrater, enligt vad ukrainska soldater säger till Wall Street Journal.
Enligt västerländska bedömningar Ryssland har förlorat omkring 200 000 dödade soldater sedan den fullskaliga invasionen började. Efter knappt tre års krig i Ukraina har Ryssland därför lidit mer än tio gånger så många förluster som Sovjetunionens i Afghanistan under tio år.
Det finns rapporter om 1 000-1 500 ryssar dödade om dagen, och oktober sägs ha varit den blodigaste månaden i kriget hittills.
Upp till 30 000 män rekryteras nu varje månad, och de används för att fylla på militära enheter som har tunnats ut av så många soldater som dör.
Samma syfte har de 10 000 nordkoreanska soldater som har anslutit sig till Rysslands krigsansträngning mot Ukraina.
Utländska trupper lär knappast bli avgörande, även om det har pratats om att Nordkoreas ledare Kim Jong-Un är redo att skicka betydligt större antal nordkoreaner.
I början av Rysslands fullskaliga invasion gick det rykten om att Bashar al-Assad skulle skicka syriska trupper, men det blev aldrig av. Den islamistiska Houthi-milisen i Jemen sägs rekrytera hundratals soldater för den ryska krigsinsatsen, under täckmantel av höga löner och ryskt medborgarskap, men det är obekräftade uppgifter.
Putin får viktigt stöd från sina allierade: drönare och robotar från Iran och Nordkorea och spetsteknologi och pengar från Kina.
Men när det kommer till kanonmat måste han förlita sig på inhemska resurser.
Den “frivilliga” mobiliseringen har inte varit tillräckligt effektiv. Militären lockar riktigt stora pengar. I storstäder som Moskva och Sankt Petersburg får en person som skriver kontrakt ett engångsbelopp motsvarande över 200 000 kronor. Men allt fler är medvetna om att de står inför en säker död. Enligt den ryska militärbloggaren Anastasia Kasjevarova är överlevnadstiden för en rysk soldat vid fronten mindre än en månad.
Under 2022 och 2023 Ryssland använde sig i stor utsträckning av dömda fångar som lovades straffrihet om de lät sig rekryteras in i kriget. Den sköttes av Jevgenij Prigozjin, chef för den privata armén Wagner, som fortfarande var presidentens förtrogna. De flesta dog eller skadades och idag är många fängelser i stort sett tomma på fångar att rekrytera.
Vad finns kvar? Tvångsmobilisering skapar helt andra politiska problem än “frivillig” rekrytering. När Putin i september 2022 beordrade en “delvis mobilisering” som svar på de ukrainska framgångarna i Charkiv- och Cherson-regionerna bröt protester ut och hundratusentals unga män flydde landet.
Ändå kan det vara vad som krävs om Putin ska kunna samla en större arméstyrka. Alternativet är att skicka värnpliktiga, med bara några månaders utbildning, till fronten.
Det är också politiskt riskabelt, eftersom Putin har lovat att inte göra det. Men att förlora kriget är ännu mer riskabelt – för Putins överlevnad.
