Fråga: Hej! Min tolvåring har fortfarande lite svårt att somna ensam. Han föredrar att vi är med honom i rummet och sitter på sängkanten.
Vad mysigt det är för att få ihop den där stunden på kvällen, vi funderar på om vi gör honom en otjänst genom att fortfarande “sova” honom. Vi vill att han ska lära sig att vara trygg med att somna på egen hand, att kunna åka iväg på läger och sova med vänner. Han kan sova över hos vänner, och lyckas somna själv då, men han gillar det inte.
Har vi suttit uppe för länge?
Marie
Svar: Hej Marie!
Vi förstår av ditt brev att du tycker att nätterna är mysiga men att du samtidigt funderar på vad du kan göra för att din son ska känna sig trygg när han sover ensam.
I Sverige är normen för barn att sova ensamma, men så är det inte i andra delar av världen, och genom historien har det varit mer norm än undantag för familjen att sova tillsammans, även med stora barn.
De flesta vuxna gillar att ligga med sin partner och känna sig trygga med att känna en annan person nära, och om vi har det i åtanke kan vi lättare förstå barn som vill ligga med sina föräldrar.
Med det sagt vi förstår att det inte är det du vill, och då behöver du hitta orsaken till att barnet har svårt att somna på egen hand och försöka förstå om det bottnar i något annat. Det kan till exempel handla om stress och oro, mörkerrädsla, separationsångest eller helt enkelt ett behov av trygghet.
Prata med din son utan att förringa hans känslor. Ett tolvårigt barn är tillräckligt gammalt för att förklara sig själv hur han känner. Du kan fråga honom varför han tror att han har svårt att somna själv och hur han mår när han ligger ensam. När man förstår orsaken är det lättare att hitta lösningar utifrån det specifika barnets behov.
Att sitta bredvid barnet gör det inte en björntjänst, man kan göra förändringar och införa nya rutiner successivt.
Du kan prata med barnet om att börja med att lämna dörren öppen medan du själv är utanför och göra något så att de hör dig. Kanske har barnet en egen uppfattning om vad som kunde ha fungerat som ett första steg? Prata och kom på en plan tillsammans.
Ibland kan det hjälper också att ta små steg mot att barnet ska kunna hantera saker själv i andra situationer i vardagen, till exempel genom att gå och handla själv eller hjälpa till i hemmet, så att barnet får ett ökat förtroende för sina förmågor. Uppmuntra och ha tålamod. Tveka inte att söka hjälp om du behöver mer stöd i frågan.
Med vänliga hälsningar, Maria Borda och Türkan Sönmez
|| Har du en egen fråga till Maria Borda och Türkan Sönmez? Fyll i formuläret nedan eller maila frågan till inpalivet@hdsydsvenskan.se och skriv “Familjecoacher svarar” i ämnesraden.
