En av de största frågorna i samhällsdebatten är klimatförändringarna och vad som kan göras för att bromsa dem. Den fråga som diskuteras mest runt svenska folkets köksbord är förvisso kriminalitet, men det enda som oroar fler idag än klimatförändringarna är risken för ökad rysk aggression.
Mot denna bakgrund är det fförvånande att det så ofta hävdas att Sverige skulle ha problem med att människans ansvar för klimatförändringarna ifrågasätts. Påståendet är vanligt i den politiska debatten och senast i samband med klimatmötet COP29 rapporterade SVT om problemet med svenska folkets “kunskapsförnekelse”.
Detta är dock en helt missvisande beskrivning av svensk klimatopinion. Faktum är att knappast någonting har ett så enormt brett stöd som just att klimatförändringarna är ett stort problem och att det beror på mänsklig aktivitet.
När Demoskop i oktober uundersökt saken, uppgav endast två procent av de tillfrågade att de tror att klimatförändringarna enbart beror på naturliga orsaker, det vill säga den syn som brukar beskrivas som “klimatförnekelse”. Bland SD-väljarna, den grupp som tvivlar mest, är andelen sex procent.
I andra länder är hållningen vanligare. En studie från Yale 2023 visade till exempel att hela 30 procent av amerikanerna tror att klimatförändringar har naturliga orsaker. Men i Sverige är det svårt att hitta någon annan åsikt som är lika ovanlig. Som jämförelse kan nämnas att till exempel 15 procent av svenska folket tror att astrologer kan förutse framtiden (SOM-institutet 2023). Det finns heller inga tecken på att andelen som ifrågasätter människans ansvar för klimatförändringarna ökar, opinionen är anmärkningsvärt stabil.
Det finns dock en begränsad viljaa att själv vidta några mer omfattande åtgärder. I en undersökning av Kantar Sifo beställd av PwC 2023 framkom att medan 47 procent planerar att använda mindre energi hemma av klimatskäl, är det bara 14 procent som planerar att flyga mindre och likaväl välja kollektivtrafik istället för bil. Ju mer åtgärderna påverkar den egna vardagen, desto svagare blir stödet.
Vad tror svenska folket kan göra skillnad? Av Svenskt Näringslivs undersökningar på området framgår att störst är förtroendet för ny teknik och innovation (30 procent), följt av restriktioner för miljöpåverkan eller stöd till miljövänliga produkter (båda 19 procent). Enligt samma undersökning är de aktörer som svenska folket uppfattar i störst utsträckning kan lösa problemet företag (28 procent), följt av konsumenter (25) och politiker (21).
En nyckelfråga för att kunna bromsa klimatförändringarna och förändra samhället är förstås utbyggnaden av fossilfri elproduktion, för att kunna elektrifiera transporter och förändra industriella processer. Här finns, till skillnad från den ofta konfliktfyllda politiska debatten, ett mycket brett stöd för all fossilfri elproduktion.
I Demoskops undersökning stödet är starkast för solkraft, som hela 90 procent tycker att Sverige bör satsa på, men det finns också mycket starkt stöd för vattenkraft (89), vindkraft (73) och kärnkraft (72). Påståendena om att svenska folket i någon betydande utsträckning skulle ifrågasätta klimatförändringarna och behovet av anpassning är helt utan stöd av den faktiska opinionen.
Det är i och för sig problematiskt det Svenska folkets syn på dessa viktiga frågor beskrivs på ett missvisande sätt. Men konsekvenserna av sådana mytiska bilder riskerar att bli mer långtgående än man kan föreställa sig. Om näringslivet ska kunna fortsätta den omställning som nästan alla vill se – och främst företagen bedöms kunna genomföra – krävs ett starkt och långsiktigt stöd från politiken.
Näringslivet, framför allt i Sverige, förändras i snabb takt, men om de investeringar som görs ska vara hållbara måste man kunna lita på politiken. Politiska företrädare som får intrycket att väljarna tvivlar på klimatförändringarna och behovet av anpassning riskerar att bli kortsiktiga och tveksamma inför nödvändiga prioriteringar. Den motsätter sig direkt övergången.
På samma sätt är det sig med viljan att investera i ny fossilfri elproduktion. Skapas en bild av att stora grupper av svenska trafikanter tvivlar på att omställningen behöver genomföras blir det mer riskabelt att investera.
Det är lätt att förstå att det i politisk debatt och medierapportering kan vara frestande att måla upp bilden av en problematisk grupp “klimatförnekare”, men priset för denna missvisande beskrivning riskerar att bli mycket högt.
Markus Uvell, opinionsanalytiker Nordic Public Affairs
