Som skyddsombud i förskolan kan vi inte riktigt förstå vad rektorerna menar när de skriver att vår upplevelse av vår vardag väcker starka känslor hos oss. Det är ingen upplevelse, det är vår verklighet.
Detta är en insändare.Åsikterna är skribentens egna.
Öppna bilden i helskärmsläge Bild: TT
Vi har hög arbetsbelastning och vår arbetsmiljö är inte bra. De skriver att de gör vad de kan utifrån de ramar och ekonomiska förutsättningar de har att hantera, men det finns lagar som ska följas. Arbetsmiljön ska vara god och säker för de anställda och arbetsmiljölagen tar inte hänsyn till ekonomin, lagen ska följas och det gör att resurserna ska anpassas efter arbetets krav.
Annons
Vi ser inga större försök att förbättra arbetsmiljön som de beskriver. När vi och våra kollegor rapporterar incidenter med till exempel stress och hög arbetsbelastning får vi ofta tillbaka att lösningen är att förändra vårt sätt att arbeta, men det finns inte så många fler sätt vi kan prova nu, vi har redan vänt ut och in flera gånger. Dessutom har vår tid i barngrupper minskat de senaste åren och har ersatts med olika arbetsgrupper och mötesforum, som inte regleras av skollag eller läroplan. Det gör att undervisning tillsammans med barnen, som är vårt kärnuppdrag, kommer i förgrunden.
Annons
Vi har en hög utbildning, men i dagsläget får vi knappt någon möjlighet att använda den. Vi måste släcka bränder, täcka för varandra och hoppas att vi klarar oss igenom dagen, så att lära tillsammans med barnen blir ofta ren tillsyn och omsorg istället.
När kommer de verkliga förändringarna att ske?
Skyddsombud för Sveriges Lärare i Sandviken, genom Sara Söderlund, huvudskyddsombud för förskolan.
