Situationen i Östersjön är akut. Torskbeståndet har kollapsat i så lindrig grad att man nu talar om så kallad “sliptorsk”. Ett stort huvud med en lång ormliknande kropp. Framför allt finns det knappt några kvar.
Barn ska inte simma i det gröna algblommande vattnet. Kvinnor som är gravida eller vill bli gravida ska helst inte äta fisk från Östersjön alls. Inte barn heller för den delen. Fisken är giftig. Sedan flera år har även flundran varit hotad, eftersom sillen och flundran riskerar att gå samma öde till mötes som torsken.
Man får en känsla av att mycket har gått väldigt fel här alldeles för länge. Och det ligger många saker bakom. Eutrofiering, klimatförändringar, miljögifter, överfiske. Jag kommer huvudsakligen att ägna denna text åt det senare.
Otroligt många kräver att vi politiker agerar. Sportfiskare, småskaliga yrkesfiskare, folk som bor längs kusten, ja, alla som vill ha ett levande och friskt hav i allmänhet. Det handlar om möjligheten att försörja sig, om tillgång till naturen, om tradition, kultur och biologisk mångfald.
Fisk är inte en oändlig resurs. Överfiske gör att det tas mer ur havet än vad bestånden kan återhämta sig från. Det beror på storskaligt industrifiske, på systematisk felrapportering, bristande beslutsunderlag och politiskt misslyckande. I alldeles för många år har politikerna i EU:s ministerråd valt att sätta för höga kvoter. Ja, det har hänt med olika regeringar. Men man måste komma ihåg att situationen har eskalerat, och att problemen med felrapportering och bristande beslutsunderlag har blivit alltmer uppenbara.
Sedan EU-valet i våras har jag varit riksdagsledamot (tack för förtroendet!) och arbetar med frågor inom industri, energi, regional utveckling och fiske. EU-parlamentets fiskeriutskott har tidigare dominerats av ledamöter från de södra delarna av unionen. Många av dem är betydligt mer positiva till storskaligt industrifiske än de flesta i vårt land. Nu ser det annorlunda ut. Det är totalt sex representanter från Sverige i den relativt lilla nämnden och fem av oss (S, MP, C, L och M) samarbetar bra. Den sjätte sticker ut. Jag ska förklara varför.
Den 23 september i år röstade fiskeriutskottet om den så kallade “femprocentsregeln” i EU:s förvaltningsplan för Östersjön. Denna skyddsmekanism säger att kvoterna ska sättas på ett sätt som säkerställer att det är mindre än 5 procents sannolikhet att hamna under den lägsta nivå som ett bestånd kan tillåtas minska till innan det antas att beståndet inte kan föröka sig.
Kort sagt; om risken för kollapsade bestånd är för stor måste det leda till lägre fiskekvoter eller totalstopp. Kommissionen ville avskaffa denna skyddsmekanism.
Det krävdes majoritet för att förslaget skulle hävas. Resultatet av omröstningen blev 13 mot 13. Så ingen majoritet, förslaget misslyckades. Östersjön vann, med minsta möjliga marginal.
På den här rösta, SD:s representant var inte närvarande. Det kan förstås finnas många anledningar till detta, jag går inte alltid själv på alla nämndmöten. Ibland krockar det med en annan nämnd till exempel. Därför måste man kolla agendor, och prioritera vad som är viktigast.
Här hade vi marginalen på en enda röst. Omröstningen hade en direkt inverkan på Östersjön. Vi andra svenskar prioriterade detta som högt. SD gjorde inte det.
När Jimmie Åkesson fick frågor om Östersjöns svek i riksdagens EU-debatt började han rabbla om att hans parti inte sysslar med orealistiska “önskelistor” utan bygger på “verkligheten”. Jag tror att han helt enkelt inte förstod frågan. Verkligheten är att Östersjön befinner sig i en akut kris och att SD inte bryr sig.
Under hösten regeringen som SD står bakom har också röstat för kraftigt höjda kvoter. Igen. Även om vi alla vet hur illa läget är.
Det som krävs är ett återhämtningsuppehåll, ett totalt stopp för storskaligt industrifiske. Åtgärder krävs för att stoppa övergödningen. Skärpade kontroller mot felanmälan. Vi måste ha en försiktighetsprincip innan vi beslutar om kvoter. Ta inte ut det maximala.
Åkesson äter tydligen inte fisk. Jag vill inte tro att arrogansen inför frågan handlar om det.
Sofie Eriksson (S), EU-parlamentariker från Grängesberg och krönikör för hufvudstadsbladet.
