Israeliska soldater på platsen öppnade eld, men sköt inte för att döda. Bilarna vände. Händelsen säger mycket om hur komplicerat det kommer att vara när man upprätthåller vapenvilan efter Israels tillbakadragande i januari. Av allt att döma var de utvisade Hizbollah-männen inte främlingar, utan invånare i byn. När sådana människor återvänder till de många gränsbyarna återvänder Hizbollah automatiskt, beväpnade eller obeväpnade.
De 80 000 evakuerade israelerna på andra sidan gränsen tror inte att vapenvilan kommer att leda till något bestående lugn.
– Om en utkik på vår sida av gränsen ser en person på moped med ett gevär på andra sidan, kommer vi att skjuta skarpt? Knappast. Folk kommer att säga “Ska vi starta ett krig för en sådan bagatell?”; “Ska du göra Trump ilska?”, säger Benny Ben-Muvhar, en ledande regional politiker i norra Galileen på en presskonferens.
Bara ett fåtal av de 80 000 israeliska evakuerade och de över 100 000 libanesiska evakuerade kan återvända till sina hem längs gränsen. Många av bostäderna är helt eller delvis förstörda och ofta fungerar inte el, vatten och avlopp. Varken israeler eller libaneser kan flytta hem förrän den libanesiska armén tar upp ställningar i de områden som Israel måste lämna före den 25 januari.
Avtalet om eldupphör utarbetades av USA:s medlare Amos Hochstein under manglingarna med Israel och Libanon – och indirekt med Hizbollahs ombud, det libanesiske parlamentets talman Nabih Berri. Texten är svårtolkad och ibland medvetet vag – i frågor där parterna inte kunde komma överens. En nyckelskillnad är den mellan “direkta” och “indirekta” hot mot Israel. Om Israel ser ett direkt hot, till exempel en raket som sätts ihop, kan det agera “live” – det vill säga attackera målet samtidigt som det underrättar den internationella, USA-ledda, övervakningskommissionen. Om Israel upptäcker “indirekta hot”, såsom grävning av tunnlar eller import av iranska vapen via Syrien, så måste den libanesiska armén och FN-styrkan UNIFIL ges möjlighet att ta itu med saken innan Israel kan attackera.
En annan skillnad görs i avtalet mellan områden söder om Litanifloden och områden norr om floden. Om Hizbollah eller någon av de palestinska organisationerna bryter mot vapenvilan söder om floden – alltså närmast gränsen – så måste Israel rapportera detta till inspektionskommissionen som med stöd av amerikanska satellitbilder avgör om Israels klagomål är berättigade. Om de är det, har UNIFIL och den libanesiska armén i uppdrag att ta itu med problemet. Om de misslyckas kan Israel gå till attack. Men om eldupphörbrottet inträffar norr om floden, längre från Israel, krävs mer komplicerade byråkratiska rundor innan Israel kan ingripa.
I praktiken kommer allt detta för att spela mindre roll än den internationella situationen. Om Iran och USA återställer kärnkraftsavtalet som bröts av Donald Trump 2018, kommer Iran att vilja ha fred i Libanon. Om å andra sidan Trump och Israel börjar planera en attack mot Irans kärnvapenprogram är det osannolikt att Hizbollah sitter stilla.
Mycket tyder på att Israel kommer att agera “med kort sparsamhet” i Libanon. Nya villkor gäller för premiärminister Benjamin Netanyahu, som under många år svalde provokationer från Hizbollah i hopp om att avvärja krig. Israel hanterar nu två stora sociala trauman, dels de drygt 100 bortförda israelerna i Gaza, dels de evakuerade i norr. Netanyahus regering har misslyckats med att ta hem gisslan som Hamas hållit. Detta, enligt nästan 70 procent av israelerna i de senaste mätningarna, är ett allvarligt misslyckande. Om Netanyahu inte heller lyckas repatriera de evakuerade i norr går han till nästa val med två svåra handikapp.
Läs mer:
Emma Bouvin: Just nu var det bara sorg – men nu har hoppet tänts i norra Gaza
Israeliska soldater på platsen öppnade eld, men sköt inte för att döda. Bilarna vände. Händelsen säger mycket om hur komplicerat det kommer att vara när man upprätthåller vapenvilan efter Israels tillbakadragande i januari. Av allt att döma var de utvisade Hizbollah-männen inte främlingar, utan invånare i byn. När sådana människor återvänder till de många gränsbyarna återvänder Hizbollah automatiskt, beväpnade eller obeväpnade.
De 80 000 evakuerade israelerna på andra sidan gränsen tror inte att vapenvilan kommer att leda till något bestående lugn.
– Om en utkik på vår sida av gränsen ser en person på moped med ett gevär på andra sidan, kommer vi att skjuta skarpt? Knappast. Folk kommer att säga “Ska vi starta ett krig för en sådan bagatell?”; “Ska du göra Trump ilska?”, säger Benny Ben-Muvhar, en ledande regional politiker i norra Galileen på en presskonferens.
Bara ett fåtal av de 80 000 israeliska evakuerade och de över 100 000 libanesiska evakuerade kan återvända till sina hem längs gränsen. Många av bostäderna är helt eller delvis förstörda och ofta fungerar inte el, vatten och avlopp. Varken israeler eller libaneser kan flytta hem förrän den libanesiska armén tar upp ställningar i de områden som Israel måste lämna före den 25 januari.
Avtalet om eldupphör utarbetades av USA:s medlare Amos Hochstein under manglingarna med Israel och Libanon – och indirekt med Hizbollahs ombud, det libanesiske parlamentets talman Nabih Berri. Texten är svårtolkad och ibland medvetet vag – i frågor där parterna inte kunde komma överens. En nyckelskillnad är den mellan “direkta” och “indirekta” hot mot Israel. Om Israel ser ett direkt hot, till exempel en raket som sätts ihop, kan det agera “live” – det vill säga attackera målet samtidigt som det underrättar den internationella, USA-ledda, övervakningskommissionen. Om Israel upptäcker “indirekta hot”, såsom grävning av tunnlar eller import av iranska vapen via Syrien, så måste den libanesiska armén och FN-styrkan UNIFIL ges möjlighet att ta itu med saken innan Israel kan attackera.
En annan skillnad görs i avtalet mellan områden söder om Litanifloden och områden norr om floden. Om Hizbollah eller någon av de palestinska organisationerna bryter mot vapenvilan söder om floden – alltså närmast gränsen – så måste Israel rapportera detta till inspektionskommissionen som med stöd av amerikanska satellitbilder avgör om Israels klagomål är berättigade. Om de är det, har UNIFIL och den libanesiska armén i uppdrag att ta itu med problemet. Om de misslyckas kan Israel gå till attack. Men om eldupphörbrottet inträffar norr om floden, längre från Israel, krävs mer komplicerade byråkratiska rundor innan Israel kan ingripa.
I praktiken kommer allt detta för att spela mindre roll än den internationella situationen. Om Iran och USA återställer kärnkraftsavtalet som bröts av Donald Trump 2018, kommer Iran att vilja ha fred i Libanon. Om å andra sidan Trump och Israel börjar planera en attack mot Irans kärnvapenprogram är det osannolikt att Hizbollah sitter stilla.
Mycket tyder på att Israel kommer att agera “med kort sparsamhet” i Libanon. Nya villkor gäller för premiärminister Benjamin Netanyahu, som under många år svalde provokationer från Hizbollah i hopp om att avvärja krig. Israel hanterar nu två stora sociala trauman, dels de drygt 100 bortförda israelerna i Gaza, dels de evakuerade i norr. Netanyahus regering har misslyckats med att ta hem gisslan som Hamas hållit. Detta, enligt nästan 70 procent av israelerna i de senaste mätningarna, är ett allvarligt misslyckande. Om Netanyahu inte heller lyckas repatriera de evakuerade i norr går han till nästa val med två svåra handikapp.
Läs mer:
Emma Bouvin: Just nu var det bara sorg – men nu har hoppet tänts i norra Gaza
