Samtidigt som man faktiskt måste beundra energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) för den slingerbult hon faktiskt är – nu senast i söndagens intervju i SVT:s Agenda – kan man förundras över att så viktiga saker som framtidens energipolitik inte förlitas till skolade energiexperter, utan anförtros någon som utan utbildning inom området men med ett i alla lägen insmickrande leende, försöker dupera svenska folket och därmed orsaka en förödande utveckling i den gröna omställning vi står inför.
Ronald Hedblad, Visby
Jag nominerar härmed näringsminister Ebba Busch till en Guldbagge. Hon blev i söndagens Agenda utfrågad om regeringens energipolitik. Att med en sådan självklarhet framföra lösa påståenden som fakta kräver en drillad skådespelartalang. Hon lyckades avfärda all välgrundad kritik som ”åsikter”. Samtidigt fick hon sina egna fantasier om ny kärnkraft inom tio år att framstå som högst rimliga. Hollywood nästa!
Torbjörn Larsson, Stockholm
Ebba Busch skyller ifrån sig. Är det inte den förra regeringens fel så är det tyskarna och nu norrmännen som inte ser på saken som hon eller som inte vill som hon. Frågan är vad Busch vill. Att Socialdemokraterna, tyskarna och norrmännen löser problemen åt henne? Förr kunde man ha något slags bra känsla för KD. En god kristen grundsyn med god omsorg om familjen och värnandet av utsatta människor. Under Buschs ledning är det ett gapigt litet irriterande falukorvsparti som försöker brösta upp sig mer än SD. Det ekar tomt. Det låter förfärligt. Kära KD i synnerhet och väljare i allmänhet, skona oss från Ebba Busch i nästa val!
Nils Morén, Uppsala
När det gäller elkraftproduktion och -försörjning finns det i regeringen och dess underlag alltför många okunniga, olärda och obildade lekmän för att rätt hantera frågan. Man drar sig osökt till minnes att latinets idiōta, en ”okunnig, olärd, obildad människa” – man eller kvinna.
Frands Herschend, Uppsala
Ulf Hedman och Ingemar Sohlman låter oss förstå att vindkraft inte är att lita på. Vindkraften (i huvudsak landbaserad) står för cirka 22 procent av landets elproduktion, vattenkraften för cirka 41 procent och kärnkraften för cirka 29 procent. Således har Sverige en mycket låg andel fossila bränslen i elproduktionen. Samtidigt hade vi i fjol en nettoexport av el på 29 terawattimmar, vilket motsvarar cirka 18 procent av den totala elproduktionen. Även det är en tydlig signal på att vi inte har en latent effektbrist. Till skillnad från statsminister Ulf Kristersson (M), Ingemar Sohlman, energiminister Ebba Busch (KD) och övriga Tidölaget tycker jag det låter som ett bra utgångsläge. Undantaget är södra Sverige som har en högst måttlig produktion. Produktionen ska öka mycket över tiden och då är inget energislag ensamt saliggörande. I stället bör energimixen breddas ytterligare och bland annat med havsbaserad vindkraft. Att då uteslutande satsa alla statliga resurser på kärnkraft är inte bara dumt, det är oansvarigt. Kärnkraften bör utvecklas, men inte helt och fullt på bekostnad av övrig energiproduktion. Innan det första nya kärnkraftverket står klart är det dessutom inte en orimlig tanke att energilagring tagit sjumilakliv och både är klart effektivare och billigare än den är i dag.
Axel Lindgren, Stockholm
Energiminister Ebba Busch (KD) är tydligen älskare av kärnkraftverk. Vem har fått ministern att göra det? Det finns ett kärnkraftverk som är oändligt, och det är solen, åtminstone för mänsklighetens del. Solens kraft kan omvandlas till el för mänsklig användning (vattenkraft, solcellskraft och vindkraft). Kärnkraft behövs inte och avfallsproblem finns inte med dessa energislag. Om alla tak skulle ha solceller (med eventuella batterier), vad räcker det till? Om staten skulle lägga kostnaden för kärnkraften på utbyggnad av solceller, hur långt skulle det räcka? I stället ska det bli dyrare för de som har solceller, enligt regeringen. Vattenkraften sägs kunna effektiviseras med motsvarande ett kärnkraftverk, vad kostar det? Vindkraften kan byggas ut, vad ger det? Den totala elanvändningen minskar, hur påverkar det? Det borde väl finnas någon i regeringen som kan räkna och har sunt förnuft för att föreslå en hållbar framtida elförsörjning i Sverige.
Börje Enblom, Tyresö
Håller med Bo Stridh (Noterat den 12 december) när han undrar varför man inte pratar om
konsekvenser av avfallet vid en planerade kärnkraftsutbyggnad. Det talas bara om ekonomin. Jag hoppas att våra barn och barnbarn slipper bli tyngda av de enorma kostnader och följder av en eventuell katastrof.
Ingrid Sundin, före detta förskollärare
I ”Ekots lördagsintervju” avslöjade Magdalena Andersson att Socialdemokraternas energipolitik bygger på att motarbeta regeringens kärnkraftspolitik. Industrins krav för att våga satsa på kärnkraft bygger på att det finns ett brett samförstånd mellan de stora partierna i riksdagen. Eftersom S för stunden inte har någon egen politik verkar partiet satsa på ett bisarrt motstånd mot kärnkraft genom att vägra ge klart besked i frågan, trots uttalanden om att Sverige behöver ny kärnkraft. Det gör att det råder stor oklarhet i socialdemokratins energipolitik. Andersson menar att det kan dyka upp andra energikällor och då kan man inte låsa fast sig i en dyr kärnkraftssatsning och därmed skuldsätta kommande generationer. Hon menar att det behövs en omfattande energidebatt partierna emellan, men det stadiet har redan passerats. Eftersom det tar minst tio år att bygga upp nya kärnkraftanläggningar brådskar det att ta ställning i frågan. Att hantera frågan på Socialdemokraternas vis, alltså att vägra ge besked i frågan, det är inte ansvarsfullt av ett stort politiskt parti i en så viktig fråga. Lite tillspetsat skulle man kunna kalla Socialdemokraternas ovilja att ge besked i energifrågan för ett sabotage av regeringens energipolitik. Det låter möjligen lite hårt, men effekten av den förda politiken från deras håll kan bli förödande för svensk industri i framtiden. Att het förlita sig på vindkraft och solceller i tron att den energin är den billigaste förbättrar inte nattsömnen hos våra industriledare. En stabil elproduktion i grunden, alltså baskraft, är det som tryggar vår industriproduktion. Att inte ge besked om kärnkraftens framtid är nästan lika destruktivt som att säga nej. S verkar tänka att har man ingen egen politik kan man i alla fall sabotera andras – då har man i alla fall gjort något.
Sture Nilsson, Sjulsmark
Nu öppnar Liberalernas partiledaren Johan Pehrson den stängda dörren för att sitta i en regering med Sverigedemokraterna. Efter omprövning kommer jag inte att rösta på L i nästa riksdagsval.
Mikael Albinson, liberaldemokrat
Få ämnen är så kittlande och efterfrågade som hur framtiden kommer att gestalta sig. Förr hade vi det vissa kulturer har kvar, nämligen kloka gummor och gubbar, alltså siare. Denna roll har numera ett antal akademiskt meriterade ekonomer med stort självförtroende tagit sig an. Peter Nobel kallar ekonomi en blandning av tro, antagande och ideologi. Och Paul Krugman, själv ekonom, menar att ekonomi är mera konst än vetenskap. Så när ekonomiprofessorn Jesus Fernandez-Villaverde kallar det som väntar världen för en befolkningskollaps kan man inte låta bli att jämföra med när makarna Myrdal i boken ”Kris i befolkningsfrågan” 1934, förutsåg ett sjunkande födelsetal så där åtta tio år före den babyboomen på 40-talet. Framtiden är allt för komplex med sina pandemier, krig och naturfenomen, för att inte inta en återhållen inställning till sina antagande och betona att det är just en prognos och ingen sanning.
Rickard Nordström, Högsjö
Om man ser på antal födda barn i Sverige från 1968 till 2023 kan det knappast bli bebisbrist. Grafen ovan visar att antal födslar har legat rätt så konstant de sista decennierna. Detsamma gäller fertiliteten, antal barn per kvinna (öppna trianglar i grafen). Att befolkningen ökat beror på invandring och att fler blir äldre. Små skillnader kan knappast orsaka att många skolor behöver läggas ner, som påståtts i en artikel i DN. Färre barn per klass är väl bara bra och kan ge bättre skolresultat?
Johanna Deinum
Apropå tre syskon i Söderhamn som efter att ha bott i samma familjehem i två och ett halvt år ska tvingas flytta till ett jourhem i en annan stad (SVT 15/12): Socialen i kommunerna har svåra arbetsuppgifter och behöver samhällets stöd, men det gäller i än högre grad barnen. Återigen nås vi av rapporter där barns intressen tycks åsidosättas. Barns rätt måste gå före föräldrars. Föräldrar som vill tilltvinga sig ”sina” barn dömer ut sig själva. Lyssna på barnen!
Håkan Eles, Värnäs
Efter SVT Rapports inslag om flyttning av tre barn från ett familjehem i Söderhamn, mot deras vilja, undrar man om beslutsfattarna i Söderhamns kommun har hål i huvudet. Vad tror de att de åstadkommer med sitt beslut? Kommer de att sova gott framöver? De gör ett gigantiskt misstag. Lyssna på barnen! Barnen!
Mats Grape, Sollentuna
Ett gammalt, men tyvärr åter aktuellt, citat från 2017 av skribenten David Brookes i New York Times om Donald Trump: ”Ett fenomen där den inkompetenta personen är för inkompetent för att inse sin egen inkompetens.”
Göran Salomonsson, Kalmar
Återkoppling till Vesna Prokopic krönika ”Gång på gång vinner girigheten över moralen hos våra makthavare” i DN Kultur: En bra krönika, med reflektion till liknande fall bakåt i tiden och dessutom refererande till en bra uträkning om vad fallskärmarna kostar oss skattebetalare. Det konstateras att det nog tyvärr är kört vad gäller girighetsproblemen, samtidigt framförs en viss förhoppning till förändring av systemproblemen. Men nej, det är nog också kört med att förändra systemproblemen med fallskärmarna, visst man kan ju alltid hoppas, men säg någon politiker över huvud taget, som skulle föreslå och få igenom ändringar i deras egna kompissystem med fallskärmar.
Mats Hagberg, Nacka
Den mångåriga tyska förbundskanslern Angela Merkels memoarer finns nu i svensk översättning. ”Frihet” är titeln på ”Muttis” minnen, och är en diger lunta på 650 sidor. En vanlig sjuka hos memoarförfattare är som bekant namedropping. Ju finare namn, desto märkvärdigare har det nu nertecknade livet varit. Den sjukan lider dock inte Merkel av. En snabb titt i personregistret avslöjar däremot någonting annat intressant ur svenskt perspektiv. Merkel har en blind fläck: Sverige! Inte en svensk från A till Ö! Så till den milda grad minnesraderat är allt svenskt, att inte ens en bildtext från klimatmötet i Köpenhamn 2009, där Sveriges dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt korrekt namnges sittandes till vänster om Merkel, resulterar i att partivännen Reinfeldt förs in i bokens personregister. Där återfinns däremot Danmarks socialdemokratiska statsminister Mette Frederiksen liksom Finlands tidigare S-märkte statsminister Antti Rinne. Även norska Høyres förra statsminister Erna Solberg finns med. Men den svenska drottningen Silvia då, landsmaninnan? Nog borde väl ändå hon omnämnas? Både danska Margrethe och nederländska Maxima finns ju namngivna? Men ingen Silvia! Ingen svensk över huvud taget! I hela 16 år styrde Angela Merkel Tyskland som Bundeskanzlerin. Tre svenska statsministrar mötte hon i olika sammanhang under den tiden. Ingen tycks dock ha gjort minnesavtryck nog att motivera ett omnämnande i de nu publicerade minnena. Den svenska politiska utkantspositionen, trots EU och Nato, kan knappast markeras tydligare än det som nu framgår av personregistret i Merkels memoarer.
Olov Törnqvist
När jag ser bilderna inifrån det plundrade diktatorspalatset i Damaskus kommer jag än en gång att tänka på den här dikten av Nils Ferlin:
Jag var en av dem
som – en natt i maj
1814 –
stormade Panthéon
och kastade Voltaires benkonotor
på avstjälpningsplatsen
vid Barriere de la Gare.
Det gjorde jag inte för kyrkans skull
eller för Frankrikes
utan bara för det
att jag tyckte
det var så helvetes roligt.
Så skrev alltså Ferlin. Dikten heter ”Uppriktigt” och har nog sin tillämpning i alla revolutionära situationer.
Mats Rosin, Umeå
Per Broängen önskar i en insändare att de jublande syrierna ska ”åka hem”. Detta publicerades i DN fyra dagar efter att Damaskus fallit i rebellstyrkornas händer. Jag antar att han har fattat pennan ännu tidigare; det tar ju oftast någon dag innan insändare publiceras. Tala om ryggmärgsreflex! Snälla, ta det lite piano, ge människorna (just det, människor av kött och blod, som du och jag) en liten andningspaus. De har levt här 13 år, skaffat sig ett nytt liv med jobb och bostad. De fick barn som växte upp här och som går i skolan. Och Broängen kräver att de ska lämna landet. Alla som har en uns medmänsklighet (eller om det saknas) en gnutta pragmatism bör fatta hur osmaklig och fientlig denna inställning låter. Han har mycket att lära av Pierre Schori och hans likar.
Nahide Hermansson, Skellefteå
Med risk för att bli tjatig: Det vi vet, Per Broängen (Noterat den 13 december) inräknad, är att al-Assad fallit och att syrier är glada. Min slutsats är att jublet utlösts av tyrannens fall. Per Broängen väljer att tro att jublet är riktat till den terroristledare som intagit Damaskus. Även det är osmakligt.
Anders Nordlund, Uppsala
Enligt Ukrainas president Zelenskyj har 43 000 av landets soldater stupat i strid. Samtidigt bidrar Marabous ägare Mondelez med försäljning av choklad till den ryska krigskassan. Låt oss hålla julfrid och bojkotta deras produkter på julborden!
Sven-Olof Ericsson, Enskede
Mot bakgrund av att vi har 349, av skattebetalare välavlönade, riksdagsledamöter borde dessa i anständighetens namn avkrävas en årsredovisning på vad de uträttat. Låt DN bli först med att kräva detta – det minsta man kan begära i en demokrati!
Kristin Rydberg, Trosa
Såg i fredags SVT:s ”På spåret” för att få lite bildning. Förra gruppen var kul och riktigt duktiga. Denna gång inleddes inte så lovande. Det är nog dags för SVT att plocka bort Farah Adabi från allehanda program. Hon får till och med intervjua kulturpersonligheter på bästa sändningstid på lördagskvällar. I ”På spåret” uppvisar hon tydliga krister på allmänbildning. Snälla SVT, om ni ska ha med henne i rutan, spara det till de mest lättsmälta, sockersöta lekprogrammen utan krav på bildning! Stackars Kristian Luuk och Fredrik Lindström som tvingas uthärda detta haveri!
Mats Nilsson
Åsikter om DN
Halva söndagstidningen om USA? Lite ensidigt, världen är större!
Helena Åman, Sundbyberg
I en krönika lyfter Johan Nilsson fram lenakapavir, en medicin som genom injektion kan förebygga hiv, och ifrågasätter om det kan kallas ett vetenskapligt genombrott eftersom behandlingen just nu kostar närmare 400 000 kronor per år. Naturligtvis är en prisfråga central vid behandling. Det vore både cyniskt och naivt att påstå något annat eftersom den nuvarande prisbilden gör medicinen oåtkomlig för de flesta människor som behöver den. Men när vi pratar om vetenskapliga genombrott måste vi skilja på den rena forskningsinsatsen och de ekonomiska realiteter som följer, i alla fall om vi tror på vetenskapen som metod. När forskare utvecklar en behandling som i princip eliminerar risken för hiv-smitta är det ett medicinskt och tekniskt framsteg – en ny grundpelare som framtida forskning och tekniska avancemang kan stötta sig på. Precis som partikelacceleratorn i Cern banade väg för grundläggande förståelse av universums minsta beståndsdelar, trots enorma kostnader, bryter lenakapavir ny mark inom hiv-prevention. Vetenskapens huvudfunktion är att producera kunskap, inte garantera omedelbar global tillgänglighet. Den senare fasen är utmanande, men inte ett avgörande mått för vad som får kallas ett vetenskapligt genombrott. Däremot utgör den en uppmaning till beslutsfattare och läkemedelsföretag att ta ansvar och förhandla fram lösningar eller finansiera ny forskning som gör nästa genombrott möjligt. Så låt oss inte förminska forskarnas prestationer. Det är ett vetenskapligt genombrott i dess sanna bemärkelse.
Linus Holmberg, Bromma
Vill du också skicka in ett bidrag till vinjetten Noterat? Mejla insandare@dn.se! Ett mindre urval publiceras på insändarsidan i tidningen och ett större urval på dn.se/insandare helgfri måndag–fredag. Mer om hur man skriver insändare i DN kan du läsa här
Samtidigt som man faktiskt måste beundra energi- och näringsminister Ebba Busch (KD) för den slingerbult hon faktiskt är – nu senast i söndagens intervju i SVT:s Agenda – kan man förundras över att så viktiga saker som framtidens energipolitik inte förlitas till skolade energiexperter, utan anförtros någon som utan utbildning inom området men med ett i alla lägen insmickrande leende, försöker dupera svenska folket och därmed orsaka en förödande utveckling i den gröna omställning vi står inför.
Ronald Hedblad, Visby
Jag nominerar härmed näringsminister Ebba Busch till en Guldbagge. Hon blev i söndagens Agenda utfrågad om regeringens energipolitik. Att med en sådan självklarhet framföra lösa påståenden som fakta kräver en drillad skådespelartalang. Hon lyckades avfärda all välgrundad kritik som ”åsikter”. Samtidigt fick hon sina egna fantasier om ny kärnkraft inom tio år att framstå som högst rimliga. Hollywood nästa!
Torbjörn Larsson, Stockholm
Ebba Busch skyller ifrån sig. Är det inte den förra regeringens fel så är det tyskarna och nu norrmännen som inte ser på saken som hon eller som inte vill som hon. Frågan är vad Busch vill. Att Socialdemokraterna, tyskarna och norrmännen löser problemen åt henne? Förr kunde man ha något slags bra känsla för KD. En god kristen grundsyn med god omsorg om familjen och värnandet av utsatta människor. Under Buschs ledning är det ett gapigt litet irriterande falukorvsparti som försöker brösta upp sig mer än SD. Det ekar tomt. Det låter förfärligt. Kära KD i synnerhet och väljare i allmänhet, skona oss från Ebba Busch i nästa val!
Nils Morén, Uppsala
När det gäller elkraftproduktion och -försörjning finns det i regeringen och dess underlag alltför många okunniga, olärda och obildade lekmän för att rätt hantera frågan. Man drar sig osökt till minnes att latinets idiōta, en ”okunnig, olärd, obildad människa” – man eller kvinna.
Frands Herschend, Uppsala
Ulf Hedman och Ingemar Sohlman låter oss förstå att vindkraft inte är att lita på. Vindkraften (i huvudsak landbaserad) står för cirka 22 procent av landets elproduktion, vattenkraften för cirka 41 procent och kärnkraften för cirka 29 procent. Således har Sverige en mycket låg andel fossila bränslen i elproduktionen. Samtidigt hade vi i fjol en nettoexport av el på 29 terawattimmar, vilket motsvarar cirka 18 procent av den totala elproduktionen. Även det är en tydlig signal på att vi inte har en latent effektbrist. Till skillnad från statsminister Ulf Kristersson (M), Ingemar Sohlman, energiminister Ebba Busch (KD) och övriga Tidölaget tycker jag det låter som ett bra utgångsläge. Undantaget är södra Sverige som har en högst måttlig produktion. Produktionen ska öka mycket över tiden och då är inget energislag ensamt saliggörande. I stället bör energimixen breddas ytterligare och bland annat med havsbaserad vindkraft. Att då uteslutande satsa alla statliga resurser på kärnkraft är inte bara dumt, det är oansvarigt. Kärnkraften bör utvecklas, men inte helt och fullt på bekostnad av övrig energiproduktion. Innan det första nya kärnkraftverket står klart är det dessutom inte en orimlig tanke att energilagring tagit sjumilakliv och både är klart effektivare och billigare än den är i dag.
Axel Lindgren, Stockholm
Energiminister Ebba Busch (KD) är tydligen älskare av kärnkraftverk. Vem har fått ministern att göra det? Det finns ett kärnkraftverk som är oändligt, och det är solen, åtminstone för mänsklighetens del. Solens kraft kan omvandlas till el för mänsklig användning (vattenkraft, solcellskraft och vindkraft). Kärnkraft behövs inte och avfallsproblem finns inte med dessa energislag. Om alla tak skulle ha solceller (med eventuella batterier), vad räcker det till? Om staten skulle lägga kostnaden för kärnkraften på utbyggnad av solceller, hur långt skulle det räcka? I stället ska det bli dyrare för de som har solceller, enligt regeringen. Vattenkraften sägs kunna effektiviseras med motsvarande ett kärnkraftverk, vad kostar det? Vindkraften kan byggas ut, vad ger det? Den totala elanvändningen minskar, hur påverkar det? Det borde väl finnas någon i regeringen som kan räkna och har sunt förnuft för att föreslå en hållbar framtida elförsörjning i Sverige.
Börje Enblom, Tyresö
Håller med Bo Stridh (Noterat den 12 december) när han undrar varför man inte pratar om
konsekvenser av avfallet vid en planerade kärnkraftsutbyggnad. Det talas bara om ekonomin. Jag hoppas att våra barn och barnbarn slipper bli tyngda av de enorma kostnader och följder av en eventuell katastrof.
Ingrid Sundin, före detta förskollärare
I ”Ekots lördagsintervju” avslöjade Magdalena Andersson att Socialdemokraternas energipolitik bygger på att motarbeta regeringens kärnkraftspolitik. Industrins krav för att våga satsa på kärnkraft bygger på att det finns ett brett samförstånd mellan de stora partierna i riksdagen. Eftersom S för stunden inte har någon egen politik verkar partiet satsa på ett bisarrt motstånd mot kärnkraft genom att vägra ge klart besked i frågan, trots uttalanden om att Sverige behöver ny kärnkraft. Det gör att det råder stor oklarhet i socialdemokratins energipolitik. Andersson menar att det kan dyka upp andra energikällor och då kan man inte låsa fast sig i en dyr kärnkraftssatsning och därmed skuldsätta kommande generationer. Hon menar att det behövs en omfattande energidebatt partierna emellan, men det stadiet har redan passerats. Eftersom det tar minst tio år att bygga upp nya kärnkraftanläggningar brådskar det att ta ställning i frågan. Att hantera frågan på Socialdemokraternas vis, alltså att vägra ge besked i frågan, det är inte ansvarsfullt av ett stort politiskt parti i en så viktig fråga. Lite tillspetsat skulle man kunna kalla Socialdemokraternas ovilja att ge besked i energifrågan för ett sabotage av regeringens energipolitik. Det låter möjligen lite hårt, men effekten av den förda politiken från deras håll kan bli förödande för svensk industri i framtiden. Att het förlita sig på vindkraft och solceller i tron att den energin är den billigaste förbättrar inte nattsömnen hos våra industriledare. En stabil elproduktion i grunden, alltså baskraft, är det som tryggar vår industriproduktion. Att inte ge besked om kärnkraftens framtid är nästan lika destruktivt som att säga nej. S verkar tänka att har man ingen egen politik kan man i alla fall sabotera andras – då har man i alla fall gjort något.
Sture Nilsson, Sjulsmark
Nu öppnar Liberalernas partiledaren Johan Pehrson den stängda dörren för att sitta i en regering med Sverigedemokraterna. Efter omprövning kommer jag inte att rösta på L i nästa riksdagsval.
Mikael Albinson, liberaldemokrat
Få ämnen är så kittlande och efterfrågade som hur framtiden kommer att gestalta sig. Förr hade vi det vissa kulturer har kvar, nämligen kloka gummor och gubbar, alltså siare. Denna roll har numera ett antal akademiskt meriterade ekonomer med stort självförtroende tagit sig an. Peter Nobel kallar ekonomi en blandning av tro, antagande och ideologi. Och Paul Krugman, själv ekonom, menar att ekonomi är mera konst än vetenskap. Så när ekonomiprofessorn Jesus Fernandez-Villaverde kallar det som väntar världen för en befolkningskollaps kan man inte låta bli att jämföra med när makarna Myrdal i boken ”Kris i befolkningsfrågan” 1934, förutsåg ett sjunkande födelsetal så där åtta tio år före den babyboomen på 40-talet. Framtiden är allt för komplex med sina pandemier, krig och naturfenomen, för att inte inta en återhållen inställning till sina antagande och betona att det är just en prognos och ingen sanning.
Rickard Nordström, Högsjö
Om man ser på antal födda barn i Sverige från 1968 till 2023 kan det knappast bli bebisbrist. Grafen ovan visar att antal födslar har legat rätt så konstant de sista decennierna. Detsamma gäller fertiliteten, antal barn per kvinna (öppna trianglar i grafen). Att befolkningen ökat beror på invandring och att fler blir äldre. Små skillnader kan knappast orsaka att många skolor behöver läggas ner, som påståtts i en artikel i DN. Färre barn per klass är väl bara bra och kan ge bättre skolresultat?
Johanna Deinum
Apropå tre syskon i Söderhamn som efter att ha bott i samma familjehem i två och ett halvt år ska tvingas flytta till ett jourhem i en annan stad (SVT 15/12): Socialen i kommunerna har svåra arbetsuppgifter och behöver samhällets stöd, men det gäller i än högre grad barnen. Återigen nås vi av rapporter där barns intressen tycks åsidosättas. Barns rätt måste gå före föräldrars. Föräldrar som vill tilltvinga sig ”sina” barn dömer ut sig själva. Lyssna på barnen!
Håkan Eles, Värnäs
Efter SVT Rapports inslag om flyttning av tre barn från ett familjehem i Söderhamn, mot deras vilja, undrar man om beslutsfattarna i Söderhamns kommun har hål i huvudet. Vad tror de att de åstadkommer med sitt beslut? Kommer de att sova gott framöver? De gör ett gigantiskt misstag. Lyssna på barnen! Barnen!
Mats Grape, Sollentuna
Ett gammalt, men tyvärr åter aktuellt, citat från 2017 av skribenten David Brookes i New York Times om Donald Trump: ”Ett fenomen där den inkompetenta personen är för inkompetent för att inse sin egen inkompetens.”
Göran Salomonsson, Kalmar
Återkoppling till Vesna Prokopic krönika ”Gång på gång vinner girigheten över moralen hos våra makthavare” i DN Kultur: En bra krönika, med reflektion till liknande fall bakåt i tiden och dessutom refererande till en bra uträkning om vad fallskärmarna kostar oss skattebetalare. Det konstateras att det nog tyvärr är kört vad gäller girighetsproblemen, samtidigt framförs en viss förhoppning till förändring av systemproblemen. Men nej, det är nog också kört med att förändra systemproblemen med fallskärmarna, visst man kan ju alltid hoppas, men säg någon politiker över huvud taget, som skulle föreslå och få igenom ändringar i deras egna kompissystem med fallskärmar.
Mats Hagberg, Nacka
Den mångåriga tyska förbundskanslern Angela Merkels memoarer finns nu i svensk översättning. ”Frihet” är titeln på ”Muttis” minnen, och är en diger lunta på 650 sidor. En vanlig sjuka hos memoarförfattare är som bekant namedropping. Ju finare namn, desto märkvärdigare har det nu nertecknade livet varit. Den sjukan lider dock inte Merkel av. En snabb titt i personregistret avslöjar däremot någonting annat intressant ur svenskt perspektiv. Merkel har en blind fläck: Sverige! Inte en svensk från A till Ö! Så till den milda grad minnesraderat är allt svenskt, att inte ens en bildtext från klimatmötet i Köpenhamn 2009, där Sveriges dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt korrekt namnges sittandes till vänster om Merkel, resulterar i att partivännen Reinfeldt förs in i bokens personregister. Där återfinns däremot Danmarks socialdemokratiska statsminister Mette Frederiksen liksom Finlands tidigare S-märkte statsminister Antti Rinne. Även norska Høyres förra statsminister Erna Solberg finns med. Men den svenska drottningen Silvia då, landsmaninnan? Nog borde väl ändå hon omnämnas? Både danska Margrethe och nederländska Maxima finns ju namngivna? Men ingen Silvia! Ingen svensk över huvud taget! I hela 16 år styrde Angela Merkel Tyskland som Bundeskanzlerin. Tre svenska statsministrar mötte hon i olika sammanhang under den tiden. Ingen tycks dock ha gjort minnesavtryck nog att motivera ett omnämnande i de nu publicerade minnena. Den svenska politiska utkantspositionen, trots EU och Nato, kan knappast markeras tydligare än det som nu framgår av personregistret i Merkels memoarer.
Olov Törnqvist
När jag ser bilderna inifrån det plundrade diktatorspalatset i Damaskus kommer jag än en gång att tänka på den här dikten av Nils Ferlin:
Jag var en av dem
som – en natt i maj
1814 –
stormade Panthéon
och kastade Voltaires benkonotor
på avstjälpningsplatsen
vid Barriere de la Gare.
Det gjorde jag inte för kyrkans skull
eller för Frankrikes
utan bara för det
att jag tyckte
det var så helvetes roligt.
Så skrev alltså Ferlin. Dikten heter ”Uppriktigt” och har nog sin tillämpning i alla revolutionära situationer.
Mats Rosin, Umeå
Per Broängen önskar i en insändare att de jublande syrierna ska ”åka hem”. Detta publicerades i DN fyra dagar efter att Damaskus fallit i rebellstyrkornas händer. Jag antar att han har fattat pennan ännu tidigare; det tar ju oftast någon dag innan insändare publiceras. Tala om ryggmärgsreflex! Snälla, ta det lite piano, ge människorna (just det, människor av kött och blod, som du och jag) en liten andningspaus. De har levt här 13 år, skaffat sig ett nytt liv med jobb och bostad. De fick barn som växte upp här och som går i skolan. Och Broängen kräver att de ska lämna landet. Alla som har en uns medmänsklighet (eller om det saknas) en gnutta pragmatism bör fatta hur osmaklig och fientlig denna inställning låter. Han har mycket att lära av Pierre Schori och hans likar.
Nahide Hermansson, Skellefteå
Med risk för att bli tjatig: Det vi vet, Per Broängen (Noterat den 13 december) inräknad, är att al-Assad fallit och att syrier är glada. Min slutsats är att jublet utlösts av tyrannens fall. Per Broängen väljer att tro att jublet är riktat till den terroristledare som intagit Damaskus. Även det är osmakligt.
Anders Nordlund, Uppsala
Enligt Ukrainas president Zelenskyj har 43 000 av landets soldater stupat i strid. Samtidigt bidrar Marabous ägare Mondelez med försäljning av choklad till den ryska krigskassan. Låt oss hålla julfrid och bojkotta deras produkter på julborden!
Sven-Olof Ericsson, Enskede
Mot bakgrund av att vi har 349, av skattebetalare välavlönade, riksdagsledamöter borde dessa i anständighetens namn avkrävas en årsredovisning på vad de uträttat. Låt DN bli först med att kräva detta – det minsta man kan begära i en demokrati!
Kristin Rydberg, Trosa
Såg i fredags SVT:s ”På spåret” för att få lite bildning. Förra gruppen var kul och riktigt duktiga. Denna gång inleddes inte så lovande. Det är nog dags för SVT att plocka bort Farah Adabi från allehanda program. Hon får till och med intervjua kulturpersonligheter på bästa sändningstid på lördagskvällar. I ”På spåret” uppvisar hon tydliga krister på allmänbildning. Snälla SVT, om ni ska ha med henne i rutan, spara det till de mest lättsmälta, sockersöta lekprogrammen utan krav på bildning! Stackars Kristian Luuk och Fredrik Lindström som tvingas uthärda detta haveri!
Mats Nilsson
Åsikter om DN
Halva söndagstidningen om USA? Lite ensidigt, världen är större!
Helena Åman, Sundbyberg
I en krönika lyfter Johan Nilsson fram lenakapavir, en medicin som genom injektion kan förebygga hiv, och ifrågasätter om det kan kallas ett vetenskapligt genombrott eftersom behandlingen just nu kostar närmare 400 000 kronor per år. Naturligtvis är en prisfråga central vid behandling. Det vore både cyniskt och naivt att påstå något annat eftersom den nuvarande prisbilden gör medicinen oåtkomlig för de flesta människor som behöver den. Men när vi pratar om vetenskapliga genombrott måste vi skilja på den rena forskningsinsatsen och de ekonomiska realiteter som följer, i alla fall om vi tror på vetenskapen som metod. När forskare utvecklar en behandling som i princip eliminerar risken för hiv-smitta är det ett medicinskt och tekniskt framsteg – en ny grundpelare som framtida forskning och tekniska avancemang kan stötta sig på. Precis som partikelacceleratorn i Cern banade väg för grundläggande förståelse av universums minsta beståndsdelar, trots enorma kostnader, bryter lenakapavir ny mark inom hiv-prevention. Vetenskapens huvudfunktion är att producera kunskap, inte garantera omedelbar global tillgänglighet. Den senare fasen är utmanande, men inte ett avgörande mått för vad som får kallas ett vetenskapligt genombrott. Däremot utgör den en uppmaning till beslutsfattare och läkemedelsföretag att ta ansvar och förhandla fram lösningar eller finansiera ny forskning som gör nästa genombrott möjligt. Så låt oss inte förminska forskarnas prestationer. Det är ett vetenskapligt genombrott i dess sanna bemärkelse.
Linus Holmberg, Bromma
Vill du också skicka in ett bidrag till vinjetten Noterat? Mejla insandare@dn.se! Ett mindre urval publiceras på insändarsidan i tidningen och ett större urval på dn.se/insandare helgfri måndag–fredag. Mer om hur man skriver insändare i DN kan du läsa här
