”Oroväckande ökning av självmord hos unga kvinnor”

Socialstyrelsen statistik över dödsorsaker visar att självmord steg från 1 569 personer 2022 till 1 617 förra året. En stor del av ökningen utgörs av unga kvinnor. För kvinnor mellan 15 och 24 år ökade de bekräftade självmorden från 25 till 41 personer. För jämnåriga män var ökningen från 76 till 77 personer.

Självmordstalen för flickor och unga kvinnor har varierat mellan ungefär dessa siffror i cirka 30 år. Dessutom visar undersökning efter undersökning en oroande utveckling vad gäller psykisk ohälsa bland flickor och unga kvinnor i allmänhet. Som fyra organisationer som arbetar för att främja psykisk hälsa identifierar vi ett stort behov av att flickors rättigheter börjar tas upp mycket bättre.

Antalet flickor under 18 år som får psykiatrisk vård dygnet runt har ökat kraftigt

Flickor och unga kvinnor verkar vara överrepresenterade på flera sätt när det gäller psykisk ohälsa. De sticker ut i allt från självbedömningar av psykiskt välbefinnande, sjukskrivningar, psykiatrisk vård och drogkonsumtion till självskade- och självmordsförsök. Enligt ny statistik från det norska organet for ungdoms- og sivilsamfunnsfrågor rapporterar så många som 76 procent av tjejerna mellan 16 och 24 år psykiska symtom i form av ångest, oro eller ångest.

Betydligt fler tjejer än killar rapporterar om stress, sömnproblem och otrygghet i skolan, bostadsområdet och privatlivet. Många flickor vittnar också om att ha blivit offer för sexualbrott; ett trauma som inte sällan leder till självskadebeteende, svårigheter att klara skola eller arbete och problem med att sätta gränser för sig själv och andra. Antalet tjejer under 18 år som får psykiatrisk vård dygnet runt har ökat kraftigt. Samtidigt blir diagnoser som ätstörningar allt vanligare.

I organisationerna Tjejzonens och Minds hjälplinjer – dit tjejer och unga kvinnor vänder sig med sina tankar och upplevelser varje dag – vi ser livshistorierna bakom denna statistik. Deras rop på hjälp går inte att ta miste på.

Ingen av dessa ökningar ger dock tydliga och säkra svar på vad de bakomliggande orsakerna är. Vad vet vi egentligen? I alla fall att vi inte vet tillräckligt. Det som behövs nu är därför tre saker:

1. Direkt dialog med flickor och unga kvinnor. Det viktigaste är att ha mer dialog med de människor det faktiskt betyder något, genom att bland annat lyssna på aktiviteter där tjejer och unga kvinnor uttrycker sina tankar, erfarenheter och behov. För att förstå en persons verklighet måste man vända sig direkt till experten: henne själv.

Endast genom att inkludera flickor och kvinnor i beslutsfattandet kan vi skapa tillräckligt med relevant stöd för dem som har det svårt. Därför behövs resurser för de organisationer som redan träffar, samordnar och ger röst åt tjejer och unga kvinnor – och att media, myndigheter och beslutsfattare agerar utifrån vad dessa organisationer rapporterar.

2. En rejäl satsning på forskning. Det saknas tillräcklig forskning om unga kvinnors psykiska hälsa. Politiker behöver hjälp av forskare för att tolka statistiken och ge förutsättningar för tvärvetenskaplig forskning som belyser det bakomliggande problemet.

Vilken betydelse har prestationskrav i skolan och arbetslivet? Är problemet sociala medier algoritmer och deras inflytande? Brist på stöd hemma? En orimlig kvinnlig roll, präglad av olika sorters utsatthet?

Alla – eller något helt annat?

Genom att systematiskt samla kompetenser från olika kunskapsområden kan nätverk av risk- och hälsofaktorer identifieras och åtgärder baserade på vetenskap föreslås. Dessutom behövs forskning där de unga kvinnorna bjuds in att formulera vilka frågor som behöver ställas samtidigt som deras erfarenheter tas tillvara och blir en del av lösningen.

Här är nog det viktigaste att skolan ges förutsättningar att erbjuda en trygg skolgång till alla elever, oavsett kön och funktionssätt.

3. Fokusera på skolan. Köerna till psykiatrin är ett välkänt problem och ett bra samhälle kan reagera snabbt med en god vård vid psykisk ohälsa. Men det räcker inte med enbart investeringar i vården. Det behövs också ett stärkt arbete för att utveckla och utvärdera förebyggande åtgärder i hela samhället.

Här är nog det viktigaste att skolan ges förutsättningar att erbjuda en trygg skolgång till alla elever, oavsett kön och funktion, så att alla kan klara skolan med god självkänsla och klara betyg.

Med den eskalerande ökningen av psykisk ohälsa hos flickor och unga kvinnor står vi inför en allvarlig, akut och delvis okänd utmaning. Men om vi agerar nu finns det hopp.

Genom att satsa på forskning, förebyggande åtgärder och börja lyssna på de som drabbas kan vi vända denna utveckling, för både individers och samhällets skull. Tillsammans har vi all anledning och möjlighet att skapa ett klimat där ingen behöver uppleva att enda utvägen är att ta sitt liv.

Läs fler artiklar från DN Debatt.