“Var det judiska folket och det tyska folket bröder under andra världskriget?” frågar Ukrainas tidigare finansminister, Tymofij Mylovanov.
Det är en retorisk, arg fråga, och den slungas i riktning mot Vatikanen. Många ukrainare är just nu arga på påven Franciskus. Det är inte första gången.
Det var under ett besök på Korsika i helgen när påven bad för “den efterlängtade freden för det ukrainska folket och det ryska folket”.
– De är bröder, kusiner. Låt dem finna förståelse! Krig är alltid ett nederlag. Fred till hela världen! sa den 88-årige påven Franciskus.
Ska vi finna förståelse för våra “storebröder” när de fortsätter att slakta oss? frågar Tymofij Mylovanov.
Slakt är ett starkt ord. Men vilket ord skulle vara mer passande för att beskriva Rysslands långa försök att förvandla Ukraina till en rysk stat?
Under de senaste tre åren har Ryssland dödat mer än 12 000 ukrainska civila och mellan 43 000 och 80 000 ukrainska soldater. Dessutom har 375 000 ukrainare skadats på slagfältet, enligt president Zelenskyi.
I ukrainarnas öron ekar påvens ord Vladimir Putins retorik, när den ryske presidenten talar om att förena de två nationerna som “ett folk” – en omformulering för att störta Ukrainas demokrati och införliva landet i det ryska imperiet.
Det är inte första gången Påven Franciskus väcker irritation i Ukraina. I mars i år sa han att parterna i Ukraina borde “ha modet” att “hisa den vita flaggan” och förhandla för fred.
Ukrainas utrikesminister gick igenom taket. Varför vit flagga, när ryska styrkor ockuperar nästan en femtedel av landet?
“Vår flagga är gul och blå. Det är flaggan som vi lever, dör och vinner efter. Vi kommer aldrig att hissa några andra flaggor”, skrev ministern då, i mars.
Redan nu reagerar det officiella Ukraina. Talet om ukrainare och ryssar som bröder är farligt, säger en talesman för regeringen, eftersom det stärker Putins ideologiska grund för hela invasionen.
Och påvens ord om “förståelse” och “överenskommelse”? Att förstå mellan en angripare och ett offer för en oprovocerad attack är bara möjlig om gärningsmannen straffas, anser Ukraina.
Påvens ord kommer i en särskilt svår och osäker tid för Ukraina. Donald Trump går in i det amerikanska presidentskapet, med retorik om minskat stöd till Ukraina.
Samtidigt har Putins tuppkam svullnat. I måndags skröt den ryske presidenten om sina framgångar på slagfältet, med viss rätt. För även om Kreml offrar ofattbart många människoliv – omkring 200 000 ryska soldater tros ha dödats – har ryska trupper trots allt avancerat allt snabbare på östfronten under hösten och vintern.
Samtidigt skickar Ryssland dagligen glidbomber, robotar och attackdrönare mot civila mål i ukrainska städer – inte bara nära fronten. I huvudstaden Kiev har invånare tvingats söka skydd i tunnelbanan flera gånger under de senaste veckorna efter rapporter om stora ryska attacker.
Påven Franciskus ord sårar mer i Ukraina än vad de skulle ha gjort i till exempel Sverige i en liknande situation. Påven är chef för den kyrkliga gemenskap som står för det starkaste motståndet mot Ryssland: den ukrainska grekisk-katolska kyrkan, med över fem miljoner medlemmar.
Den ukrainska grekisk-katolska kyrkan är ett östligt katolskt samfund vars traditioner är en hybrid av öst och väst. Den förbjöds av Stalin 1946. Dess egendom förstatligades eller överlämnades till den ortodoxa kyrkan och de troende förföljdes. Först i slutet av 1980-talet kunde kyrkan lämna sin underjordiska tillvaro.
Men påven ber om fred, kanske någon säger, vill inte ukrainarna det?
Ja. Ukrainarna är extremt krigströtta och nedslitna, de har levt i en mardröm i flera år. Miljontals trogna ukrainare ber varje dag till Gud om fred, de önskar inget mer.
Det är påvens ordval som väcker ilskan. Bröder? Nu? Ukrainarna skakar på huvudet. Är påven pro-rysk, gaggy eller både och?
Det fanns en tid då många ukrainare tycker om att kalla ryssar för sina bröder. Det var innan militärkyrkogårdarna började växa och krigsinvalider blev en del av gatubilden.
I februari 2014, strax före Rysslands invasion av Ukrainas Krimhalvö, sa 82 procent av de tillfrågade i en stor undersökning att de såg positivt på Ryssland.
Idag säger 3 procent att de ser positivt på Ryssland.
“Var det judiska folket och det tyska folket bröder under andra världskriget?” frågar Ukrainas tidigare finansminister, Tymofij Mylovanov.
Det är en retorisk, arg fråga, och den slungas i riktning mot Vatikanen. Många ukrainare är just nu arga på påven Franciskus. Det är inte första gången.
Det var under ett besök på Korsika i helgen när påven bad för “den efterlängtade freden för det ukrainska folket och det ryska folket”.
– De är bröder, kusiner. Låt dem finna förståelse! Krig är alltid ett nederlag. Fred till hela världen! sa den 88-årige påven Franciskus.
Ska vi finna förståelse för våra “storebröder” när de fortsätter att slakta oss? frågar Tymofij Mylovanov.
Slakt är ett starkt ord. Men vilket ord skulle vara mer passande för att beskriva Rysslands långa försök att förvandla Ukraina till en rysk stat?
Under de senaste tre åren har Ryssland dödat mer än 12 000 ukrainska civila och mellan 43 000 och 80 000 ukrainska soldater. Dessutom har 375 000 ukrainare skadats på slagfältet, enligt president Zelenskyi.
I ukrainarnas öron ekar påvens ord Vladimir Putins retorik, när den ryske presidenten talar om att förena de två nationerna som “ett folk” – en omformulering för att störta Ukrainas demokrati och införliva landet i det ryska imperiet.
Det är inte första gången Påven Franciskus väcker irritation i Ukraina. I mars i år sa han att parterna i Ukraina borde “ha modet” att “hisa den vita flaggan” och förhandla för fred.
Ukrainas utrikesminister gick igenom taket. Varför vit flagga, när ryska styrkor ockuperar nästan en femtedel av landet?
“Vår flagga är gul och blå. Det är flaggan som vi lever, dör och vinner efter. Vi kommer aldrig att hissa några andra flaggor”, skrev ministern då, i mars.
Redan nu reagerar det officiella Ukraina. Talet om ukrainare och ryssar som bröder är farligt, säger en talesman för regeringen, eftersom det stärker Putins ideologiska grund för hela invasionen.
Och påvens ord om “förståelse” och “överenskommelse”? Att förstå mellan en angripare och ett offer för en oprovocerad attack är bara möjlig om gärningsmannen straffas, anser Ukraina.
Påvens ord kommer i en särskilt svår och osäker tid för Ukraina. Donald Trump går in i det amerikanska presidentskapet, med retorik om minskat stöd till Ukraina.
Samtidigt har Putins tuppkam svullnat. I måndags skröt den ryske presidenten om sina framgångar på slagfältet, med viss rätt. För även om Kreml offrar ofattbart många människoliv – omkring 200 000 ryska soldater tros ha dödats – har ryska trupper trots allt avancerat allt snabbare på östfronten under hösten och vintern.
Samtidigt skickar Ryssland dagligen glidbomber, robotar och attackdrönare mot civila mål i ukrainska städer – inte bara nära fronten. I huvudstaden Kiev har invånare tvingats söka skydd i tunnelbanan flera gånger under de senaste veckorna efter rapporter om stora ryska attacker.
Påven Franciskus ord sårar mer i Ukraina än vad de skulle ha gjort i till exempel Sverige i en liknande situation. Påven är chef för den kyrkliga gemenskap som står för det starkaste motståndet mot Ryssland: den ukrainska grekisk-katolska kyrkan, med över fem miljoner medlemmar.
Den ukrainska grekisk-katolska kyrkan är ett östligt katolskt samfund vars traditioner är en hybrid av öst och väst. Den förbjöds av Stalin 1946. Dess egendom förstatligades eller överlämnades till den ortodoxa kyrkan och de troende förföljdes. Först i slutet av 1980-talet kunde kyrkan lämna sin underjordiska tillvaro.
Men påven ber om fred, kanske någon säger, vill inte ukrainarna det?
Ja. Ukrainarna är extremt krigströtta och nedslitna, de har levt i en mardröm i flera år. Miljontals trogna ukrainare ber varje dag till Gud om fred, de önskar inget mer.
Det är påvens ordval som väcker ilskan. Bröder? Nu? Ukrainarna skakar på huvudet. Är påven pro-rysk, gaggy eller både och?
Det fanns en tid då många ukrainare tycker om att kalla ryssar för sina bröder. Det var innan militärkyrkogårdarna började växa och krigsinvalider blev en del av gatubilden.
I februari 2014, strax före Rysslands invasion av Ukrainas Krimhalvö, sa 82 procent av de tillfrågade i en stor undersökning att de såg positivt på Ryssland.
Idag säger 3 procent att de ser positivt på Ryssland.
