Ängelholms politiker jublar över den nya, stora mellanstadiet på Adolfsfält. Fler barn i samma ålder ska leda till en bättre gemenskap och fler vänner.
Men vad händer med de barn som inte trivs i stora grupper? De där barnen med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) eller högkänslighet?
Politikerna agerar glömma att alla barn är olika. Medan vissa barn trivs i stora grupper behöver andra lugn och ro för att prestera och må bra. Barn med NPF och överkänslighet kan uppleva stora klasser och hektiska raster som överväldigande och stressande.
• Var finns stödet? Hur ska skolan se till att alla barn får det stöd de behöver? Finns det tillräckligt med specialpedagoger och annan stödpersonal för att möta de ökade behoven?
• Hur ser rasterna ut? Kommer det att finnas tysta områden där barn kan dra sig tillbaka? Eller kommer alla barn att tvingas in på en stor lekplats?
• Är skolan anpassad? Har det undersökts hur skolmiljön kan anpassas för att möta behoven hos barn med NPF och högkänslighet?
Självklart är det viktigt med vänner. Men för många barn är det minst lika viktigt att känna sig trygg och sedd. En stor skola kan göra att vissa barn riskerar att hamna i skymundan.
Det är dags för Ängelholms politiker att ta ett steg tillbaka och fundera över konsekvenserna av den nya skolan. Är det verkligen rätt väg att gå att samla så många barn i samma ålder utan att ha en tydlig plan för hur man ska möta de individuella behoven?
Dina väljare kräver:
• En noggrann utredning av hur skolan ska bemannas och anpassas för att möta alla barns behov.
• Tillräckligt med speciallärare och annan stödpersonal för att alla barn ska få det stöd de behöver.
• Möjlighet för alla barn att hitta lugna ytor under raster och lek.
• En skola som är anpassad för att möta behoven hos barn med olika inlärningsstilar och funktionsnedsättningar.
Våra barns väl och ve får inte bli en politisk fotboll.
Mattias Iderup
