Många sydkoreaner sov knappt en blinkning på onsdagskvällen. Yoon Suk Yeols chocktillkännagivande om att deklarera nödlagar kom som en total överraskning i landet som är stolt över att ha utvecklats till en demokrati och en framgångsrik ekonomi. Plötsligt såg folk stridsvagnar på gatorna och militära styrkor som försökte stoppa parlamentariker från att göra sitt jobb – rösta.
– Det kom som en blixt från klar himmel. Först trodde jag att det var falska nyheter, säger 70-årige Junsook.
Galen var hennes nästa tanke när hon insåg att det var sant. Och sedan gjorde hon som tusentals andra. Klädde på mig, hoppade på kvällens sista tunnelbana och begav sig till det sydkoreanska parlamentet för att försvara landets demokrati. Väl där blev hon både glad och förskräckt.
– Jag var så glad att jag inte var ensam. Att vi var många som stod upp för oppositionspartiets parlamentariker när militären försökte ta bort dem från byggnaden.
Samtidigt svävade militären helikoptrar i luften hindrade polisen Junsook och de andra från att komma in på parlamentets område. Paramilitära styrkor sågs försöka hindra parlamentariker från att gå in i parlamentsbyggnaden där de skulle rösta om krigslagar.
För Junsook var hotet verkligt och hon var beredd att ta stora risker. När hon satt på tunnelbanan bestämde hon sig: hon var beredd att dö för att skydda sitt land och dess demokrati.
– Jag kom hit med avsikten att vara en skottsäker väst för vårt land, jag ville ställa mig längst fram i kön. Jag är gammal nog att dö, säger Junsook.
Hon och tusentals andra har nu släppts in på den gula gräsmattan framför riksdagshusen. Många av dem har bara varit hemma och vänt. Nu har de kaffemuggar i ena handen och banderoller i den andra som kräver Yoons avgång. De fortsätter att protestera trots att nödlagarna bara varade i sex timmar. Efter att ett enhälligt parlament röstat emot dem, samlade Yoon sin regering och upphävde beslutet.
Men det räcker inte, tycker de som demonstrerar utanför riksdagen. De litar inte på Yoon och är rädda för vad han ska göra härnäst. Därför måste han gå. Ingen här tror på Yoons tal om att nordkoreanska spioner i parlamentet hotar den sydkoreanska demokratin. Hotet mot demokratin i deras ögon är Yoon.
Den impopulära presidentens drastiska försök att stanna vid makten väcker mörka minnen i Sydkorea. Landet var en militärdiktatur fram till slutet av 1980-talet. Många äldre lever med tidens trauma när militären slog till mot protester med våld.
– Jag är 56 år och när jag var liten levde vi i en diktatur där vi ständigt var rädda och förtryckta. Det vill vi aldrig uppleva igen, säger Hyungpil Choi som tillsammans med sin fru Jiyeon Kim gick till parlamentet för att protestera.
De vill att Yoon och de bakom hans idé ska ställas inför rätta. Inte förrän det händer känner de sig trygga.
Det är en blandning av osäkerhet och kämpaglöd råder utanför parlamentet på Yeouido Island mitt i Hanfloden. Den blå himlen, vintersolen och en karaokesångare ger nästan känslan av fest. Men under ytan bubblar oroliga känslor.
– Jag blev så orolig för min dotters framtid. Vi måste avsätta denna regim så snart som möjligt och återta vår demokrati. President Yoon borde gripas så att han inte kan göra något mer, säger Rahe Baek, som tog med sin sjuåriga dotter Youngeun Lee till protesterna.
Nu pressas Yoon från alla håll. Allmänheten kräver att han avgår, och parlamentet har inlett en process för att ställa honom inför rätta. För att det ska ske måste den ha stöd av två tredjedelar av riksdagens 300 ledamöter. Oppositionens 192 mandat räcker alltså inte. Men kritiska röster hörs även i Yoons eget parti efter tisdagens chockbesked. Därefter måste också författningsdomstolen ge grönt ljus.
Universitetsstudenten Sua Kim, en av många som talade till folkmassan utanför parlamentet, är optimistisk.
– Riksrätt kommer att ske och det blir en rättvis rättegång där han får stå till svars för sina handlingar. Jag hoppas och tror att han får betala ett pris för sina brott.
Hennes humör har gått från chock och rädsla för krig till optimism på en dag.
– Att se så många invånare samlade gör att jag känner att demokratin i Sydkorea fortfarande lever. Så vad som än händer är framtiden ljus.
Läs mer: Tobjörn Petersson: Taktiken att skrämma skiten på så många som möjligt slog tillbaka
