”Regeringens bristande ambition visar på en oförmåga att inse allvaret.” – hufvudstadsbladet

I morgon den 23 november hålls Palmdagen, arbetarrörelsens årliga internationella möte, i Malmö. Gästerna är en lång rad beslutsfattare och experter från både Sverige och andra länder.

Den internationella hjälporganisationen Oxfam påpekar i sin senaste rapport att fem miljarder människor har fått se sin levnadsstandard sjunka under 2020-talet. Samtidigt äger den rikaste procenten mer än 95 procent av världens befolkning. I Sverige äger nu de fem rikaste mer än fem miljoner svenskar tillsammans. Det är ett tydligt tecken på att det ekonomiska systemet inte längre fungerar.

Folk vänder sig till populistiska och auktoritära rörelser för att de har tappat tron ​​på mer traditionella politiska partier, att de faktiskt ser social utveckling och har en ambition att leverera rättvisa samhällen, som erbjuder medborgarna möjligheter i sina egna liv. Korruption och utbredd kriminalitet minskar också människors förtroende för samhället i stort. Det skapar en farlig grogrund för auktoritära rörelser.

Runt om i världen är demokratin på stark tillbakagång. En global offensiv för demokrati och jämlikhet behövs därför. För om trenden ska vändas behöver inte bara demokratin försvaras, den måste också öka för alla människor som upplever att den politik som förs inte ger rättvisa och trygga samhällen. Den svenska regeringens bristande ambition när det gäller att se denna utveckling, liksom dess nedmontering av det svenska biståndet, visar på en oförmåga att inse allvaret.

Militärt och ekonomiskt inflytelserika stater går i fel riktning. Kina och Ryssland är diktaturer, och båda går i en allt mer auktoritär riktning. Indien går också i den auktoritära riktningen. Donald Trump valdes visserligen i ett demokratiskt val, men under sin senaste presidentperiod stod det klart att han, precis som andra högerpopulister, använde sin demokratiskt vunna makt för att attackera demokratin. Det finns ingen anledning att tro att han kommer att agera annorlunda den här gången.

Hotet växer också i Europa från auktoritära högerkrafter. Viktor Orbán i Ungern är ytterligare ett exempel på en politisk ledare som har kommit till makten demokratiskt men har använt sin position för att undergräva demokratin.

I de flesta europeiska länder finns det idag växande auktoritära partier på den yttre högern.

De systematiska attackerna mot demokratin har dramatiska effekter på utvecklingen. Enligt forskare vid institutet V-dem vid Göteborgs universitet har demokratin i världen stadigt sjunkit i nästan 20 år. Idag lever 29 procent av världens befolkning i så kallade liberala demokratier. Sverige faller också i det internationella demokratiindexet.

Utvecklingen är inte bara viktig för människors rättigheter och frihet, den får också allvarliga konsekvenser för fred och miljö. I demokratier löses konflikter fredligt, och demokratiska länder startar inte krig mot varandra. Högerns auktoritära ledare bryr sig inte heller om klimatkrisen förutom som ett politiskt medel för att vända desillusionerade medborgare mot mer ansvarsfulla politiska röster. Vi går därför in i allt farligare tider, för fred och för mänsklighetens existens.

Det finns ingen enkel förklaring till demokratins förfall. Sociala medier pekas ofta ut som en faktor i ett mer polariserat debattklimat, där hög ton, desinformation och enkla lösningar belönas. Men det räcker inte som förklaring. Blicken måste också riktas mot ökade ekonomiska klyftor och samhällen som inte längre uppfattas leverera välfärd och gemenskap utan otrygghet och utanförskap.

Alla demokratiska krafter behöver nu ta ett tydligt steg framåt och börja samarbeta för att möta utvecklingen tillsammans. I Sverige har regeringen en central roll i att bidra till detta, som ansvarig för landets styrning. Statsminister Ulf Kristersson (M) behöver börja ta itu med den auktoritära utvecklingen. I dag bidrar regeringen Tidös politik istället till splittring i samhället, ökad ojämlikhet och en successiv begränsning av civilsamhällets utrymme.

Regeringens politik för global utveckling och internationellt bistånd avvecklas ytterligare i snabb takt. Enprocentsmålet har övergetts och ett sjunkande bistånd finansierar i allt högre grad kostnader för svensk migration, samtidigt som syftet med biståndet i allt högre grad är att främja svenska handelsintressen. Perspektivet är omvänt och biståndet ska nu gynna Sverige och inte i första hand de fattiga och förtryckta i omvärlden. Den är häpnadsväckande kortsynt och enögd.

En demokratisk utveckling och stärkta mänskliga rättigheter i omvärlden gynnar Sverige i hög grad. Det är förmodligen Sveriges huvudintressen i en orolig värld. Inte minst för att säkra fred och klimatförändringar.

En del av Svenskt bistånd används redan idag för demokratiutveckling i andra länder, men behöver nu göra det i ännu större utsträckning. Nedskärningen av biståndet som regeringen gör är fel väg att gå. Många gånger handlar det om stöd till organisationer och människor som med risk för sitt eget liv, eller med hot om fängelse och tortyr, kämpar för demokrati och rättvisa. De måste kunna räkna med Sveriges fortsatta stöd. För det är vår gemensamma kamp för framtiden.

FÖRfattarna

Oscar Ernerotgeneralsekreterare för Olof Palme International Center

Katrin Stjernfeldt Jammeh (S)ordförande i kommunstyrelsen i Malmö och ordförande i ICLEI – Local Governments for Sustainability, ett internationellt nätverk som samlar över 2 500 städer och regioner från 125 länder som delar visionen att städer och stadsregioner är drivkraften bakom global hållbar utveckling

Vill du också skriva om Aktuella frågor? Så här gör du.