När en statlig utredning kommer fram till en slutsats som varken regeringen eller dess stödparti gillar, förvandlas denna slutsats snabbt till “en åsikt” i klienternas ögon. Detsamma gäller när framstående forskare i välgrundade debattinlägg påpekar inkonsekvenser och ologiska brister i regeringens planer. Även deras sakargumentation avfärdas som “åsikter”.
Det stannar inte ens där. När ledande personer från vårt näringsliv, ur ett ekonomiskt perspektiv, påpekar att regeringens planer för framtiden allvarligt kan skada näringslivet möts de på samma sätt – de har “åsikter”.
Hur man tolkar regeringens avvisande inställning till allt som inte talar för det du själv bestämt dig för att genomföra? Har vi en regering som verkligen har alla rätt svar och därför kan avfärda alla andra argument utifrån detta? Eller handlar det om de okunniga arrogansen?
Mer om insändare: Så här skriver du på insändare och svar
Fler insändare: dn.se/insandare
